Tidigare hälsningar

 


 
 

<< Tillbaka till aktuell hälsning

 

 

 

Tidigare hälsningar: 2009

 

Söndagen den 20 december 2009

God Helg

Jag tar nu en liten paus i skrivandet under ett par veckor.

Önskar Er alla en God Jul och ett av Herren välsignat 2010.

God

Foto: Daniel Prosth

Kram

BirGitta

 

 

Söndagen den 13 december 2009

Va' vi har det bra, du och jag!

Julen närmar sig. Vi städar och pyntar och handlar.
Mina tankar är hos våra vänner på New Life Center. Undrar hur dom känner det inför julen. Vi har gjort vårt bästa för att göra livet lite ljusare för våra kära vänner på lepra-centret. Alla byggnader är nymålade, men vad kan vi göra mera?

Vi besökte dem i höstas Maria, Swante och jag och än en gång kände jag vilken fin gemenskap vi har med dessa så svårt drabbade och utstötta vänner. Dom ber för oss och vi ber för dom varje dag. Tänk vilken gemenskap vi har trots så skilda världar.

Se på bilderna. Jag har inga ord men du förstår.

Leprav

Här anländer vi till New Life Center

Lepradam

Lepra är en grym sjukdom som drabbat denna kvinna

Lepraman

Ännu en svårt drabbad av lepra

Tyvärr har vi svårt att få ekonomin på NLC att gå ihop. Vi skulle så behöva få några fler faddrar till dessa vänner. Det kostar 250 kr/månad och patient. För dessa pengar får dom mat, medicin, kläder boende och framför allt gemenskap. Det är mindre än en svensk kvällstidning, ca 8,30 kr /dag. Är inte detta en julklapp som ger evighetsvärde?

Hör gärna av dig till oss på mmp@crossnet.se

Än en gång orden från bibeln:

Vad helt du gjort mot en av dessa mina minsta, det har du gjort mot mig.

Kram

BirGitta

 

 

Söndag den 6 december 2009

 

New Life Center nyrenoverat

Fick i dag bilder från New Life Center i Amalapuram. Pastor Carl berättar att renoveringen av anläggningen för de lepra-sjuka nu är i sitt slutskede. Alla byggnader är nymålade, vattenledningar och pumpar är renoverade, vägar och toaletter är reparerade. Nu väntar man bara att området får ett nytt staket. Vi är glada och tacksamma att MMP genom gåvogivare kunnat göra denna nödvändiga upprustning av NLC.

Pastor Carl hälsar er alla och tackar för er trofasthet. Just nu är hans son och familj på besök från USA. Carls fru Sharon har fortfarande problem efter sin hjärnoperation förra året. Hon har förlorat synen på ena ögat och har svårt med synen på det andra. Vi ber och tror att Herren ska göra ett under. Hon behövs i arbetet för de svaga i Amalapuram.

Ger er några bilder från ett nyrenoverat New Life Center.

Ren

Nlc

Nl

N

Tack för att Ni är med oss i arbetet.

Kram

BirGitta

 

 

Söndagen den 29 november 2009

Återförenade

Den 7 juni berättade jag om familjen Thondamalli. Jag skrev då om problemen familjen hade. Husbygget stod stilla. Pappan hade försvunnit till huvudstaden Hyderabad och mamman var förtvivlad.

Vid vårt besök nu i september fann vi till vår glädje en lycklig och återförenad familj. Huset var färdigbyggt och redo för invigning. Pappan som är frisör arbetar nu åter i Amalapuram och söker en lokal för att kunna öppna egen salong.

Mah

Vårt första möte med mamman och den hjärtsjuke sonen Mahesh 2005.

Sw

Mahesh och brodern Shankar visar upp sina tröjor som de fått av sina svenska faddrar

Fam

En återförenad och lycklig familj på trappan till sitt nya hem.

Visst är det fantastiskt vad vi tillsammans kan åstadkomma.

"Allt vad du har gjort mot en av dessa mina minsta det har du gjort mot mig".

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 21 november 2009

Lilla Liesel

Fick i veckan en vädjan om hjälp. Ingen hjälp om pengar utan hjälp med att be för en liten flicka. Det var mamma Yesuratnam, en före detta sjuksköterska på "vårt" sjukhus i Amalapuram, som skrev. Vi brukade träffas vid våra besök där men för ca 10 år sedan gifte hon sig och flyttade några mil österut mot havet. Där har paret arbetat bland fiskarbefolkningen. De har vandrat längs stränderna, delat ut trakt och berättat om sin tro på Jesus. För något år sedan invigde de en liten enkel kyrkolokal. De har två underbara barn Noah & Liesel.

Nu har lilla Liesel som fyller 8 år den 2 december drabbats av en obotlig cancer. Rent mänskligt är allt hopp ute men föräldrarna tror fortfarande på att Gud kan göra ett under. Jag har ringt Yesuratnam ett par gånger under veckan, senast idag. Jag frågade om jag fick skriva om Liesel här på hemsidan och det var mamman bara tacksam för.

No

Noah med sin lillasyster Liesel

Tack för att Du vill vara med och be om ett Guds ingripande. Han som har skapat lilla Liesel kan också hela henne. Visst tror vi på det!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 15 november 2009

Hephzibah

Då vi var i Indien i höstas, mötte jag Hephzibah. Hon hade tårar i ögonen då hon kom för visa sin tacksamhet. MMP har tidigare i år kunnat hjälpa henne med en del av sjukhuskostnaderna för hennes hjärtoperation.

Eftersom fadern dog då hon var väldigt ung är Hephzibah uppvuxen på barnhemmet i Amalapuram. Vid avslutad skolutbildningen blev hon kvar på hemmet för att hjälpa barnen med olika uppgifter. Under den tiden mötte hon sin blivande man som studerade på bibelskolan och som nu är pastor. Paret har idag tre barn.

Ett nytt hälsoprogram som regeringen i Indien genomfört gjorde det möjligt för Hephzibah att få själva operationen bekostad. Alla resor och undersökningar samt uppehälle i storstaden Hyderabad var utgifter långt utöver familjens ekonomi. Det var här MMP kunde hjälpa till. Jag är så glad att operationen gick bra och att jag fick träffa en frisk Hephzibah.

He

Här visar Hephzibah ärret efter hjärtoperationen

I tisdags fick vi ett mail från Pastor Carl med en förfrågan av samma karaktär.
En man i hans arbetsstab vid namn Yesuratnam har just fått diagnosen hjärntumör.
Det blir troligen operation redan nästa vecka. Även här täcker sjukreformen själva ingreppet men sidokostnaderna måste familjen själva betala. Nu bad de om hjälp med drygt 8000 kronor, en liten summa i våra ögon men nästan 2 årslöner för dem.
Jag är glad att vi även här kan hjälpa till.

I praktiken är det Du trogne gåvogivare som gör det möjligt för MMP att vara en hjälpande hand.

Tack för att Du stöder vårt arbete för de svaga i Indien.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 8 november 2009

Mikrolån, hjälp till självhjälp

År 2006 fick Grameen Bank och Muhammad Yanus dela Nobels fredspris för sitt arbete att skapa ekonomisk och social utveckling just inom detta område.

