Tidigare hälsningar

 


 
 

<< Tillbaka till aktuell hälsning

 

Tidigare hälsningar: 2008

 

Stockholm den 22 december 2008

 

God Helg

Vill bara så här enkelt önska Er alla en välsignad Julhelg. Samtidigt har vi glädjen att presentera MMP's nya hemsida.

Vilken julklapp!

Joakim, på Strandh Grafisk Produktion, har gjort ett enastående arbete. Vår önskan är att på ett så bra sätt som möjligt, i ord, bild och film kunna berätta och hålla Er uppdaterade om hjälparbetet i Indien.

Kram
BirGitta

 

Stockholm den 14 december 2008

 

Ljus i vintermörkret

Nu längtar jag efter solen! Vädret är ju så grått och trist att man lätt blir lite tungsint. Så är det i alla fall här i Stockholm och har varit i minst två veckor.

Men det finns hopp. Mitt i det mörka spirar livet. Jag har en orkidé i badrumsfönstret. Jag placerade den där för länge sedan då den var vissen och ful. Igår fick jag till min glädje se hur flera små knoppar börjar spira på den kala stjälken.

En annan ljusglimt i vintermörkret är att ni faddrar och gåvogivare är så trogna och generösa. I fredags kunde vi, trots fallande världsekonomi, sända ut 542.582 kronor som kvartalsbetalning till MMP's barn-lepra och sjukhusarbete i Indien.

Är inte detta fantastiskt!

Vad gör det då att gråvädret ligger lite tungt över oss ett tag. Vet dessutom att solen finns där bakom molnen och våren är närmare än nånsin.

Det finns så mycket att glädjas över. Det gäller nog att vara uppmärksam och fokusera på det positiva.

Önskar er alla en fortsatt fin adventstid.

Kram
BirGitta

 

Stockholm den 7 december 2008

 

MMP vill satsa på utbildning


Några av ungdomarna i Student Care-Programmet tillsammans med BirGitta

I Indien är hälften av befolkningen analfabeter. Av dessa är 52 procent under 15 år och fattigdomen är enorm. Barnarbete är en del av verkligheten. Då förstår ni att MMP vill satsa på utbildning. Det framhålls ofta av indierna själva att utbildning är ett av de absolut bästa och snabbaste sätten för människor att ta sig ur elände och fattigdom.

Det är inte svårt att förmå fattiga föräldrar att låta barnen gå i skolan om de får hjälp med kostnaderna: skolavgifter, uniform och böcker. I annat fall skulle de behövas i arbetet kring familjen. På landsbygden är det inte alls ovanligt att barnen också jobbar utanför hemmet, de bidrar på så sätt till sin egen försörjning.

MMP hjälper idag ca 700 barn att kunna gå i skolan.
Alltifrån förskola till högre utbildning.

 


Blivande lärare som studerar vid lärarhögskolan i Amalapuram

Den kända devisen att utbildning ger självkänsla, trygghet, makt och framtidshopp är lika självklar i ett fattigt land som Indien som i ett rikt och välmående land som Sverige.

Tack för Du är med oss i detta viktiga arbete.

Kram BirGitta

 

Stockholm den 29 november 2008


Advent

Foto: Bengt Hägglund

Hosianna, Davids son!
Välsignad vare han,
Välsignad Davids son,
som kommer i Herrans namn.
Hosianna!
Hosianna,
Välsignad Davids son,
som kommer i Herrans namn!
C. J. Vogler

Önskar Er alla en välsignad helg!

Kram

BirGitta

 

 

Söndag den 23 november 2008

Email från pastor Carl

Fick en hälsning i veckan från pastor Carl i Amalapuram. Han skriver att han varit till Hyderabad med sin fru Sharon för en medicinsk uppföljning. Sharon opererades ju i september för en hjärntumör.

Det visar sig nu att tumören är helt borta och att ingen ny har bildats. Däremot har pressen från den nu borttagna tumören gjort att Sharon förlorat synen på sitt vänstra öga. Även det högra ögat är drabbat. Hon ser dåligt men kan läsa med hjälp av glasögon. Carl ber oss alla att fortsätta att be för sin fru Sharon.

Carl sände oss dessutom några bilder från bygget av det nya hus som uppförs med medel från faddern till FCA flickan Gubba Ramadevi. Då Swante och jag var i Indien i september tog vi bilder av bygget. (Se tidigare hälsning).

Nu är taket lagt och snart ska huset stå färdigt.

Kanske är detta ett exempel som andra FCA faddrar vill att ta efter. Med en insats dryga 20.000 kr, som G.Ramadevis fadder betalat över ca två år, genom att lägga till några hundralappar extra varje månad, blev det möjligt att bygga ett hus av tegel till familjen. Ett sådant hus står då de årliga höststormarna drar fram. Hyddor av lera och palmblad, som de flesta fattiga familjer bor i, rasar oftast samman och man tvingas bygga upp dem på nytt.

Tack för alla insatser som Ni gör för att göra livet lite lättare för våra barn i Indien.

Kram

BirGitta

 

 

Söndag den 16 november 2008

Sipporah

Det finns en kvinna på Miryalaguda barnhem som gör en fantastisk insats. Hennes namn är Sipporah. Hon har i tio år funnits på hemmet som en extra- mamma för alla små flickebarn som hittats övergivna eller som lämnats till hemmet av de sociala myndigheterna. Det är ju tyvärr fortfarande så i Indien att man favoriserar pojkar. En son i familjen kan som vuxen försörja mor och far och kanske också mormor och morfar. För många flickor ses som en kostnad och blir en börda för en fattig familj. Svårt för oss att förstå.

Många är de nätter och dagar som Sipporah har vakat och burit de små i sina armar på grund av allehanda barnsjukdomar.

Sipporah med två av "sina barn"

Sipporah har en mycket märklig livshistoria. Hon blev som ung bortgift men fick aldrig några egna barn och efter några år dog hennes man. Flera år senare tog en redan gift men barnlös man henne som sin andra hustru, bara för att hon skulle föda honom barn. Det visade sig dock snart att mannens första fru var gravid och då lämnade Sipporah mannen. Hon levde flera år ensam och arbetade på risfälten.

En av lärarna på Miryalaguda kände till henne och tog henne med till barnhemmet. Hon har alltsedan dess varit där och är lycklig i sin uppgift att uppfostra de små och många är de barn som ser henne som sin riktiga mamma.

Sipporah utstrålar kärlek och värme och barnen fullständigt älskar henne.

Det gör också jag.

Kram

BirGitta

 

 Söndag den 9 november 2008

Vidareutbildning

MMP ser utbildning som det viktigaste vi kan ge våra barn i Indien. Utan utbildning kommer man ingenstans i detta stora land. Vi är glada att alla "våra" barn ges möjlighet till skolundervisning. Det är långt ifrån självklart för barn i Indien.

Den faddergåva som Du ger varje månad gör detta möjligt. Ska framöver berätta om de problem som många barn brottas med, men nu ge en hälsning från några som fått hjälp trots svaga odds i livet.

