Tidigare hälsningar

 


 
 

<< Tillbaka till aktuell hälsning

 

 

 

Tidigare hälsningar: 2010

 

Julaftonen den 24 december 2010

 

Jag vill önska Er alla en God Jul och ett av Herren välsignat Gott Nytt År!

 

Jul

Julbelysning på Drottninggatan Stockholm   Foto: Swante Bengtsson

Rim

Naturen är klädd i vitt   Foto: Bengt Hägglund

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 12 december 2010

Nobelfesten

Kung Bore har verkligen slagit till i vårt land. Det är snö, oväder och väldigt kallt.
Men visst är det vackert när allt är vitt och solen skiner. Det glittrar som av miljoner diamanter.

Diamanter och vackra kläder har vi sett mycket av på tv denna vecka. Det måste erkännas, jag är svag för Nobelfesten, glittret och kläderna. Tänk så många skarpa huvuden som varit samlade på samma plats på samma gång, kloka män och kvinnor som gjort värdefulla upptäckter. Jag beundrar dem verkligen!

Värdet på alla juveler med diamanter, rubiner och safirer som jag såg på Nobelhögtiden uppgick säkert till många miljoner kronor.
Ändå kan en liten frostflinga på en fönsterruta vara lika skön. Den är dessutom helt gratis!

Frost

Foto: Bengt Hägglund

Vi har en Herre som är större än alla Nobelpristagare. En som har skapat livet och universum med all dess skönhet.


Jag är tacksam att jag känner honom!

Kram

BirGitta

 

 

Söndagen den 5 december 2010

Våga vara dig själv

Detta var temat för den ungdomsfestival man just haft i Amalapuram.
Pastor Carl sände oss några bilder. Mer än 1400 tonåringar var samlade under ett veckoslut.

Bibelstudier, frågesport och tävlingar i sång och dans fanns med på programmet.
Ungdomarna kom från Amalapuram och omgivande byar. De flesta av "våra fadderbarn" deltog.

Ung 1

Ung 2

Tänk att vi får vara med att hjälpa så många fina barn och tonåringar.
De är ju Indiens framtid.

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 28 november 2010

Hjälp till behövande

Från den 29 oktober till den 10 november utsattes kustområdena i staten Andra Pradesh för mäktiga skyfall. Det är ganska vanligt med regn denna tid på året. Man vet att monsunregnen kommer men de drabbar olika områden olika hårt. Amalapuram som ligger vi ostkusten fick i år sin beskärda del.

Som jag lovade för två veckor sedan visar jag nu några bilder från arbetet med att hjälpa drabbade familjer. Pastor Carl i Amalapuram berättar för mig att hans kyrka serverat mat till minst 500 personer varje dag under två veckor.
Nu har regnen upphört och livet går vidare.

Flod 4

 

Flod 1

Flod 5

Vi är glada att få vara en del i detta fina arbete.

Tack att du är med oss!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 14 november 2010

Regn, regn, regn

Just denna tid driver monsunregnen in över östra Indien. Området omkring Amalapuram där MMP har ett stort hjälparbete har inte heller detta år kommit undan.

Det har regnat dag och natt i 14 dagar. Många hyddor har rasat, hus byggda av lera har kollapsat. Det är förstås de fattiga områdena som drabbats hårdast. Människorna där strävar nu för att överleva varje ny dag. De som lever av att arbeta på risfälten har förlorat sin inkomst då all skörd är förstörd. Utan arbete har de ingen föda. Med översvämningen följer sjukdomar som kolera och andra febersjukdomar. Barnen kan inte komma till skolan då vägarna är förstörda.

Vi fick just denna rapport från pastor Carl i Amalapuram och jag vet att han och hans kyrka har gjort sitt bästa för att hjälpa de drabbade.

Vi klagar gärna i vårt land då något inte fungerar som det ska, men detta är långt värre.

Se här några bilder från det översvämmade området.

Flood

Familj

Fl


Nästa vecka hoppas jag kunna visa vad det går att göra om vi hjälps åt.

Tack att ni stöttar vårt arbete.

Kram

BirGitta

 


Stockholm den 7 november 2010

Allhelgonahelg

I går var det Alla Helgons Dag. Något som vi firar med vördnad för våra nära och kära som lämnat oss i sorg och saknad.