Jag skrev om mikrolån tidigare i år. Läs gärna "Tidigare hälsningar" den 28 juni. Sedan dess har vi varit i Indien och sett resultaten av de pengar MMP satsat på små snabba krediter till fattiga familjer.

Vi har med egna ögon sett att verksamheten fungerar. Många har lånat till att starta husbyggen. Andra har köpt boskap och flera har öppnat egen rörelse. De allra flesta låntagare är kvinnor.

Fa

Maria, Swante och jag hos familjen Kathula som byggt sig ett hus

Fr

Här ber pastor Carl om välsignelse över det nyinvigda hemmet

Tv

Pastor Carl med tvillingarna Kathula

Bu

Mamma Ethakota med den nyinköpta buffeln

Te

Familjen Ethakota tjänar också pengar på att hyra ut en mynttelefon

Det fina med mikrolån är att det är ett lån, en hjälp till självhjälp. Pengarna kommer tillbaka och kan användas av fler människor. Det går givetvis inte att byta ut all hjälpverksamhet mot mikrolån, men det är ett effektivt komplement som dessutom ger låntagaren ökad självkänsla.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 1 november 2009

Besök på Miryalaguda

Nu är det en månad sedan vi besökte barnhemmet Miryalaguda. Det var en dag av tryckande värme med regnskurar och åska. Det tar drygt tre timmar att åka dit med bil från Hyderabad. Vägarna har gjorts bättre men den täta trafiken gör att resan känns lång. Vi möttes som vanligt med blommor vid grinden till hemmet.

Det är i år 20 år sedan vi köpte tomten till detta barnhem. Det var begynnelsen till vad som skulle bli Make Mission Possible. Inte trodde vi väl då att arbetet för barn och sjuka i Indien skull bli vår uppgift på heltid.

Val

Här anländer vi till Miryalaguda, Maria Swante och jag

Många är de barn som vuxit upp här och kallar det sitt hem. De flesta är föräldralösa. Flera har hittats nyfödda vid ingången till hemmet, andra har överlämnats av de sociala myndigheterna.

Paret John och Sarojini Subhakar har gjort ett enormt arbete för att skapa trygghet och familjekänsla. Därför var det ett hårt slag för hemmet då John plötsligt dog för drygt 2 år sedan. Han var en kreativ människa med ett stort kontaktnät i samhället. Barnen älskade honom. Nu får Sarojini klara det mesta själv och hon gör det bra. Till sin hjälp finns bl.a extramamman Sipporah.

Lit

En outtröttlig Sipporha med en liten på armen. Foto: Maria Wiss

Studenten Martha som vuxit upp här, kommer så ofta hon kan från sina studier i Hyderabad. Miryalaguda är hennes hem och hon älskar att få hjälpa till.

Vi hade en fin dag tillsammans. Barnen var omkring oss hela tiden. Maria delade ut gåvor vi hade med oss medan jag fotade och kollade uppgifter med Sarojini.

Gitt

De minsta var runt oss hela tiden

Swante inspekterade och konstaterade att byggnaderna behöver renoveras. Det tuffa klimatet tär på puts och målning. Nu har vi beslutat sända ut de 20.000 kronorna som behövs för upprustningen.

Tack att du vill vara med oss i arbetet. Själva klarar vi det inte.

På hemvägen besökte vi Johns grav och lade ner de blommor vi fått vid besöket i Miryalaguda.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 25 oktober 2009

Vecka utan solsken

Så har ännu en vecka förflutit och det blir allt gråare och kallare. Vi får längta till nästa vår och sommar. I alla fall gör jag det.

Denna vecka har Swante och jag sjungit i Filadelfiakyrkan här i Stockholm vid två tillfällen. Dels i tisdags men också i går lördag då vi var med om en obehaglig upplevelse. Då Swante höll på med att bära in vår musikutrustning i kyrkan stal någon ett instrument och en förstärkare. Allt gick på någon sekund. Trots att en polisbil fanns i närheten hann tjuven undan. Lite trist att förlora instrument för ca 35.000 kr på detta sätt. Vi hade ändå ett fint möte denna kväll.

Tidigare i veckan kom några bilder från barnhemsområdet i Kurnool. Vattnet står ännu högt efter den stora översvämningen.

Kurn

Barnhemsområdet har förvandlats till en insjö

I onsdags var jag på hälsokontroll, något som jag går på varje år.
Konstaterade att ögonavdelningen på "vårt" sjukhus i Amalapuram till viss del har modernare utrustning än där jag nu var.

Under

Swante fick sin syn kontrollerad i Amalapuram. Foto: Maria Wiss

Trots att solen inte visat sig i veckan vet jag att den finns där ovan molnen.
Vänta bara! Snart ser vi den igen! Håll ut!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 18 oktober 2009

Glädjedag

Det finns knappast något som ger mig större glädje och tillfredsställelse än då jag ser utsatta barn och vuxna få sina drömmar uppfyllda. Hur många gånger har jag inte fått uppleva detta. Jag är ödmjukt tacksam.

Under vår Indien-resa i september hade vi glädjen att inviga ett antal hus för fattiga familjer. Hus som byggts med gåvor från enskilda människor men också företag här hemma i Sverige. I ett av dessa hus bor nu mormor tillsammans med sina två HIV-smittade barnbarn Presanna och Bhavani. Mamman och pappan dog i AIDS, se tidigare hälsning 25 januari 2009.

Det blev en dag av skratt och glädjetårar, blommor, ballonger, frukt och massor av kramar.

Val

Kärt återseende

Kl

Maria klippte bandet och fick representera det Småländsa företaget som gjort husbygget möjligt

Hu

Så ser det ut det lilla huset på två rum och kök

Ko

Vattnet i kokosnöten svalkar i den 40-gradiga värmen

Tack att ni hjälper oss att förverkliga drömmar!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 11 oktober 2009

Rapport från Indien

Jag var nyligen ute på en kvällspromenad med min hund King. Plötsligt började det blåsa och regnet öste ned. Det blev så kallt att vi fick skynda oss hem.

Jag kom att tänka på våra vänner i Andra Pradesh som fortfarande strävar i vattenmassorna efter den svåra översvämningen. Talade med pastor Carl från Amalapuram i kväll. Han berättade att de svåra regnen fortsätter. Han berättade också att Indiens Chief Minister Mr K. Rosaiah idag inspekterat ett par av de städer som står under vatten. Folk hade varit arga och gått till angrepp mot honom för att hjälparbetet går långsamt.

- Kom ned från bilen och följ med oss in i våra förstörda hem, krävde ett av offren för översvämningen som är den värsta på 100 år. Det uppstod tumult och livvakter och polis måste ingripa.

- Jag har kommit hit för att få reda på era problem och jag lovar er att inte bara kompensera för det ni har förlorat utan se till att allt blir normalt igen, sa ministern. Han lovade dessutom att reparera skadade hus och bygga nya hem till dem som förlorat sina hus.