John Paul, Keerthi och Abhishek från Miryalaguda barnhem, söner till John och Sari Shubackar, får nu sin vidareutbildning i huvudstaden Hyderabad Andra Pradesh. De vill alla tre bli dataingenjörer. Vi har ingen som betalar deras underhåll, men med hjälp av enskilda gåvor kan vi hjälpa dem.

Detsamma gäller barnen till föreståndarparet Williams i Kurnool. Sonen Jacob är nu nyutbildad ingenjör och dottern Mary är just färdig sjuksköterska. MMP har i flera år bekostat deras utbildning.

Jyothy och Paul Johnson, söner till föreståndarparet i Bhongir barnhem, studerar nu båda till data ingenjörer.

Dessa exempel är bara några av alla insatser som vi kunnat göra tack vare extra gåvor från Er. Stort tack att Du är med oss i detta så värdefulla arbete.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 2 november 2008

Veckorapport

Så har ännu en vecka förflutit. Tiden rasar på och det är bara att följa med. I torsdags var Swante och jag i Eskilstuna och sjöng för en stor skara pensionärer. Jag är ju själv en sådan nu, men jag känner mig inte alls gammal.
Vi hade en fin samling mitt på dagen i Pingstkyrkan. Fick så mycket uppmuntran att det räcker en bra tid framöver!

Helgen har gått bra även om vädret var bedrövligt i fredags. Regn, blåst och kyla. Men inget stoppar en hundägare att gå ut tre ggr. om dagen. Lördagen var ju underbar och kanske var detta höstens vackraste dag. Vi får väl se. Dessutom fick jag denna dag ett uppmuntrande sms från den i Norge välkände Per Präst. Blev så glad! Har nog inte haft kontakt med honom under de senaste 15 åren. Tänk att tid inte har någon betydelse för verklig vänskap.

Foto: Bengt Hägglund

Swante har i veckan haft telefonkontakt med flera av våra föreståndare för barnhemmen i Indien och alla hälsar och är tacksamma att Ni faddrar och gåvogivare är trogna Era åtaganden. Dessutom jobbar han intensivt med sin svåger Bengt Hägglund. De båda välja bilder för och formulera texter till årets julbrev från MMP. Parallellt arbetar de med uppdatering av MMP's hemsida. Den gamla har ju varit med ett tag.

Bengts fru Mariana (Swantes syster), sköter MMP's kontering och skriver ut inbetalningskort adressetiketter och ser till att julbreven ska komma till rätt fadder och gåvogivare. Detta är ett jättejobb. Jag är djupt tacksam att vi har dessa båda eldsjälar som arbetar helt ideellt för MMP.

Jag känner att mina krafter börjar komma tillbaka och planerar nu för möten och samlingar framöver samt sköter kontakten med faddrar och gåvogivare.
Jag ser ljuset i tunneln och det är jag så tacksam för.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 26 oktober 2008

Minns Du Sången i Oslo

I morse fick vi sova en timma extra. Eller glömde Du att ställa om klockan? Vi är ju tillbaka till "normaltid",som det heter. Hösten är här och det märks.

Förra helgen tillbringade Swante och jag i Oslo. Vi var inbjudna att medverka i "Minns Du Sången", som arrangerades för åttonde gången i Oslo konserthus.

Det var ett mäktigt arrangemang som musikaliskt leddes av Anne-Jorid & Lars Agnell tillsammans med Urban Ringbäck från Göteborg. Två körer och sju musiker backade upp oss sångare och den välkände pastorn Egil Svartdahl höll ihop eftermiddagens och kvällens konserter på sitt proffsiga sätt. Runt 2000 personer kom för att lyssna.

Att jag klarade den ansträngande helgen ser jag som ett under. Jag har nog fått en hel del kraft tillbaka. Tack Gud! Visserligen var jag rätt slut både söndag och måndag, men det var jag nog beredd på.

l

Bilden visar de medverkande sångarna. Från vänster: Arne Gundersen, Mikael Jälestrand, Anita Nymoen, Gunstein Draugedalen. Bakom den långe Gunstein skymtar Kjell Fjalstett och helt skymd finns Jan Groth. Alla dessa är välkända som förmedlare av det kristna budskapet i sång. Åtminstone i Norge.

Damen till vänster om mig är helt ny i dessa sammanhang. Hon kände inte alls till de gamla väckelsesångerna och erkände att hon var lite spänd inför helgen.

Ändå är hon nog den mest kända av oss alla. Hanne Krogh heter hon. Ni minns säkert trion "Bobbysocks", där även svenskan Elisabeth Andreassen ingick. De vann ju Eurovision Song Contest 1985 med sången "La det swinge".

Hanne berättar i förra veckans utgåva av den norska tidningen "KS" att hon funnit lyckan i Guds kärlek. Hon deltar varje vecka i en bibelgrupp för artister i Oslo med omnejd. Hon säger att tron på Gud är ett medvetet val och att den för henne handlar om två små ord: "Ja,tack"!

Vilken fin och enkel beskrivning. Allt handlar ju om att ta emot Guds oändliga nåd och sången "Nåd över allt förnuft" som vi hade glädjen att få sjung denna kväll gick direkt till Hannes hjärta: - Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka, berättade hon efter konserten. Orden var direkt till mig.

Jag älskar att få sjunga om Guds nåd. Vad vore Du och jag utan den. Jag önskar Hanne och Er alla Herrens nåd och välsignelse över Era liv.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 19 oktober 2008

Dr. Rama Sehsaiah

För några år sedan medan föreståndaren för Miryalaguda barnhem, John Shubakar ännu levde hände en dråplig sak. John var mycket utåtriktat och fick genom åren goda kontakter med såväl myndigheter som folk i allmänhet. Han hade själv fötts in i hinduismens högsta kast, Brahman och visste hur att föra sig bland hinduer. Redan i unga år blev dock John en kristen och fick under sitt korta liv leda många till en tro på Jesus Kristus. En av dessa var läkaren Rama Sehsaiah.

Dr. Rama Sehsaiah med hustrun Suguna

En natt gjorde Dr. Rama något som påminner om bibelns Nikodemos. Han ringde till John på Miryalaguda barnhem, mitt i natten och bad John be för honom och döpa honom till Kristus.
- Kan du inte komma hit i morgon bitti, sa John.
- Nej jag vill döpas nu i natt, svarade Dr. Sehsaiah.

Så skedde och den sympatiske läkaren har sedan dess varit en stor supporter av barnhemmet. Han tillhör för övrigt den lokala församlingen vars nya kyrka finns på området.

John Shubakars plötsliga död för 1 1/2 år sedan var förstås en chock för alla, inte minst för Dr. Sehsaiah. Trots att han miste sin bästa vän är han trogen Miryalaguda barnhem. Ända sedan han kom i kontakt med John på Miryalaguda, har våra 60 barn på hemmet fått gratis läkarvård. Förutom detta har han bidragit med medel för att utöka och förbättra skolan. För bara ett år sedan lät han bygga 13 skolsalar på hemmets tomt.