Vi som tror på en himmel och evigt liv har också ett hopp om ett återseende. Det ger oss styrka att gå vidare i livet. Många besöker just denna dag platsen där en kär vän är begravd och man tänder ljus till minne och respekt.

Minneslund

Vid allhelgonahelgen skapar minnesljusen en märklig stämning av eftertanke.

Minnes 3

Från minneslunden vid Adolf Fredriks kyrka Stockholm.Foton: Swante Bengtsson

Vi hade i går en fin sångstund i Södertälje Pingstkyrka, Swante och jag.

Vi sjöng "hemlandssånger", sånger om himlen, vårt eviga hem. Jag berättade bl.a om min far som många år tillbaka fick en hjärtinfarkt. Jag besökte honom då på sjukhuset. Han grät. Jag frågade om han hade ont.

- Nej sa han, jag gråter för att jag inte fick flytta "hem", jag var ju nästan där.

Jag är glad att jag har samma barnslig tro på Gud som min far hade. En Gud som bryr sig och som har omsorg om mig varje dag.

Jag tror på honom och jag tror på ett evigt hem "Där på den andra stranden".

Önskar att också du har denna trygghet i ditt liv.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 31 oktober 2010

Tacksam

Nog har jag mycket att vara tacksam för. Tänk att få bo i ett demokratiskt land. Ett land som genom många år sluppit krig och svåra naturkatastrofer. Jag är säker på att många av er känner som jag.

Var på hälsokontroll härom dagen. Alla mina värden var perfekta! Min läkare sa:

- Jag har aldrig träffat en så frisk 70-åring.
Tack gode Gud!

Så har vi i Make Mission Possible i veckan mottagit gåvor från tre olika födelsedagsbarn. De ville inte själva ha några presenter men önskade en gåva till MMP. Det blev nästan 25.000 kr till arbetet i Indien.

Jag är verkligen tacksam!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 24 oktober 2010

Srinivas och hans familj

Tänk att det bara är två månader till julafton. Det är otroligt vad fort tiden går.
Man märker det på mörkret som tar allt mer av dygnets timmar. Jag är ingen älskare av hösten. Allt är blött och kallt. Men jag brukar säga till mig själv, du är inte närmare våren än just nu!

Vi får leva med höst och rusk, vinter och snö men vi vet att våren kommer med nytt liv om bara några månader. Är inte det fantastiskt!

Fick i veckan ett mail från en liten familj som vi har hjälpt under många år.
Jag har skrivit om deras situation flera gånger och senast den 15 februari 2009. Se tidigare hälsningar.

Srinivas, den äldste sonen tog kontakt med mig i veckan.
Under de senaste åren har han haft ett stort ansvar för sin familj som består av mor, far, bror och syster. Fadern som är stenhuggare har legat på sjukhus en längre tid. Systern Peeri läser på "vårt" universitet i Amalapuram medan den yngre brodern Ganesh, som är albino, studerar i Hyderabad. Själv strävar Srinivas vidare med jobb och studier. Nu ber han om hjälp. Jag förstår honom. Familjen bor i ett litet skjul på högst 8 kvadratmeter i en håla vid en mur. På andra sidan muren lever människor i överflöd. Detta är förstås orättvist men sådan är verkligheten i Indien.

Peeri

Från vänster, Garnesh, Srinivas, Peeri, BirGitta och mamman Lakxmi.

Mellansonen Garnesh önskade sig så en cykel och fick den av oss vid vårt senaste besök i februari 2010. Det tar en timma att gå till skolan men med hjälp av cykeln förkortas tiden till 20 minuter.

Cyckel

Vi har fäst oss vid denna lilla familj och älskar dem. Vi vill förstås göra vad vi kan för att ytterligare stötta dem. Det är inga stora summor som behövs för att familjen ska känna sig trygg. Srinivas som är mycket intelligent bör få mera tid att studera.

Tack för att du hjälper oss att hjälpa denna lilla utlämnade familj i Hyderabad i Indien.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 17 oktober 2010

Världens barn

I förrgår snöade det. Inte så mycket, men ändå. Vinterns första flingor.
I torsdags sjöng vi på frälsningsarmen i Stockholm, Swante och jag. Det var ett litet lunchmöte. Jag tycker om frälsningsarmen och dess folk. Dom är så äkta.
Nu på tisdag ska vi norrut till Örbyhus missionskyrka. Vi kämpar på med den uppgift vi fått, att genom sång och musik öppna människors hjärtan att hjälpa utsatta barn i världen.