Bilder från den svåra översvämningen

Flood1

Andraflood

The flood

Vi är så tacksamma att vi sluppit oroande nyheter från barnhemmet i Kurnool. Vi kommer säkert att få förfrågan om hjälp med att bygga upp den raserade muren men det får vi återkomma till senare.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 4 oktober 2009

Regn, regn, regn

Då är vi åter hemma i Sverige efter två veckors resande i Indien. Två veckor av rika upplevelser. I fredags skulle Maria, Swante och jag resa med bil tur och retur till Kurnool barnhem, en resa på 9-10 timmar. Jag tackar Gud att vi torsdags bestämde oss för att inte åka. Vi kunde ha blivit kvar där utan möjlighet att ta oss tillbaka igen samma dag eller de närmaste dagarna. Det har nämligen regnat så till den grad den senaste veckan att floden Krishna har svämmat över. Två stora dammar längs floden var nära att brista och därför öppnades fördämningarna. Resultatet blev att 65 % av staden Kurnool i fredags stod under vatten. Många har mist sina liv till följd av katastrofen.

Kurnool

Här är bilder från fredagens upplaga av tidningen DECCAN CHRONICLE. Den största engelskspråkiga tidningen i staten Andra Pradesh.

En kanal som gränsar till vårt barnhem kunde inte ta emot allt vatten och hela barnhemsområdet är nu översvämmat. Skolsalar, sovsalar och andra byggnader står under vatten. Under fredagskvällen evakuerades barn och vuxna till högre belägen mark utanför Kurnool. Alla är välbehållna och vi får be och hoppas att regnet avtar och att våra barn snart kan återvända till hemmet. Jag väntar på en rapport och bilder från barnhemmet och ber att få återkommer längre fram.

Regn

Så här såg gatan ut utanför vår bostad i Hyderabad igår lördag.

Trion

Hemma igen. Från höger Maria, Swante och jag. Bilden är från vårt besök i Bhongir i torsdags.

Kram

BirGitta

 

 

Amalapuram den 27 september 2009

 

Byn Vannechintalapudi

Det är nu snart 5 månader sedan som nästan hela byn Vannechintalapudi lades i ruiner efter en våldsam brand. Bara fyra av 40 hus kunde räddas. Jag skrev om detta i maj månad i år (se tidigare hälsningar). I fredags tog pastor Carl oss med ut till den lilla byn som ligger omgiven av risfält några km utanför Amalapuram.

Sista kilometern fick vi vandra eftersom vägen var under reparation. Vi gick på en stig mellan två risfät i 40 graders värme.

Ris

Nästan framme möttes vi av ett hinder. Ett ca två meter brett dike gjorde att vi inte kunde komma vidare. Byborna såg oss och skyndande till undsättning. Med ett par bräder gjorde de en spång över vattnet. En rundlagd man i vårt sällskap fick kolla hållfastheten. Han vände snabbt tillbaka då spången knakade misstänkligt. Ett par bybor hoppade då i vattnet på var sida om bräderna och ledde oss alla torrskodda över till andra sidan.

Sp

Nästan alla i byn var hemma. De stod i klungor runt oss och försökte berätta hur branden påverkat dem. MMP sände ju ut katastrofhjälp så alla har nu en en provisorisk hydda att bo i. Man fick också mat, kläder och kokkärl.

hy

Nu väntar man på klartecken från myndigheterna för att få påbörja husbyggena.
Ett par problem kunde vi dock lösa redan denna dag. Skräddaren som hade förlorat allt lovade vi en ny symaskin och samma dag blev den levererad.

Sy

Skräddaren med familj

Familjen Pithani Vankata Rao skulle just gifta bort sin dotter då branden tog alla gåvor och pengar till bröllopet. Vi kunde även lösa deras problem till stor glädje för familjen. Efter fem månaders väntan kan det nu äntligen bli bröllop.

Br

Här är jag omgiven av pastor Carl och den blivande bruden

Veckan har varit händelserik och jag lovar många rapporter de kommande veckorna.

Kram

BirGitta

 

 

Hyderabad den 21 september 2009

Åter i Indien

Vill bara tala om att vi har anlänt till Hyderabad i Indien och att resan gått bra. Det är nu måndag och vi har sovit några timmar. Hyderabad är en stad på 10.000 innevånare. De är rädda för svininfluensan som ännu inte spridit sig i större utsträckning. Därför fick vi passera en vämekamera vid en hälsokontroll på flygplatsen. Kameran gör utslag om någon passagerare skulle ha feber. Ingen av oss tre visade något tecken på detta.

Trion

Från höger: Maria Swante och jag

Nu bor vi en trappa upp i Manna Ministries kontorsbyggnad. Här finns några gästrum. I morgon bitti flyger vi vidare till Amalapuram på östkusten.

Vi hörs därifrån till helgen.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 5 september 2009

Peeri

Jag har skrivit om henne förut på den här platsen, senast den 15 februari i år. Läs gärna om Peeri och hennes familj under "Tidigare hälsningar 2009".

Peeri som nu är 18 år har prövats av motgångar. Hon fick polio som liten femåring. Hon hade till i somras två bröder och en syster. Systern omkom nyligen i en olycka. För två år sedan krossades Peeri's höft av en fallande mur som byggts för att skilja det "fina" området i Hyderabad, från den fattiga dalen där Peeri's familj har sitt enkla hem. Fadern strävar från tidig morgon till sen kväll för att försörja familjen. Sonen Srinivas 19, gör sitt bästa för att hjälpa till.

Vi är glada att meddela att Peeri nu börjat på universitetet i Amalapuram och vi har fått en sponsor som betalar hennes studiekostnader.

Peeri

Peeri i sin nya och vackra skoluniform

Det ska bli så roligt att möta Peeri igen, nu i Amalapuram. Vi ska också besöka hennes familj i Hyderabad.

Det är spännande att följa "våra" barn och se hur de utvecklas och får hjälp till en bättre framtid.

Tack för att Ni är med oss i detta arbete!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 30 augusti 2009

Nyheter från Indien

Hösten närmar sig även om temperaturen fortfarande är sommarlik. Jag förstår att semestern är slut för de flesta av Er och att många är tillbaka i arbete.
Själv känner jag att krafterna kommit tillbaka och jag ser fram emot att få resa till Indien i september för att möta alla mina vänner där.

Har haft en del kontakt med Amalapuram i veckan.

Jag är djupt tacksam till Er som stöttat MMP med gåvor för att upprusta New Life Center. Här behöver vi mer hjälp, men jag är övertygad om att vi ska klara utgiften. Som Ni förstår är det ett stort arbete som vi tagit på oss.

"Sommargåvan" för att hjälpa "Brandkatastrofens offer" har givit ett fantastiskt resultat. Vi kan nu hjälpa de familjer som förlorat hem och hus och bistå dem med medel att bygga upp dem igen. Vi gör ingen skillnad på människor på grund av religion. Alla har samma människovärde och vi vill vara ett stöd för dem.

Tack alla vänner som hjälper oss att hjälpa de behövande i Indien.
Jag älskar Indien och dess folk! Det förstår Ni nog!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 16 augusti 2009

 

Renovering av New Life Center

Det är nu många år sedan MMP tog över ansvaret för lepracentret NLC i Amalapuram. Personligen känner jag oerhört mycket för de sjuka och utstötta vännerna som bor där och jag är så tacksam till alla som troget hjälper oss att ge dem bostad, mat, omsorg och medicin. Här har dom en gemenskap och för de allra flesta är det den sista anhalten i livet. Vi önskar att göra denna tid så fin och värdig som möjligt. MMP har genom åren givit ekonomisk hjälp till bygge av flera bostäder och nyligen också till ombyggnaden av matsalen.