Det är i den riktningen vi önskar att MMP's arbete går, att Indierna själva mer och mer tar ett ekonomiskt ansvar. Dr. Sehsaiah och hans hustru Suguna är goda förebilder.

Kram

BirGitta

 


Stockholm den 12 oktober 2008

Miryalaguda

Lovade i förra veckan att berätta vidare om vår resa i Indien. Nu blir det en liten hälsning från vårt allra första banhem, Miryalaguda.

Vi välkomnades med blomster i överflöd

Barnhemmet byggde MMP redan på 90-talet och det har skett en stor förändring genom åren. Hela vårt arbete började just här innan ens stiftelsen MMP var bildad. Det var hit jag kunde sända pengarna jag fick på min 50-års dag, för att köpa tomten.

Här har vi idag 60 barn varav hälften är föräldralösa. Många barn har hittats övergivna och lämnats hit. Genom åren har hemmet fått gott rykte och de sociala myndigheterna har flera gånger frågat om hjälp med att ta hand om föräldralösa barn.

Damen på bilden har arbetat som barnsköterska i många år

Hemmet drabbades av en tragisk förlust för drygt ett år sedan då föreståndaren John Shubakar hastigt dog. John var en så klok och älskad pappa, inte bara för sina egna tre söner men också för alla barnen på hemmet. Hans hustru Sari, som då var rektor för skolan var stark nog att ta över och är nu föreståndare för hemmet.

Sari tillsammans med sina tre söner

Saris söner studerar nu alla i Hyderabad och bor där hos Saris bror. Vi har glädjen att hjälpa alla tre med studieavgifterna.

Skolan på Miryalaguda har idag 200 elever och jag ska berätta mer om den nästa vecka.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 5 oktober 2008

Hemma igen

I torsdags middag landade vi på Arlanda flygplats efter 2 1/2 vecka i Indien. Vi har besökt våra projekt i Amalapuram vid östkusten och träffat våra barn på de fem barnhemmen som ligger inom en radie av 25 mil från Hyderabad i Andra Pradesh. Det blev långa resor med bil. Jag är så tacksam för att allt gått bra och att jag orkat vara i farten.

Tack kära vänner för att Ni varit med oss i Era tankar. Nu behöver jag smälta upplevelserna, samla tankarna och intrycken. De närmaste veckorna ska jag försöka berätta vad vi fått vara med om.

Kram

BirGitta

 

Söndag den 28 september 2008

Rika upplevelser

 

Tänk att det redan är söndag igen! Veckorna i Indien går så fort, men det känns väl så då man får uppleva mycket under kort tid.

För en vecka sedan besökte vi kyrkan i Amalapuram som var sprängfull av barn och vuxna. Det var en fröjd att återse dem. Pastor Carl är en mästare i att organisera. Då gudstjänsten var slut gick barnen i täta led ut ur kyrkan för att samlas för ett gruppfoto. De minsta först tätt följda av de något äldre. MMP har ju ca 500 barn och ungdomar här som får stöd till mat kläder och utbildning. De flesta kan du se på bilden.

I onsdags flög vi tillbaka till Hyderabad. Fredagen blev lång och tröttsam, men jag är glad att jag orkar som jag gör. Steg upp kl 6:00. Efter en snabb frukost togs vi i bil den långa vägen till Kurnool. Vägen dit blir nog bra om ett par år, men vägarbetena är många och köerna av lastbilar, bussar, bilar, traktorer, motorcyklar kor och getter, hundar och höns var långa så det tog oss över fyra timmar att komma fram. Barnen på hemmet tog emot oss som traditionen bjuder, med trummor, dans och smällare. Här i Indien får ljudnivån inte vara för svag. Vi bjöds på ett digert program med sång och dans.

Efter ett par timmar tillsammans med barnen satte vi kurs mot Bjinapalli. Här har vi ännu ett barnhem att besöka denna dag. Bjinapalli är en liten landsortsby och vägen dit är upplevelserik.

Landskapet växlar mellan rika åkermarker och karga bergstrakter. Här och var är den smala vägen täckt av tjocka lager av bönders dagsskörd. Man vill att bilar och bussar ska köra över den så att säden tröskas. Vi ser stenformationer som är unika.
Har bara upplevt sådana tidigare i Zimbabwe, Afrika. Stora stenblock staplade på varann i enorma formationer. På bilden nedan ser du en sådan skapelse. Den är ca 50 meter hög.

Då vi var tillbaka i Hyderabad var klockan 20:30. Golvet gungade under mina fötter då jag vandrade till mitt rum.

Kram

BirGitta

 

Amalapuram 21 september 2008

Åter i Indien

En varm bris mötte oss då vi steg ur planet på Hyderabads nya flygplats sent förra söndagen. Det är regnsäsong, mestadels molnigt väder och blåsigt.

Efter ett par dygn i huvudstaden i delstaten Andra Pradesh for vi vidare till Amalapuram vid östkusten. Det är ju här MMP har sitt största arbete.

Under några dagar har vi hunnit med att återse våra lepravänner på New Life Center, besökt sjukhuset och gjort visiter i några närliggande byar. Vi träffade bl.a. lilla Gubbala Ramadevi och hennes mormor, farmor och farfar, som hon bor hos. Familjen är i full gång med bygget av sitt nya hus. Detta har blivit möjligt på grund av hennes fadder i Sverige som troget betalt en extra summa varje månad till familjens nya bostad.
Jag ska nog berätta mer om detta projekt i en kommande hälsning.

Tillsammans med några lepravänner i den nya matsalen

BirGitta omgiven av Dr. Krishnam Raju och Dr. Robin

Lilla Gubbala Ramadevi och familj vid det halvfärdiga huset

Nu är Swante och jag på väg till söndagens gudstjänst där vi ska få träffa ca 500 barn och ungdomar som MMP har förmånen att kunna hjälpa. Om detta återkommer jag nästa söndag. Pastor Carl reser till Hyderabad i kväll för att komma tillbaka hit tillsammans med sin Sharon på tisdag. På onsdag flyger Swante och jag till Hyderabad för att möta våra barn på de olika barnhemmen i området.

Tack för att Ni är med oss!
Kram

BirGitta

 

Stockholm den 13 september 2008

Goda nyheter

Vill bara meddela vad pastor Carl skrev i onsdags:

Kära vänner,

Vi är så glada att informera om att operationen gick bra och vi tackar Gud för det under Han gjort. Hela tumören kunde tas bort och den innehöll inte cancer. Så fort min fru Sharon lämnade operationssalen för att flyttas till intensiven, kände hon igen mig och gav mig flera kyssar.Tack för alla böner och för Er omsorg.

Sharon Rose och pastor Carl Foto: Sören Sehlberg

Swante pratade faktiskt med både Carl och Sharon på telefon idag, lördag. Sharon lät precis som vanligt och hon hälsade till alla förebedjare. Fantastiskt!