Patienter

Här är patienter och personal på New Life Center

Nu är dock NLC i stort behov av renovering.

28 patientbostäder behöver målas om. Detta gäller också 3 personalbostäder och en klinik. En ny brunn måste borras och en del av vattenledningssystemet bytas ut.
Det sanitära, den septiska tanken till toaletterna, behöver byggas om.
Man önskar också ett staket runt hela området.

Hus 1

Bilderna talar för sig själva

Hus 2

Pump

Hus 3

Pastor Carl har sänt oss en vädjan om hjälp med kostnaderna som beräknats till 75.000 Kr.

MMP's styrelse har beslutat att stå för denna utgift och renoveringen startar redan nästa vecka. Naturligtvis är vi beroende av Era gåvor.

Vill Du vara med att rusta upp NLC, så sänd Din gåva till:

Make Mission Possible Pg 110 44 74-0 och märk talongen " Renovering av NLC.

Tack för Din gåva!

Kram

BirGitta


 

 

 

Stockholm den 2 augusti 2009

Nyheter från Amalapuram

Det är fortfarande sommar men för många av er är väl semestern slut. Hoppas den varit fin och givande.
I Indien har skolorna varit igång en månad nu och den fattige arbetaren där känner nog inte till ordet semester.

Fick en hälsning i veckan från pastor Carl i Amalapuram. Han sände med ett par bilder på två hus som snart är färdiga.

Jag skrev den 25 januari om de HIV- smittade syskonen Prasanna och Bhavani som bor hos sin farmor. När vi träffade dem då, satt de på resterna av sin lerhydda som tidigare rasat samman på grund av ett regnoväder. Tack vare gåvor från ett Småländskt företag har flickorna och farmor nu flyttat in i sitt nybyggda hus.

HivHus

Jag har aldrig sett flickorna så glada

Den 7 juni berättade jag om familjen Thondamalli. Mamman, Mahesh och brodern Sankhar har nu också de flyttat in i sitt nya hus. Här har barnens svenska faddrar varit generösa och hjälpt MMP med byggkostnaden.

Mahesh

Ännu en glad familj

Båda husen ska nu bara målas.
Tänk vad ni och vi kan göra tillsammans!

Visst är det roligt att få hjälpa de behövande.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 28 juni 2009

Mikrolån

Nu har sommaren verkligen kommit med sol och värme. Jag gläds med alla er som har semester. Passa på och njut!

Vi fick i veckan en glad rapport från MMP's arbete i Amalapuram Indien.

I december 2008 sände vi ut en extra gåva på 500.000 Rupees (ca 85.000 SEK) för att kunna ge fattiga familjer ett mikrolån. Detta var ett experiment från vår sida för att hitta en ny väg att kunna hjälpa.

Nu har vi fått en första rapport om hur pengarna använts och hur projektet fungerar.

30 familjer har fått möjlighet att låna mellan 15.000 - 20.000 Rupees ( 2.500 - 3.350 Sek ). Tänk på att en dags lön för dessa familjer kan variera mellan 8,50 - 20 Sek.
Många har lånat till att köpa sig en egen vattenbuffel, andra för att kunna starta ett husbygge. Flera familjer har lånat för att starta egna affärsverksamheter.

Det intressanta är att redan 10% av lånen är återbetalda och kan användas för att hjälpa ännu fler familjer. Detta är en hjälp till självhjälp, något som vi ser väldigt positivt på.

Sänder med några bilder som får representera nya projekt.

Kannidi

Familjen Kannidi med sina nyinköpta bufflar

Fam

Familjen Paramata framför sin nya butik

Matta

Familjen Matta framför sitt husbygge

Jag tror att mikrolån är positivt och en nyckel för vårt framtida hjälparbete. På detta sätt kan vi ge fler människor möjlighet att själva ta ansvar. Vi ger dem en utmaning, inte bara en gåva.

Den fina och detaljerade rapporten från pastor Carl i Amalapuram talar för att vi bör kunna utöka denna gren av MMP's arbete.

Kram

BirGitta

 

 

 

Stockholm den 21 juni 2009

Midsommar

Så är vi mitt inne i sommaren. Hoppas du haft en skön helg även om vädret varit i svalaste laget. Nu ser det ju ut som den kommande veckan ska bjuda oss på sol och värme. Underbart!

I måndags postade vi MMP's sommarbrev. Du som är fadder eller gåvogivare har nog redan fått det. Om inte kommer det i din brevlåda vilken dag som helst.

Maskros

Foto Bengt Hägglund

Ang2

Ang

Foto Bengt Hägglund

Önskar er alla en fortsatt fin sommar!

Kram

Birgitta

 

 

Stockholm den 14 juni 2009

Utbyggnader

Jag har inte informerat er på en tid om våra fem barnhem som administreras från Hyderabad, huvudstaden i staten Andar Pradesh. Undantaget har varit Miryalaguda barnhem. Orsaken är att det mesta fungerat som väntat och inget nytt har hänt. Nu har vi fått rapporter om reparationer och tillbyggnader som är på gång. Pengar till dessa sände vi i slutet av förra året.

Den mur som skulle skydda barnen och maten från tjuvar på Miryalaguda barnhem har länge varit halvfärdig. Hemmet har utsatts för stöld ett flertal gånger och detta fick oss att besluta om en utbyggnad av muren så att den totalt omsluter barnhemsområdet. Nu fick vi i veckan meddelande om att arbetet med denna är i full gång.

Bhongir barnhem har man länge väntat på ekonomisk hjälp att bygga en matsal. Man har hitintills använt kyrksalen som bespisningslokal men nu kan vi ge er bilder från bygget av den nya matsalen. MMP sände ut ca 35.000 kr i december 2008 till detta projekt. Vi är glada att se att arbetet är i full gång.

Hhongir 1

Bhongir 2

Det tunga arbetet utförs ofta av kvinnor

Även Kurnool fick samma summa i december 2008 för att fullfölja en utbyggnad. Nu har vi även från detta barnhem fått bilder av arbetet.

Kurnool

Taket håller här på att gjutas

Tack att ni står med oss i arbetet för att hjälpa utsatta barn i Indien.
Jag är så glad för varje gåva vi får till MMP.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 7 juni 2009

Mahesh

Ni som följt MMP's arbete genom åren och sett vår DVD, kommer nog ihåg den lille hjärtsjuke grabben Mahesh. Vi mötte ju honom och hans lilla mamma under en promenad på en bygata i utkanten av Amalapuram i slutet av januari 2006. Mahesh var svårt hjärtsjuk och svävade mellan liv och död. Vi bestämde oss där och då för att hjälpa familjen med kostnaden för en hjärtoperation för lille Mahesh. Operationen lyckades och vi har mött familjen flera gånger sedan dess.

MaheshDen svårt hjärtsjuke Mahesh och hans mamma vid vårt möte 2006

Vid vårt senaste besök i Amalapuram i februari i år var mamman förtvivlad. Fadern som är frisör, hade flyttat till Hyderabad för att söka arbete men kommit i dåligt sällskap. Nu stod hon ensam med de två sönerna Mahesh och Sankhar och med grunden lagd till det nya hus familjen börjat bygga. Pengarna var slut och framtiden såg så mörk ut. Modern grät i förtvivlan. Än en gång kunde vi i MMP göra en insats för familjen Thondamalli.