Ja, tidigt i morgon söndag, flyger Swante och jag ut till Indien. Önskar att Ni också kommer ihåg oss. Det ska bli spännande att möta alla våra vänner igen samtidigt som det är en stor utmaning.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 7 september 2008

Vädjan om förbön

 

Foto: Sören Sehlberg

Vi fick ett mycket tråkigt besked från pastor Carl från Amalapuram i veckan. Hans hustru Sharon, har drabbats av en hjärntumör och ska opereras redan nu på tisdag. Så här skriver han:

Min hustru "Sharon Rose" anlände till sjukhuset i Hyderabad för en rutinkontroll. Doktorn rekommenderade en skiktröntgen av hennes huvud och vi är chockade av resultatet. Hon har drabbats av en hjärntumör som är ganska stor. Jag tog mig så snabbt jag kunde till Hyderabad och talade med läkaren som rådde min kära hustru att opereras så fort som möjligt vilket blir nu på tisdag den 9 september. Operationen kommer att ta mellan 8-10 timmar.

Jag önskar att Ni och alla Era vänner vill be till Gud att allt ska gå bra för min kära hustru.

Visst är Ni med oss i förbönen.

Kram

BirGitta

 

Söndag den 31 augusti 2008

 

Snart höst

Tänk vad tiden går fort. Det var inte länge sedan jag längtade efter sommaren. Nu går den mot sitt slut, men jag känner mig mycket starkare och det är jag oerhört tacksam för.

Hoppas att också Du haft en skön sommarvila och fått krafter för nya tag.

Om exakt två veckor reser Swante och jag ut till Indien för att se MMP's olika projekt och träffa alla våra barn igen. Det är ju drygt två år sedan sist.

Pastor Carl från Amalapuram berättade i veckan om grabben, Pammi Suresh Babu, som bröt armen för en tid sedan. Han mår nu bra efter operationen. Båda benen i underarmen var ju av. Han låg på sjukhus i 20 dagar.

Lille "Babu" med kluven överläpp "harmynthet" ska in för operation den 5 september. I båda fallen hjälper MMP familjerna ekonomiskt. Jag har berättat om dessa grabbar för ett litet tag sedan så klicka gärna på "Tidigare Hälsningar" här nedan, där bilder finns.

Tack för att Ni är med och hjälper oss i arbete för de sämre lottade i Indien.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 24 augusti 2008

 

HIV-Barnen

Fick en hälsning i veckan från Amalapuram. Det är pastor Carl som skriver:

 Jag är glad att kunna berätta att de båda syskonen Bali Lakshmi Prasanna och Bali Bhavani, som båda är HIV smittade nu mår bättre.

Pastor Carl omgiven av de båda HIV-drabbade syskonen

Nu har dom inte längre någon feber. De får rikligt med mjölk och ägg varje dag, plus den medicin de behöver.

MMP har bekostat deras läkarundersökningar i staden Kakinada dit de rest ett flertal gånger med sin mormor. De båda flickorna har faddrar genom MMP i Family Care projektet. De pengar som kommer in där räcker tyvärr inte för flickornas extra kostnader med medicin och rikare kosttillskott. Vi skulle behöva ytterligare ca 500 kr/månad för att tillgodose deras behov.

Så långt pastor Carl.

Visst är det värt 6000 kr/ år att rädda dessa små olycksbarn. Dom har redan förlorat mamma och pappa i aids. Det är en glädje att få göra denna enkla insats.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 17 augusti 2008

Böcker, böcker, böcker

Här kommer en liten hälsning från MMP,s arbete i Indien.
Skolorna har börjat från länge sedan men i veckan fick vi några bilder från utdelningen av böcker som ska läsas in kommande skoltermin. Böckerna är inte gratis utan måste inhandlas. Detta har varit möjligt med hjälp av fadderavgifterna.

Stort tack!


Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 10 augusti 2008

Lille "Babu"

Tänk vad vädret kan växla. För en vecka sedan höll vi på att förgås i värmen och torkan. Nu står lågtrycken i kö. Visst är det välbehövligt med regn men det kunde ju vara någon måtta på nederbörden.

Fick en hälsning från MMP's kontaktman Carl Komanapalli i Amalapuram, Indien i fredags. Han vädjar om hjälp till lilla "Babu" som är harmynt. Vi hade glädjen att hjälpa en flicka i vintras, lilla "Nimmi" som var född med samma defekt och den operationen lyckades väldigt bra.

Lille Babu med sin defekta överläpp

Familjen har inte råd med operationen som kostar ca 6000 kr. Babu måste dessutom sändas till en annan stad "Rajahmundry" där man har större erfarenhet på dessa ingrepp.

Självklart vill vi hjälpa den lille grabben. Vi hoppas få träffa honom och hans familj då vi är i Indien i september.

Tack för att Ni kommer ihåg lille Babu och för att Ni är med oss i MMP's hjälparbete.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 3 augusti 2008

Älvåsa

 Efter en vecka av pressande värme var det så dags att åka till Älvåsa fritidsgård för ett sommarmöte. Ska ärligt erkänna att jag var orolig inför uppgiften. Det är ju trots allt 3 månader sedan jag sjöng offentligt. Upplever dock att styrkan kommit tillbaka och att jag orkar saker jag inte vågade mig på för några månader sedan.

Lördagen bjöd på ljuvligt regn. Vi njöt Swante och jag på resan upp till Tärnsjö, ca 15 mil från Stockholm. Luften var ren och man kände en härlig doft från naturen. Tror att både människor, växter och djur njöt denna lördag.

Det är klart att ledningen för Älvåsa gård var besvikna att vi inte kunde ha ett friluftsmöte som brukligt, men jag var glad att få ha vår samling inne i kyrkan. Nu kunde vi visa vår India film och känna en närmare gemenskap.

Många hade kört flera mil för att höra oss och det gläder mig. Jag träffade flera kära vänner från Sandviken och Gävle och från trakterna kring Uppsala. Tänk att jag varit så orolig helt i onödan. Ljudet fungerade, rösten fanns där och mötet blev så bra som jag bara kunde önska. Vi fick också en gåva på över 7000 kr till MMP's arbete i Indien.

Då vi reste hem mot Stockholm denna sena kväll, medan regnet fortsatte att vräka ner, sa vi till varandra, Swante och jag:

- "Tänk att det gick så bra och vad roligt detta var".

Tack Gud att jag har Dig som min tröst och min styrka.

Du är värd all ära!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 27 juli 2008

Lilla Eva

 

Det har väl inte undgått någon som följer MMP's arbete, att vi underhåller ca 50 spetälskesjuka på lepra-centret New Life Center i Amalapuram. Det som kanske inte framkommit är att vi också har ansvaret för fem barn till tre familjer som är patienter på NLC. Alla barnen är friska och bor på Manna Ministries huvudkvarter i Amalapuram. De ingår i projektet BCA, Baby Care Amalapuram, men får träffa sina föräldrar varje helg. Att bo med föräldrarna på NLC vore otänkbart.

Det har gått väldigt bra för de fem barnen och vi har följt alla sedan födseln. Philip 15 år och hans bror Andrew 13 har mer eller mindre adopterats av pastor Carl och hans fru Sharon. De båda bröderna talar en mycket fin engelska.
Uppuluri är 14 år och hans lillebror Undurthi är 11. De bor på barnhemmet BCA.

Så har vi lilla Eva nu 8 år gammal. Hon bor också på BCA. Redan då Evas mamma var gravid kände vi att vi ville ta hand om det väntade barnet. Vi berättade om mammans situation för en vän till oss här i Stockholm vars namn var just Eva. Hon sa direkt: - Det barnet vill jag bli fadder för.

Nu råkade det bli ett litet flickebarn och hon fick namnet efter sin sponsor.

Nu står lilla Eva i Indien utan fadder, för Eva i Stockholm blev efter några år svårt sjuk och har fått flytta till en bättre värld.

Lilla Eva här tillsammans med mamma Laxmi och pappa Tata Rao.

Lilla Eva idag.

Vi överger naturligtvis inte lilla Eva. Kanske vill just Du hjälpa oss att hjälpa henne, eller kanske har Du en vän som vill bli fadder för henne. Ta gärna kontakt med oss på MMP. Du kan skriva till oss på mmp@crossnet.se eller ringa mig på 08-656 16 55.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 20 Juli 2008

Semesterhälsning

 

Psalm 23.
En psalm av David.

HERREN är min herde, mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar;
han för mig till vatten där jag finner ro,
han vederkvicker min själ;
han leder mig på rätta vägar,
för sitt namns skull.

Foto: Bengt Hägglund

Kram

BirGitta

 

 

Söndag den 13 juli 2008

Ge av din tid.

Att ha hund är en välsignelse. Man måste ut i alla väder. Skönt!
På vintrarna träffar man mest hundägare. På våren möter man "hurtbullarna" med specialskor, svettband och musik i öronen. Så här års vågar sig många äldre ut längs strandpromenaden. Mötte flera underbara åldringar igår. Jag har bestämt mig för att inte bara säga hej eller god afton. Nej, ser det ut att passa blir det en stunds småprat. Det är så berikande.

En man stödd på sina kryckor berättade hur han under tjugo år lidit av ständig värk. Han sa att han prövat 100-tals mediciner utan större förbättring. Jo, kanske den värsta smärtan har försvunnit, men då kom yrseln i stället. Nu var han nästan redo att ge upp. Vi kom överens om att det skulle bli bättre! Hans vackra ögon lyste då vi skildes.

- Vi hade en exakt likadan hund, sa en förtjusande dam och pekade på min King. Hon kom gående emot oss tillsammans med sin svårt sjuke man. Jag fick höra en lång och fascinerande livshistoria. Underbara människor!

Med raska steg och tidtagarur i handen har jag under de senaste 25 åren sett henne halvspringa runt ön. Nu 85 år gammal är takten betydligt lugnare. Hon var den tredje i raden som jag fick en pratstund med . Jag gav damen en komplimang för hennes vackra linnejacka. Ack så generad hon blev.

- Igår orkade jag bara gå tio minuter, sa hon sorgset. -Idag går det lite bättre.
Hon skrattade gott när jag föreslog att vi skulle tro på en ännu bättre dag i morgon.
- Du är alltid så positiv, sa hon.

Ja, vi mår så mycket bättre om vi orkar "Tänka positiva tankar", "Göra positiva handlingar". Vi växer som människor.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 6 juni 2008

Veckohälsning

  Vi har haft livlig kontakt med Pastor Carl i Amalapuram under den gångna veckan. Det har handlat om tackbrev från barn till faddrar i Sverige, husbygge till en FCA-familj och om kvartalsutbetalningen från MMP som kommit fram på endast fyra dagar. Fantastiskt!

Igår kom en vädjan om hjälp.

En liten grabb, Pammi Suresh Babu, som ingår i MMP's familjeprojekt, har ramlat i en trappa och brutit handleden på flera ställen. Han togs till sjukus där man rådde familjen att resa till ett större sjukhus i Kakinada, en stad flera mil från Amalapuram. Nu vädjar den fattiga famijlen om ekonomisk hjälp. Självklart ställer vi upp!

Pammi Suresh Babu

Det känns fint att få vara en hjälpande hand i små som stora sammanhang.

Tack för att Du kommer ihåg Babu och hans familj och tack för Din "Sommargåva"!

Kram

BirGitta

 

 

 

Stockholm den 29 juni 2008

 

Skön sommar!

Foto: Bengt Hägglund

 

  Så går vi in i juli månad då de flesta svenskar har sin semester. Det ser ut att bli bra sommarväder från mitten av kommande vecka och det passar ju bra för er som tänker åka till sommarstugan, dra iväg med husvagnen, ta en tur med båten eller bara vila därhemma. Jag önskar er alla en skön sommar. Hoppas ni som är gåvogivare eller faddrar har fått MMP's sommarbrev.

I Indien går arbetet vidare. Barnen har börjat skolan igen och semestern där är över. Swante och jag har bokat biljetterna till Indien i september. Längtar att få träffa alla våra barn och besöka de olika projekten där.

Jag fortsätter att skriva en ny hälsning varje söndag. Läs den gärna. På så sätt håller vi kontakt och står varandra nära.

Skön sommar!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 20 juni 2008

 

ÄNGLAMARK

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dem få leva, de är ju så sköna !
Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar,
låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma kring bryggor och stenar !
Sluta att utrota skogarnas alla djur !
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa !
Låt sista älven som brusar i vår natur,
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur !
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dem få leva, de är ju så sköna !

Evert Taube

Foto: Bengt Hägglund

Glad Midsommar önskar King + flickvän och matte!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 14 juni 2008

Midsommarvecka

 Så går vi in i Midsommarveckan. Skolorna har haft sina avslutningar och kyrkliga konferenser har just börjat så väl som profana musikfestivaler. Men det som upptar de flestas intresse är EM i fotboll. Sverige sörjer förlusten mot Spanien i kväll men hoppas ändå gå vidare i turneringen. Ja, så är läget i landet.

Har just haft kontakt med Indien där man nog är ganska ovetande om fotbolls EM. Där började skolorna igen i veckan efter ett sommar - uppehåll på en och en halv månad.

Pastor Carl Komanapalli skriver idag från Hyderabad, huvudstaden i Andra Pradesh, att hans hustru Sharon just genomgått en större knäoperation på ett av stadens sjukhus. Allt har gått bra, men nu väntar en tid av träning för att hon ska få tillbaka fysik styrka. Han ber oss komma ihåg Sharon i våra böner och visst vill vi det.

Carl & Sharon är MMP's administrativa eldsjälar för de många projekten vi har i Amalapuram. Carl reser tillbaka dit på måndag för att leda arbetet.

Sharon, här tillsammans med sin man Carl. Foto: Sören Sehlberg

 Den gångna veckan har här hemma präglats av jobbet med "Sommarbrevet". Nu är allt klart. Breven är utskrivna, adresslappar är påklistrade och ca 1300 brev ligger packade i postens lådor för att förmedlas vidare till Dig som är Fadder eller Gåvogivare.