Genom gåvor och hjälp från Mahesh fadder är nu huset snart färdigt.

Mahesh 2

Mahesh med sin glada mor då arbetet med huset kommit igång i mars 2009

Mahe

Mahesh bror Sankhar med mamma framför husbygget i slutet av maj månad.

Det ska bli så roligt att få bilder från det färdigbyggda huset. Samtidigt hoppas vi på att familjen återförenas och kan leva i harmoni.

Kram

 

 

Stockholm den 31 maj 2009

Papport från hjälpinsats

Det som hände natten den 5 maj kanske är historia för många människor, men inte för de drabbade. Många familjer förlorade allt då eldsvådan drog fram över byn.

(Se förra veckas hälsning).

Så skriver pastor Carl från Amalapuram i ett email i veckan. Han fortsätter, - man hoppades att den lokala myndigheten skulle hjälpa sina medborgare, men väldigt lite har gjorts.

Tidigt på morgonen den 22 maj reste personal och pastorer från Manna Ministries i Amalapuram till den eldhärjade byn för att förmedla hjälp.

- Glädjen i de drabbades ögon går inte att beskriva i ord, berättar han.

Katastrof

Många grät öppet av tacksamhet då de fick kläder, filtar, handdukar, matkärl, 25 kilos säckar med ris, matoljor och annat nödvändigt för att klara den akuta krisen.

Kat

Pastor Carl tackar MMP och alla sponsorer som genast sände medel för att hjälpa familjerna. De drabbade i byn sänder också sin hälsning till Er som skänkt pengar till "eldsvådans offer".

Några här hemma har anammat MMP's vädjan om hjälp till detta projekt men vi behöver fler gåvogivare för att klara insatsen.

Snart sänder MMP ut "sommarbrevet 2009" där Du ytterligare får en möjlighet att hjälpa till.

Vår förhoppning är att kunna återuppbygga de nedbrunna hemmen.
Vi kommer att hålla Er informerade.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 24 maj 2009

Kristi Himmelsfärds dag

Nu är det en vacker tid i vår svenska natur, kanske den vackraste under året. Rapsfälten lyser gula. Både hägg och syren står i blom. Den skira grönskan påminner ännu en gång om allt liv som frodas därute.

Efter en kall vinter som för ett tag fick oss att tro att naturen dött, har livet ännu en gång segrat. Vår Herre har allt under kontroll. Vi är lyckligt lottade som får uppleva alla fyra årstiderna.

Då jag var 5-6 år bröt jag syrenkvistar i vår trädgård, band dem i buketter och gick till torget i Vasa i Finland för att sälja dem. Jag sålde bra!

Hagg

Visst är det mellan Hägg och Syren man ska ha semester?

Syren

Påmindes om detta då vi var i Åkers kyrka i Småland under helgen. Här fanns syrenkvistar på altaret. Det var en strålande dag med solsken efter allt regn tidigare i veckan. Redan 45 minuter innan gudstjänstens början kom folk för att få en bra plats. Vi älskar denna katedral och det fordras många människor för att fylla den.

Aker

Nåväl, vi hade mellan 175-200 åhörare denna vackra kväll. Allt gick efter planerna trots min plötsliga huvudvärk bara 5 minuter innan klockringningen. Förstår nu i efterhand att det berodde på min pollen allergi. Det måste ha varit syrenerna. Hade glömt att ta mina allergitabletter.

Trad

Vi sjöng och berättade om arbetet i Indien och eldsvådan som nyligen drabbat många familjer relaterade till vårt arbete och fick en gåva på över 11.000 kr. Läs gärna tidigare "Hälsningar BirGitta" på denna hemsida. Där kan du se bilder från katastrofen utanför Amalapuram.

Tack att Du står med oss i arbetet!
Njut av den sköna naturen!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 17 maj 2009

Tragisk eldsvåda

Mitt i natten den 6 maj utbröt en eldsvåda i den lilla byn Vannechintalapudi, några km utanför Amalapuram, där MMP har sitt största arbete. Då alla i byn låg och sov, ramlade en torr gren från en palm ner på den kraftledning som passerar över husen. Palmbladen började brinna och elden spred sig från hus till hus. Allt gick på bara några minuter. Ingen människa skadades fysiskt, men ingen hann heller att rädda något av det lilla man ägde. Av byns 40 hus blev 36 totalt nedbrunna. Människorna är bestörta och flera är i chocktillstånd.

Bland de drabbade finns åtta familjer som tillhör Manna Ministries församling.
En man vid namn Pithani Venkata Rao har fem barn. Familjen hade planerat för äldsta dotterns bröllop i slutet av denna månad. Alla gåvor och pengar till bröllopet brann inne.

En äldre man Sakile Adinarayana är djupt chockad och lever nu under ett träd i närheten av det hus familjen förlorade.

Offer 2

Offer

 

Cykel

Offer 3

Pastor Carl skrev till oss i veckan om händelsen och MMP's styrelse beslutade att omedelbart sända 50.000 kr som katastrofhjälp. Man behöver mat, kläder och husgeråd samt hjälp med tillfälligt boende. I nästa skede kanske vi kan bidra med medel att återuppbygga husen.

Vill Du vara med att hjälpa oss att hjälpa de drabbade, sänd då Din gåva märkt "eldsvådans offer" till MMP's plus giro 110 44 74-0. Varje krona kommer oavkortat att gå till de drabbade.

Tack för Din hjälp.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 10 maj 2009

De små Örnarna

Jag tror att jag berättat om de små barnen från Nord Irland som troget ger gåvor till vårt arbete i Indien. De kallar sig "The Eagles" (örnarna) och är de minsta barnen i en liten församling i Newtown Ards på Nordirland.

I veckan kom ett kort där de berättar att de satt in ca 2500 kr på MMP's konto.

Eagles

Kort

Swante och jag har besökt denna lilla kyrka ett flertal gånger och varje gång har vi blivit överraskade av församlingens stora generositet och givarglädje. Tror inte kyrkan har fler än hundra medlemmar, men varje gång vi sjungit där och berättat om MMP's arbete har vi fått kärleksgåvor till MMP's arbete på runt 20.000 kr.

Varje gång har dessutom de "små örnarna" kommit med ett kuvert med pengar de sparat till barnen i Indien. Vi är djupt rörda av denna givarglädje. Det är inte så vanligt idag, då många kyrkor sliter med sin ekonomi.

Jag är så tacksam för alla våra vänner runt om i världen, som troget stöder MMP's arbete för de svaga i Indien. Stort tack!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 3 maj 2009

Srilaxmi

För åtta år sedan hade vi i MMP glädjen att hjälpa sex ungdomar med kostnaderna för poliooperationer. Nu i februari fick vi träffa dem igen. Alla har lämnat skolan men lever i Amalapuram eller i närliggande byar. Operationerna gick bra för fem av de sex som nu bor med sina familjer eller har bildat egna. De uttryckte sin glädje och stora tacksamhet att någon ville bry sig om deras problem.

alla

Här är de tre flickorna Srilaxmi, Subbalaxmi och Renkala Laxmi tillsammans med grabbarna Rokkala, Satish och Chanra Sekhar. Pastor Carl, Swante och mig känner ni nog igen.