Vi hoppas och tror att Ni ska få glädje av MMP's hälsning.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 7 juni 2008

Nyrenoverad matsal

Så här skrev jag på denna plats den 20 januari i år.
 

Varje gång Swante och jag besökt våra leprasjuka vänner på New Life Center i Amalapuram har vi mått dåligt av att se den slitna matsalen. Byggnaden var fel konstruerad från början, med platt betongtak som med åren vittrat sönder. Vatten trängde igenom den tjocka betongen och taket läkte som ett såll. När det regnar här regnar det ordentligt. Varje höst drabbas området av våldsamma monsunregn.
 Då vi senast besökte våra vänner beslutade vi att försöka göra något åt byggnaden. Förutom det bedrövliga taket har våra vänner haft problem med att kunna äta i lugn och ro. Kråkor i mängd flög ut och in genom salens öppna sidor och roffade åt sig av den goda maten. Man har varit tvungen att ha en man som hela tiden jagat bort inkräktarna.

Nu har vi med gåvogivares hjälp fått ihop de ca 100.000 kronorna som renoveringen kostar. I veckan kom de första bilderna som visar stommen som är kvar då det gamla taket rivits. Nu väntar arbetet med att gjuta det nya taket. Man ska också konstruera väggarna så att ljus och luft kan komma in i salen men att kråkorna hålls borta.

Nu står byggnaden helt klar och ni kan själva se förvandlingen.

Jag är så glad att våra kära vänner på NLC har fått en så fin matsal. Jag längtar att få se dem alla i september då vi planerar att besöka Indien.
Tack alla kära vänner som gjort denna renovering möjlig.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 1 juni 2008

RAMU (del 2)

I förra veckan berättade jag om Ramu's uppväxt och handikapp. Trots detta är han en framåt grabb som vill någonting med sitt liv. De senaste åren har han vid sidan av sina studier lett sången i den lilla kyrkan i Bjinapalli.

Nu har hans stora dröm gått i uppfyllelse. Ramu har i flera emails berättat för oss om sin längtan att få gå en multimedia kurs i Hyderabad. Detta är en 22 månader lång kurs och Du kan själv läsa om den på www.bestmultimedia.com

Den nu 21-årge Ramu

Han har rest den långa vägen till Hyderabad, träffat rektorn för skolan och förmedlat en fin kontakt mellan honom och MMP. Eftersom han nu lämnar barnhemmet känns det tryggt att ha bra relationer till skolan och dess rektor Mr. Merthy. Ramu förväntar sig inte att vi ska betala för kursen utan att ge något igen.

Han skriver: Då jag tagit min examen och fått ett bra jobb vill jag betala tillbaka genom att ge en viss procent av lönen till MMP's arbete i Indien, så att fler ungdomar får chansen.

Är inte detta tjusigt. Det blir ju hjälp till självhjälp.

Jag önskar att jag var i Hyderabad i morgon då kursen startar. Ramu är överlycklig och det är även jag.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 25 maj 2008

RAMU

 Ramu kom till vårt barnhem i Bjinapalli 1993. Då var han bara 6 år gammal.Hans pappa hade dött och mamman var fattig.

Vi fann snart ut att Ramu hade polio och år 2000 då Swante och jag var på besök i Indien, tog vi honom och två andra barn med svåra polioskador till Apollo Emergency Hospital i Hyderabad för undersökning och för att kolla upp om det fanns möjlighet till operationer.


Bilden visar Ramu med sitt deformerade högerben. Han kunde då inte gå utan att lyfta höger knä med sina händer.

Det visade sig att endast Ramu kunde opereras och det gjordes samma år. Det var ett smärtsamt ingrepp och grabben var sängliggande med gips i 3 månader.

Tänk att ligga så här i 3 månader

Allt lyckades och eftersom Ramu är en kämpe kunde han snart gå igen. Nu märks det knappast att han varit så hårt drabbad.

Ramu kallar mig mamma och så hälsar han till fader Swante. Han bor fortfarande på Bjinapalli Barnhem och har läst datakunskap de sista 2 åren. Han är så intresserad av datorer. Han har fått en begagnad dator av oss och och skriver små hälsningar nu och då per email.

Ramu är idag en vuxen man, 21 år gammal och har stora planer för framtiden. Om dessa ska jag berätta i nästa vecka.

Jag har nog världens bästa uppgift. Tänk att få hjälpa små fattiga och svårt drabbade barn till en värdig framtid.

Jag är så tacksam!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 17 maj 2008

 Sommarlov

 Talade med Carl Komanapalli från Amalapuram i Indien igår. Han berättade att barnen nu har sommarlov. Dom ligger någon månad före oss här i norden.

Foto: Swante Bengtsson

 Jag sitter med flera hundra nya kort av "våra" barn från Barnhemmen och Family Care framför mig . De kom med postbud i förra veckan och ska sändas till Dig som är fadder tillsammans med "Sommarbrevet 2008".

 Swante skissar nu på detta brev med sin svåger Bengt Hägglund.

Utan Bengts skicklighet vid datorn och hans fru Marianas kunskap i ekonomi och bokföring skulle Make Mission Possible stå sig ganska slätt. Båda lägger ner hundratals timmar per år för MMP, helt ideellt. Det är gott med sådana vänner.

 Själv längtar jag att få träffa alla barnen och de lepra-sjuka vännerna igen. Vi planerar att resa ut till Indien i september månad. Känner mig starkare och ser ljust på framtiden.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 11 maj 2008

 

Pingsthälsning


Foto: Bengt Hägglund

 Jag har skrivit om dem förut på denna plats och det var 2004 och 2006. Vem jag syftar på framkommer om Du läser vidare.

 För en tid sedan sedan fick vi en stor gåva insatt på MMP's konto i Storbritannien. Det fanns ingen avsändare och inget konto att spåra. Swante och jag har undrat så vem som gav pengarna. Visserligen har vi många vänner där borta, men det hade varit så fint att få sända ett tack.

 Men så i veckan kom ett brev från en orolig kvinna på Nord Irland.

Hon skriver att hon för 3 månader sedan sänt en check på £ 750, (ca 10,000 kr) till vår bank i Cardiff, men inte fått något kvitto från banken. Eftersom hon inte heller hört något från oss trodde hon att pengarna var borta. Jag förstår hennes förtvivlan. Gåvan var ju stor och inte från henne personligen.
  Det var de "Små Örnarna" barnen i Elim Evangelical Curch Newtownards, som under ett par år samlat ihop dessa pengar till barnen i Indien.

 Naturligtvis ringde jag så fort jag bara kunde upp Jean i Newtownards och berättade att pengarna kommit fram. Hon blev både glad och lättad. Glada är också Swante och jag.

 Är det inte fantastiskt att en grupp barn, alla under 10 år, från en liten kyrka med ett hundratal medlemmar, har så stor kärlek för utsatta barn i Indien. Varje gång vi besökt denna lilla församling har de överraskat oss med sin generositet.

 Jag tycker att "De Små Örnarna" verkligen gör skäl för namnet.