För Srilaxmi blev inte operationen så lyckosam. Hennes problem kvarstår och hon går väldigt dåligt trots hjälpmedel som krycka och stödskena. Därför köpte vi en cykel till henne.

Sri

Srilaxmi på sin nya cykel. Här tillsammans med pastor Carl.

Srilaxmi har för länge sedan lämnat skolan hunnit gifta sig och fått en liten flicka, Anny Grace, som nu går på barnhemmets skola. Tyvärr har hennes man lämnat henne.

Hon lärde sig att sy på yrkesskolan och idag bor hon på det stora område där Manna Ministries har sina skolor och barnhem. Hon har ett eget litet rum där hon reparerar kläder till de många barnen.

Sy

Srilaxmi med sin nya symaskin och arbetsbord som vi också kunde ge henne i februari.

Det är en stor glädje att få följa upp de insatser MMP kunnat göra genom åren. Det är också viktigt för oss att få dela denna glädjen med er.
Utan era gåvor och ert stöd hade inte MMP funnits.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 26 april 2009

Babu

Tror att jag skrivit om den här grabben tidigare, men det är några år sedan. Han heter Babu och är gravt handikappad av polio. Han studerade vid universitetet i Amalapuram och fick en bra utbildning, men sedan visste vi inte vad som hänt honom.

Då vi var tillbaka i Amalapuram i februari månad 2009 mötte vi Babu och hans enormt engagerade far. Nu har Babu ett jobb på huvudkontoret i Amalapuram. Han skriver in alla brev från och till alla faddrar i datorn så att det blir lättare att ha en relation mellan gåvogivare och mottagare. Fadern som strävar med sin polioskadade son gör en otrolig insats. Han har nu också fått jobb på området som trädgårdsmästare.

Babu 1

Vilket arbete fadern utför

PA vag

På väg till jobbet 15 km från hemmet

 

Arbete

Babu vid sin arbetsplats

Vi är så glada att få vara med att underhålla både far och son. Tack vare er hjälp är detta möjligt!

Tack att ni är med oss.

Kram

BirGitta

 

 

 

Söndagen den 19 april 2009

 

Sångsvanar

Så är snart vår Finlandsturné till ända. I kväll har vi vårt sista möte i Dragnesbäcks kyrka här i Vasa. Kyrkan ligger bara ett stenkast från det hus på Gerbyvägen där jag bodde som liten.

Påsken har varit kylig här i Österbotten. I går då jag vaknade och tittade ut var landskapet helt vitt. Vintern var tillbaka.

Tulp

Solen gör dock sitt bästa för att locka fram våren och små hästhovar vågar visa sig i backarna.

Tuss

Jag är glad för mötena. Glad att jag orkat så bra och att vi fått fina resultat till vårt arbete i Indien. I morgon drar vi svenska sångsvanar hemåt igen.

Visste ni att sångsvanen är Finlands nationalfågel? Vi har sett hundratals sångsvanar ute på fälten här i Österbotten. Fick veta att de är på väg norrut till sina häckningsområden i de arktiska regionerna efter att ha övervintrat i södra Skandinavien och nordvästra Europa.

En sångvers av Zacharias Topelius letade sig fram ur mitt minne. Visst är det underligt att man kan minnas vissa saker ända sedan barndomen. Vet att mamma gick och sjöng på denna sång.

Hjorden betar, och klockan klingar,
klockan klingar på Roines strand.
Svanen flyger med vita vingar,
flyger ensam vid molnets rand.
Vårens vindar i löven gå,
solen skiner, och sjön är blå;
men jag sjunger min långa längtan,
sjunger ensam på Roines strand.

Kram

 

Kristus är uppstånden!

 

Vi är på en turné i Finland, Swante och jag. I kväll sjunger vi i Pörtom kyrka. Det var i Pörtom jag föddes och mina första år bodde min familj i Vasa.

Eftersom det nu är påsk kom följande lilla händelse tillbaka i mina tankar. Jag har berättat den förut och den finns i min bok" Fromt & Festligt".

 
  Jag hade en mycket stark mamma, som aldrig drog sig för att ta egna initiativ. Hon startade t.ex. en "söndagsskola" för traktens barn, på onsdagar i vårt hem, Det var barn som aldrig gick i någon kyrka, men besöken hos tant Prost ville de inte missa.
  Varje onsdag satte mamma upp en bild av Jesus som den Gode Herden, på grindstolpen till vårt hus. Det var annonseringen. Välkommen, stod det också. Många barn var för små för att läsa, men bokmärket förstod de.

Grind

Illustration: Anders Parsmo
 

Det har berättats för mig att mamma en onsdag varit lite sen med att få upp bilden av Jesus på grindstolpen. En liten grabb hade då storgråtande rusat hem till sin mor och sagt:
 

- Det blir ingen fest i dag!
- Va’ menar du, undrade hans mamma?
  Pojken fortsätter gråtande:
 

- Jesus är inte uppspikad på stolpen.
 

Nej, om Jesus inte blivit uppspikad på Korset, hade det inte blivit fest för någon av oss.

Har Du upplevt betydelsen av Hans död och uppståndelse?

Du är välkommen med på festen!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 15 mars 2009

 

BirGitta & Swante

 

Genom åren har flera små nyfödda flickor fått mitt namn. En av dem bor på Nya Zeeland. Föresten är hon med all sannolikhet stora damen nu, då hon föddes under en konferensvecka på 80-talet. Föräldrarna var pastorspar och Swante och jag sjöng i konserthuset i Christchurch.

I Iveland i Norge, en plats som vi besökt ett flertal gånger, finns också en liten BirGitta. På vårt barnhem Miryalaguda lever Birgitta Sobha. Hon lämnades där nyfödd vid ingången till hemmet. Ingen vet varifrån hon kommer eller när hon är född. Eftersom vi kom dit bara några dagar efter den händelsen blev hon min flicka. Hon fick mitt namn och mitt födelsedatum. Dock ej årtalet! Idag är hon i tonåren.

Ända tills nyligen visste vi bara om ett par kattor borta i England som blivit uppkallade efter Swante. Men nu har det skett saker.

Vid vårt senaste besök i Indien försökte vi leta upp och besöka barn som vuxit upp på "våra" hem men som av olika anledningar lämnat dem. Några har gift sig och bildat familj. Andra har flyttat för att få vidareutbildning eller arbeten.

Jag minns så väl då Ratnam på barnhemmet i Miryalaguda gifte sig. Året var 2004 och Swante och jag hade en grupp svenskar med oss till Indien. Alla var vi inbjudna till bröllopet.

Inbj

Inbjudningskort

BrRatnam med sin brud Kavitha (Bakom Ratnam tittar Birgitta Sobha fram)

För drygt en månad sedan besökte vi Ratnam och hans familj. Han har idag ett bra arbete som ledare för service personalen på tre olika sjukhus. Han har hyrt sig ett ganska stort hus i utkanten av Hyderabad där han bor med sin fru och två barn. Vet ni vad barnen heter? Just det, Birgitta & Swante.

Familj

Ratnam och Kavitha med Swante och Birgitta

Ratnam har en bror som också växte upp på Miryalaguda barnhem. Hans namn är Ramulu. Han studerar nu biokemi och är inneboende hos sin bror Ratnam.

Gitt

Ramulu och jag utanför Ratnams hus

Jag blir så glad då jag med egna ögon får se att det går bra för ungdomar som vuxit upp på "våra"barnhem.

Jag tackar Gud för MMP och alla Faddrar och Gåvogivare.
Idag har vi ca 700 barn som får hjälp med sina studier.

Tack att Du är med i detta arbete.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 8 mars 2009

 

Sjukhuset

Även om vinden är kall och snö väntas senare idag kan jag ändå glädjas över att våren är på väg. Det vet jag för i min trädgård har snödropparna kommit upp.

Jag går på hälsokontroll varje år och i veckan var jag hos min läkare för att få resultaten på mina värden som visade sig vara lika bra som en 35-årings. Det är mycket att vara tacksam och glad för.

På tal om sjukhus vill jag visa så fint "vårt" sjukhus har blivit i Amalapuram. Då Swante och jag var där i höstas såg vi behovet av en upprustning. Vi har låtit måla om alla byggnader både utvändigt och invändigt.

Sjukhuset

Joseph Memorial Hospital i nya färger

Vrum

Väntrummet på sjukhuset nymålat och snyggt

Unders

Den nya enheten för undersökning av ögon som MMP inköpte för tre år sedan. På många sätt modernare än de vi har på vissa sjukhus i Sverige.

Tyvärr råkade vår chefskirurg i höstas ut för en svår trafikolycka. Det lär dröja lång tid innan han kan vara i tjänst igen om han alls kommer tillbaka. Vi hälsade på honom i januari då vi besökte Indien. Han är mycket svårt skadad. För tillfället hyrs olika kirurger in från andra sjukhus. Antalet operationer har inte minskat men vi väntar på en lösning då det gäller en fast anställning. Ni som brukar be, kom gärna ihåg detta och kom också ihåg den svårt skadade läkaren.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 1 mars 2009

 

Ännu ett tackbrev

 

Vi fick ett brev från en svårt handikappad student. Han skriver till sin fadder här i Sverige.

Kära Sponsor,

Jag är ditt fadderbarn Kasi Rao. Jag är mycket tacksam för den hjälp och kärlek som du visar mig. Tack för brev och foto av dig som jag fått. Jag är glad för de råd du gav mig. Jag ska göra mitt yttersta för att lära mig olika språk. Jag fick veta genom ditt brev att också du är drabbad av polio men trots detta studerat till ingenjör. Jag är stolt över dig. Du är en förebild för mig och många av mina vänner.

Ny cykel

BirGitta och Swante gav mig en ny cykel då de var här i januari. Min gamla var så dålig och rostig att jag hade svårt att komma mig till universitetet. Nu kan jag med lätthet ta mig dit och även cykla till kyrkan som ligger längre bort. Jag har berättat om detta och om dig för min familj som blev överlyckliga. De bad mig hälsa och tacka dig.

Jag ber för dig och din familj och önskar att du kommer ihåg mig i mina studier.

Med kärlek
Gosala Kasi Rao

Det var en glädje att få byta ut den rostiga cykeln mot en alldeles ny.

Kram

BirGitta

 

 

 

Stockholm den 22 februari 2009

 

Glädjedag

Så var vi hemma igen efter en månad i Indien. Det har varit en fin resa med rika upplevelser från möten med enskilda människor. Vi har sett nyfödda barn, träffat handikappade ungdomar och pratat med studerande tonåringar i olika utbildningsfaser.

Vi fick också vara med att inviga det hus som faddern till Gubbala Ramadevi så generöst bidragit till. Läs tidigare hälsningar under 2008.

Gubbala och hennes familj ingår ju i MMP's familjeprogram FCA i Amalapuram.
Familjen bor i en liten by utanför själva staden och då vi anlände dit tillsammans med pastor Carl, mötte oss inte bara familjen. De flesta av byns innevånare var närvarande. Detta var en glädjedag! Familjens nya hus skulle invigas. Det firade man genom att bjuda alla på festmåltid.

Vi fick till vår överraskning veta att Gubba har en tvillingsyster plus ytterligare en syster. Hela familjen har nu ett hus som står då stormar och monsunregn drar fram.

Familj

Swante, jag och pastor Carl omgiven av familjen Ramadevi med vänner

HusetVisst blev det nya huset vackert

Mat

Pastor Carl kollar av vad det blir för mat

Det är lika gripande varje gång att se hur relativt små insatser så radikalt kan förändra livssituationer. Tack för att Du är med oss i arbetet.

Kram

BirGitta

 

 

Hyderabad, Indien den 15 februari 2009

Fattiga men lyckliga

Vi tog en riksha, en taxi på tre hjul, lämnade lappen med adressen dit vi ville åka till chauffören och for iväg längs de tungt trafikerade gatorna. Vi hade träffat Peeri och hennes bror Srinivas i kyrkan dagen innan. Nu ville de att vi skulle besöka dem.

Vi kom in i ett ganska fint område med nybyggda hus och längst ned på gatan mötte oss Peeri. "Va roligt att de har fått det så här bra" tänkte både Swante och jag. Men bortom de vackra fasaderna nere i en dal i hörnet av två 10 meter höga murar ser vi ett litet skjul inte större än 8 kvadratmeter. Här bor Peeri med sin familj. Fem personer sover på denna lilla yta. Under ett plåttak utanför ligger köket.

Peeris hem
Peeris hem

Pappan är inte hemma. Han är stenhuggare och jobbar hela dagarna. Mamma Lakxmi finns där. Peeri och hennes båda bröder Srinivas och Ganesh har alla vuxit upp på ett av våra barnhem. Garnesh som är albino, går nu i en närbelägen skola där han trivs. Brodern Srinivas endast 18 år gammal och mycket skärpt arbetar som kurir och står för den största delen av familjens försörjning.

Peeri som är gravt polioskadad har varit borta från studier i två år. Muren vid vilken deras bostad ligger, rasade i december 2006 samman och krossade Peeris höft. Hon låg på sjukhus i tre månader. Sjukhuskostnaderna var enorma. Här finns ingen allmän sjukförsäkring. Först nu känner Peeri att hon ska orka ta upp studierna igen.

Peeris familj
Från vänster: Ganesh, Srinivas. Peeri jag själv och mamma Laxmi.

Trots misären möter vi en lycklig familj. En barnslig tro på Gud har burit dem genom svårigheterna. Självklart ska MMP hjälpa dem att komma vidare. Alla tre ungdomarna behöver och vill ha högre utbildning.

Kram

BirGitta

 

 

Hyderabad Indien den 8 februari 2009

Miryalaguda barnhem

Vi kom i förrgår tillbaka till Hyderabad efter tre dagars besök på Miryalaguda barnhem. Du kan själv se på kartan (under fadderbarn på hemsidan) var Miryalaguda ligger. Det är mellan tre och fyra timmars bilresa dit från Hyderabad, allt beroende på hur trafiken flyter. Flyter gör den sällan. Det tar nästan en timma att bara ta sig ut ur huvudstaden.

Vi hade tänkt stanna i Miryalaguda en tredje natt men värmen och myggen blev för påfrestande. Vi hade det dock jätte roligt de dagar vi var där.

Barnen är underbara och vi fick ett kärleksfullt mottagande som alltid. Jag gick upp på andra våningsplanet för att se hur de riktigt små barnen mådde. De bor där och har sin "mamma" lilla Sipporah som sköter dem. Läs gärna "Tidigare hälsningar 2008". Där berättar jag om denna fantastisk kvinna.