Kram

BirGitta

 

Klevshult 4 maj 2008

 

Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
du nalkas ljuva sommar
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött
sig solens strålar närma
och allt blir återfött.

text: I Kolmodin

 

Åkers kyrka i vårsolen  Foto Swante Bengtsson

 

Vilken glädje att få få vara tillbaka i Åkers vackra kyrka i torsdags den 1;a maj. Här känner vi oss hemma och här har vi många vänner. Därför var det lätt att tacka ja då prästen Leif Skjetne för en tid sedan ringde och bad oss komma. Många hade samlats denna sköna vårkväll och det var härligt att få starta sångstunden med just "Den blomstertid nu kommer".
I vårt sångprogram fick vi tillfälle att visa en film från MMP's arbete i Indien och motta en kollekt på över 11.000 kr till arbetet. Stort tack!

Jag måste erkänna att jag var mycke' orolig innan och otroligt trött efteråt, men under själva gudstjänsten kände jag mig buren av änglar.
Det ger mej tro och hopp inför framtiden.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 27 april 2008

Ännu ett tackbrev

Utdrag ur brevet från Katta

För er som inte kan läsa telegu (mig själv inkluderad), kommer här en översättning på svenska.

För några månader sedan arrangerade mina föräldrar mitt bröllop. Därför har jag flyttat från barnhemmet Miryalaguda och bor nu med min man Seetha Reddy hos hans föräldrar. Jag är lycklig med min nya situation, men vill samtidigt tacka för alla år ni visat mig en sådan kärleksfull omsorg. Jag ber för er dagligen. Be också för mig!

Med tacksamhet.
Ert hjärtebarn
Katta Rameswary

Katta, snart 16 år med sin man på bröllopsdagen

Jag tror att barnen i söndagsskolan Vinnersjö blev glada för hälsningen från hjärtebarnet Katta. Glad blev också jag!

PS. Att man blir bortgift i unga år och sedan flyttar hem till svärföräldrarna en tid, är tradition i Indien. Jag låter även förra veckas hälsning ligga kvar en vecka till. DS

 

Stockholm den 20 april 2008

Det kom ett tackbrev

   I veckan fick vi ett tackbrev från ett barn som vuxit upp på Miryalaguda barnhem. Brevet var adresserat hennes fadder. Vi har givetvis sänt brevet vidare dit, men det var så vackert skrivet så jag vill gärna se att flera får läsa det.

Så här skriver den nu 22-åriga Leela Rani.

Kära Hjärte-förälder.

Jag hälsar Dig i vår Herre och frälsare Jesu Kristi namn. Med Guds nåd och support från Dig, har jag, R. Leela Rani nu avslutat min utbildning till sjuksköterska och fått arbete på ett stort sjukhus i Hyderabad. Allt har blivit möjligt med Din kärleksfulla hjälp. Jag kan inte föreställa mig i vilken situation jag hade varit utan detta stöd. Jag är verkligen tacksam. Jag tackar Dig för all omsorg och finansiellt stöd som jag fått under många år. Nu kan jag stå på egna ben och även hjälpa min familj. Jag ber för Dig dagligen och snälla, be också för mig. Än en gång, ett stort tack för Din kärlek.

Tack!
Ditt Hjärtebarn
Rambarki Leela Rani


Detta är bara ett exempel på vad 200 kr i månaden kan betyda för ett fattigt barn i Indien.

Tack alla trogna faddrar och gåvogivare som stöttar MMP's arbete för utsatta barn i Indien. Era gåvor gör skillnad!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 6 april 2008

Drabbade av HIV

 

 Vilken glädje det är då jag tänker tillbaka på alla barn och vuxna som vi genom MMP kunnat hjälpa med operationskostnader och annan medicinsk behandling. Sådant som de själva eller deras närstående aldrig själva kunnat bekosta.

Nu har vi fått en förfrågan om att hjälpa 10- åriga Prasanna och hennes lillasyster Bhavani, 7 år. Mamman och pappan har dött i AIDS. Det är nu också konstaterat att Prasanna och lillasystern båda är HIV-smittade. Flickorna bor hos sin farmor som är till åren kommen.


Systrarna Prasanna och Bhavani med sin farmor

Vi har varit i kontakt med pastor Carl Komanapalli som tagit flickorna till undersökning på ett större sjukhus i staden Kakinada. De har fått viss hjälp, men ska tillbaka för vidare tester. Vi känner oss så hjälplösa i denna svåra situation och vill du vara med och be för dessa båda flickor är vi förstås tacksamma. Vill du dessutom bil fadder för dem eller ge ekonomisk hjälp till behandling, har du möjlighet till detta. Skriv då till oss på mmp@crossnet.se

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 23 mars 2008

 

"Minns Du Sången"- jubileum

 

 Så var den över, "Minns Du Sången"- helgen i Göteborg. Tidigt förra fredagen drog vi iväg med bil från Stockholm, Swante och jag. Resan gick förvånansvärt bra. Vi hann till och med att boka in oss på det lilla hotellet Vasa, som ligger ett kvarter från Smyrnakyrkan, innan det var dags för repetition, av "våra" sånger, med husbandet.


Foto: Swante. Från repetitionen med kör och orkester

Allt fungerade fint. Roligt att möta kära musiker och sångkollegor igen. På kvällen var det fest för oss medverkande, men då var jag för trött för att vara med.

Tänk att jag nu skulle sjunga i två stora konserter, lördag och söndag, jag som inte uppträtt på 1 och 1/2 år. Skulle jag orka?

Förstod nog inte riktigt vad jag gett mig in i men trots oron innan och tröttheten efter konserterna kändes allt som vanligt då jag sjöng. Glädjen, publikkontakten och rösten fanns där och jag är så tacksam för helgen i Göteborg. Det blev en riktig höjdpunkt och en kick framåt. Jag vet att jag inte är igång ännu, men jag är på gång! Tack för att Ni bar mig i era böner.

PS. Söndagen bjöd på härligt vårväder. Döm om vår förvåning då snön låg tung på måndag morgon och snöovädret följde oss hela vägen hem till Stockholm DS.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 13 mars 2008

Fin rapport från sjukhuset i Amalapuram

 I morgon reser Swante och jag till Göteborg för att vara med på "Minns Du Sångens" 10-års jubileum. Jag känner mig både glad och rädd. Det är ju trots allt 1 och 1/2 år sedan jag senast uppträdde offentligt, men jag tror att Herren ska ge mig styrka, och jag är tacksam om Du vill komma ihåg mig då Du ber.

 Fick i veckan en fin rapport från Indien och sjukhuset i Amalapuram som MMP är med och hjälper. Förra året kunde vi tillsammans med Rotary i Wolverhampton England, införskaffa en ultraljud scanner just hit. Nu skriver pastor Carl att man förra veckan mellan den 5 och 8 mars haft en medicinsk kampanj där vem som så önskade kunde komma till sjukhuset och gratis bli undersökt av en scanner speciallist från USA. Han var där på besök som läkare och volontär. Över fem hundra människor kom och 272 av dem genomgick scanning för problem med lever, njurar gallan, bröst och mycket annat. Detta var förstås också en bra undervisning för sjukhusets egen läkare Dr. Robin, om hur att på bästa sätt använda den fina utrustningen.