Till min överraskning låg där på golvet en liten flicka endast 20 dagar gammal. Någon hade tagit henne till hemmet. Hon föddes i en familj med nio flickor. Pappan vägrade att försörja ännu en flicka. Tur att "vårt hem finns"!

Sipporah med babyn
Sipporah med den 20 dagar gamla babyn.

Jag sände genast ett sms till en väninna i Sverige för att fråga om hon kände någon som kunde bli fadder till barnet. Svaret kom genast! Jag vill ta hand om henne själv! Min vänninna har redan fyra fadderbarn hos oss, men det hindrade henne inte att ta hand om ytterligare ett.

– Detta gjorde min dag, skrev hon tillbaka.

Swante reste in till själva staden Miryalaguda som ligger ca 5 km från hemmet. Tillsammans med en av lärarna på skolan for de för att inhandla sportredskap. Samtidigt försökte de få tag i ett par toalettrullar. Här finns nästan inga västerlänningar så det var omöjligt att få tag i toapapper i vanliga butiker. De var tvungna att besöka det nyaste
hotellet i staden och kunde där förhandla fram ett pris för papperet i receptionen.

Seneftermiddagen var otroligt varm men det hindrade inte barnen från att springa, leka och ha roligt med alla de redskap som inköpts. Badminton, volleyboll, cricket och andra aktiviteter pågick till mörkret gjorde det omöjligt att fortsätta. Det var en glädje att se barnen så lyckliga.

Flera ungdomar som vuxit upp på barnhemmet men som nu studerar i Hyderabad, hade rest med buss till hemmet för att få träffa oss. En liten mamma vid namn Kalpana med två barn, fyra och två år gamla, hade åkt buss från sin ort i flera timmar, bara för att få vara med. Kalpana, nu 22 år gammal har Miryalaguda som sitt barndomshem och besöker det ofta. En föräldralös flicka som nu fått ett bra liv.

Kalpana och barnenKalpana och barnen som rest i flera timmar för att träffa oss.

BirGitta och MarthaBirGitta med Martha, en flicka som nu studerar i Hyderabad och vill bli lärare.

BirGitta tillsammans med vuxna pojkar från barnhemmet.BirGitta tillsammans med vuxna pojkar från barnhemmet. De flesta arbetar och studerar nu i Hyderabad.

Hoppas ni förstår vad ni är med och hjälper oss att utföra. Vad hade hänt alla dessa barn utan er hjälp?

Tack för ert trogna stöd!

Kram
BirGitta

 

Amalapuram Indien den 1 februari 2009

Republikens Dag

Det har varit en händelserik vecka i Amalapuram. Här har MMP sitt största arbete i Indien. Vi har träffat flera polioskadade ungdomar och kunnat ge dem hjälpmedel att lättare ta sig fram. Vi har invigt ett nytt hus till en fattig familj, skänkt av en gåvogivare i Sverige. Vidare har vi träffat våra lepravänner på New Life Center och besökt ”vårt” sjukhus som just nu får en rejäl ansiktslyftning med ny färg både invändigt och utvändigt. Jag får återkomma med fler detaljer i kommande hälsningar.

Veckan började dock i måndags med firandet av Republic Day. Det var extra festligt i år eftersom republiken India fyllde 60. Swante och jag deltog med tal till nationen och skolbarn, flera hundra från Manna Ministries olika skolor och universitet, underhåll på ett proffsigt sätt.

Tal till nationen

Grabbar

Påfågel

I morgon måndag flyger vi tillbaka till Hyderabad där vi blir ett par veckor. Det är en tryckande värme på eftermiddagarna, nästan för varmt, men jag är glad att jag mår så bra.

Kram
BirGitta

 

Indien den 25 januari 2009

Åter i Indien

Det vilar ett skönt lugn över den lilla byn i utkanten av Amalapuram. Det är varmt men inte obehagligt varmt. Luften är stilla. Inget trafikbrus och inga signalhorn stör tystnaden. Här finns bara ett fåtal hus och hyddor som ligger vackert inbäddade bland höga palmer. Byn omges av grönskande risfält. På ena sidan ligger en liten sjö. Vi vandrar den sista sträckan längs den smala bygatan för att träffa syskonen Prasanna och Bhavani. Här kunde allt vara frid och fröjd men så är inte fallet.

De båda flickorna har förlorat sina föräldrar i Aids och är själva HIV- positiva. Nu har de bara farrmor att ty sig till. Om inte detta vore nog rasade farmors lerhydda samman i ett skyfall för en tid sedan. Bara en jordhög finns kvar. Som väl var hann alla tre ut just innan raset. Nu bor de tillfälligt alla tre hos en släkting.

Tack vare MMP's familjeprogram mår flickorna förhållandevis bra. De får bromsmediciner och rikligt med mat. Båda går i byns lilla skola.

Vi har glädjen att berätta för dem att ett företag i södra Sverige har skänkt pengar för att bygga dem en ny bostad. Inte en lerhydda som rasar då monsunregnen kommer, utan ett hus av tegel som klarar både vind och regn. Huset ska var klart inom tre månader.

Här sitter vi på resterna av hyddan
Här sitter vi på resterna av hyddan

Om ni visste vad roligt det är att få vara länken mellan givare och mottagare.

Kram
BirGitta

 

 

Stockholm den 17 januari 2009

Julfest i Amalapuram

Det kom en mängd bilder från Indien häromdagen. De visar barnens stora julfest i Amalapuram. Stor kan man verkligen kalla den då 2740 barn och ungdomar var samlade för en hel dags firande. Här fanns "våra" barn tillsammans med inbjudna barn från olika kyrkor i närområdet. Under dagen anordnades lekar och tävlingar. Man åt middag i det gröna och gåvor utdelades.

- Det var verkligen underbart att få ha alla dessa barn här för en hel dags firande, skriver pastor Carl som organiserade festen.
Jag gissar att han var tämligen trött då kvällen kom.

All the children had dinner

Alla barnen åt middag ute i det fria

Vilken lycka

Vilken lycka att få nya kläder

Nu dröjer det bara ett par dagar innan vi får träffa våra vänner. På söndag lyfter planet mot Indien. Tacksam om Du kommer ihåg oss då Du talar med Herren.

Kram
BirGitta

 

 

Stockholm den 11 januari 2009

 

God Fortsättning

Så har ännu ett år gått tillända och ett nytt har börjat.

Swante och jag firade nyår i Småland. Vi sjöng i Allianskyrkan Huskvarna på nyårsaftonen, i Pingstkyrkan Smålandsstenar söndagen den 4 januari och i Allianskyrkan Sävsjö på trettondagen. Det har blivit tradition att vi är i de småländska bygderna denna tid på året. De nämnda församlingarna är trogna givare till Make Mission Possible.

Det var en kall helg. Kung Bore kom på besök och la ett täcke av frost över landskapet. En natt visade termometern på -21 grader.

Vinter

Nu återstår bara en vecka innan vi reser ut till Indien. Det är fullt upp med förberedelserna. Vi blir där i en månad.

Önskar Er alla ett riktigt Gott och av Herren Välsignat 2009.

Kram

BirGitta