I väntan på undersökning

Dr. Robin får hjälp av sin amerikanska kollega

I väntsalen gjordes en första undersökning. Pasor Carl till höger i bild.

 Jag är så glad och tacksam för denna rapport. Tänk att detta lilla sjukhus som många av Er är med och stöttar, får vara till hjälp för så många fattiga människor.

Kram

BirGitta

 

Söndag den 2 mars 2008

Babu

Vi får ständigt förfrågningar från Indien om ekonomisk hjälp till operationer av barn och ungdomar. Eftersom det sociala skyddsnätet där är långt sämre än i vårt land, måste många familjer själva betala eller helt enkelt avstå från operationer.

Det är en glädje att få hjälpa till där vi kan och lille Babu är bara en av många MMP haft förmånen att kunna hjälpa. Den 21 januari i år lovade vi Babu's fattiga föräldrar medel så att den ettårige sonen skulle få sina båda ögon opererade.

       Babu innan operationen

Hans något äldre syster föddes med samma problem och fick, för ett par år sedan, även hon hjälp tack vare MMP's gåvogivare.

I onsdags den 27 februari, kom så ett foto på lille Babu efter operationen och ni ser själva resultatet.

       Babu efter operationen

Jag är så tacksam att Herren såg mig värdig att vara en länk i detta hjälparbete.

Kram

BirGitta

 

Söndag den 17 februari 2008

Mer om konferensen i Amalapuram

Jag skrev i förra veckan om problemen i Amalapuram som uppstod vid den årliga konferensen där. (se tidigare hälsningar).

Nu har vi fått information om att allt gick bra. Inga fler bråk uppstod, men utländska talare fick dock inte medverka. Pastor Carl Komanapalli sände oss en mängd bilder från konferensen och jag vill visa er några få.

       Som vanligt besöktes konferensen av många tusen.

       Alla fick mat ter gånger per dag

       En bild från köket

       På lördagen döptes 127 människor i floden

Jag är glad att oroligheterna upphörde och att konferensen blev lyckad.
Tack för Era förböner.

Kram

BirGitta

 

Söndag den 10 februari 2008

Konferensvecka i Amalapuram

Under veckan som gått har den årliga konferensen för Manna Ministries hållits i Amalapuram Indien. Det är en stor konferens som samlar 10-20.000 människor. Swante och jag har deltagit i många av dem genom åren.

                               Foto Swante Bengtsson. Från 2005 års konferens

Just i Amalapuram har MMP sitt största engagemang. Här ligger Lepracentret och sjukhuset som vi stöttar. Här har vi ca 450 barn studenter och familjer som får hjälp genom MMP,s fadderverksamhet. Här finns också en stor pingstförsamling med över 3500 medlemmar. Om detta berättade pastor Carl Komanapalli i tidningen Dagen i somras då han besökte oss i Stockholm.

I fredags fick vi ett email från honom där han kort berättar:

Idag är tredje konferensdagen. Vi har problem med grupper från den lokala Hindu befolkningen. De har agiterat och blockerat trafiken över bron som förbinder konferensområdet och vår kyrka. Polisen har arresterat 20 människor och förbjudit alla av våra inbjudna utländska gäster att tala i konferensen. Ja, de får inte ens avge en personlig hälsning.
Det verkar som att det från och med nu kommer att bli svårt för någon utländsk besökare att få tala i konferensen. Samma sak kommer att gälla för gäster i vår kyrka. I morgon (lördag) ska vi ha dopgudstjänst vid floden, men vi får se om det går att genomföra. Sänder bilder och mer information i morgon lördag.

Vännen Carl.

Idag är det söndag och vi har tyvärr ännu inte fått kontakt med Amalapuram. Vi hoppas och tror att konferensen kunnat genomföras utan ytterligare problem. Indien är ju världens största demokrati och borde respektera religionsfriheten.
Var med och be för våra vänner. Återkommer med mer information så fort jag får den.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 20 januari 2008

New Life Center

 Varje gång Swante och jag besökt våra leprasjuka vänner på New Life Center i Amalapuram har vi mått dåligt av att se den slitna matsalen. Byggnaden var fel konstruerad från början, med platt betongtak som med åren vittrat sönder. Vatten trängde igenom den tjocka betongen och taket läkte som ett såll. När det regnar här regnar det ordentligt. Varje höst drabbas området av våldsamma monsunregn.

 Då vi senast besökte våra vänner beslutade vi att försöka göra något åt byggnaden. Förutom det bedrövliga taket har våra vänner haft problem med att kunna äta i lugn och ro. Kråkor i mängd flög ut och in genom salens öppna sidor och roffade åt sig av den goda maten. Man har varit tvungen att ha en man som hela tiden jagat bort inkräktarna.


Nu har vi med gåvogivares hjälp fått ihop de ca 100.000 kronorna som renoveringen kostar. I veckan kom de första bilderna som visar stommen som är kvar då det gamla taket rivits. Nu väntar arbetet med att gjuta det nya taket. Man ska också konstruera väggarna så att ljus och luft kan komma in i salen men att kråkorna hålls borta.

Det ska inte dröja alltför länge innan våra kära vänner får en fräsch matsal och då har vi fått löfte om bilder av nybygget.

Kram

BirGitta

 

Söndag den 13 januari 2008

Tankar

 Nej, nu är jag trött på gråvädret. Det har ju nästan varit mörkt dygnet om en tid, i alla fall här i Stockholm. Nu längtar jag efter solen och den ska visst visa sig idag.
Tror bestämt de små snödropparna tycker som jag. De tycks vara otåliga eller så är de lite lätt förvirrade. Tänk, jag fann dem vid husknuten i förrgår. Redan!


Det är nog inte lätt för de små liven att veta om det är vinter eller vår. Lite djärva är de nog som vågar sig upp så här tidigt på året. Vi får hoppas på ett snötäcke som kan ge skydd mot kylan som säkert kommer.

Jag känner mig faktiskt som de små blommorna. Mina krafter kommer tillbaka och jag börjar bli otålig. Lite rastlös. Vill få saker gjorda. Har just bokat ett par möten lite längre fram mot senvåren. Jag tror att jag snart ska orka igen. Tack Gud! Hjälp mig att inte blir för otålig, utan vänta på rätt tid.

Tack kära vänner för alla förböner och tack att Ni fortsätter att lägga fram mig inför vår Herre.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 6 januari 2008

Trettondag

Gläns över sjö och strand
Viktor Rydberg

Gläns över sjö och strand, stjärna i fjärran.
Du som i österland, tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem, leder ej bort men hem.
Barnen och herdarna följa dig gärna.
Strålande stjärna, strålande stjärna.

Natt över judaland, natt över Sion.
Borta vid västerland slocknar Orion.
Herden som sover trött, barnet som slumrar sött.
Vakna vid underbar korus av röster.
Stråla så härligt klar, stjärna i öster.

Kram

BirGitta