Det har väl inte undgått någon att det under ett par veckor handlat om insamlingen till världens barn. Stora satsningar har gjorts genom radio och tv-program. Flera hjälporganisationer är involverade. Det är en fin satsning där de flesta svenskar vill vara med.

Jag är stolt och glad att vi genom MMP kan ge fattiga och utsatta barn i Indien en bättre framtid. Inte bara ett par veckor per år utan månad efter månad, år efter år. Det är ni faddrar och gåvogivare som hjälper oss.

Barn

En gammal vän ringde mig i veckan. Vi talade bl.a om MMP's arbete och mitt engagemang.
Min vän är till åren kommen, men fortfarande fullt upptagen med att resa land och rike runt, informera och inspirera människor att ge av sina medel till olika hjälpprojekt.

Jag frågade honom: - Hur orkar du?

- Det gör jag egentligen inte, sa han, men jag orkar inte se människor ha det svårt, utan att göra något.

Så bra sagt. Jag kan ibland känna likadant.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 10 oktober 2010

Kurnool

Ett utav MMP's största barnhem ligger i utkanten av Kurnool. Det tar ca tre timmar att resa dit med bil från Hydeabad. Vi har gjort den resan många gånger Swante och jag och idag är vägarna så mycket bättre än då vi första gången var där. Det var i slutet av 80-talet. Vi var på en kampanj tillsammans med några amerikaner. Jag minns den stora planen där mötena hölls. Tusentals människor samlades. Vad som var och ännu är speciellt med Kurnool är det stora antal åsnor som vandrar fritt på gatorna.

Då på 80-talet fanns bara ett enda litet hus på det stora område som idag är barnhem och skola. Här har skett en stor förvandling. MMP har genom åren fått hjälpa till att bygga pojkarnas hus och flickornas hus, sanitetsanläggning och många skolbyggnader. Här får inte bara "våra" barn undervisning. Över 150 barn kommer från byarna runt omkring sex dagar i veckan, för att lära sig läsa och skriva.

Personalbostaden har under alla dessa år varit väldigt trång. För flera år sedan satsade MMP pengar för att bygga en ny. Av olika skäl har projektet dragit ut på tiden. Nu hör vi att bostaden snart ska vara färdig och att den kan invigas då vi besöker Indien i februari 2011. I veckan kom några bilder från arbetet.

Hus

Tak

Föreståndaren Wiliams, hälsar och tackar alla som stöttar MMP och på det sätt hjälper barnen i Kurnool. Jag instämmer i det tacket!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 3 oktober 2010

Höst

Ja nu är det höst igen. Visserligen lovar väderlekstjänsten några vackra dagar med brittsommar och det känns skönt. Jag älskar värmen.

Jag var härom dagen ute på en biltur tillsammans med min hund King. Han älskar att åka bil. Vi skulle till en klädaffär som ligger en bra bit söder om Stockholm. Jag har varit där många gånger men hittar sällan dit utan att åka fel. På något konstigt sätt vänder allt tvärt om för mig. Jag hamnade nu i en annan förort "Älta". Blev tvungen att veva ned bilfönstret för att fråga en busschaufför om hjälp.

- Nej BirGitta, jag vet inte var den där affären ligger ,sa han.
Jag blev helt paff. Det bor ju någon miljon människor i stor-Stockholm och så nämner han mig vid namn.

Han såg min förundran och sa:
- Vi tillhör samma församling du och jag!

Till slut fann jag mitt mål och hittade dessutom något att sätta på mig i höst.

Host 3

Höstfoto av Bengt Hägglund

Trots att jag föredrar sommaren är jag glad att vi har fyra årstider i vårt land. Så vacker hösten kan vara.

Just nu förbereder vi oss för Indien-resan i februari 2011. I vanliga fall är det en enkel sak men denna gång ska vi ha med oss 17 medresenärer. Det fordrar mycket extra arbete, men det ska bli roligt.
Har nu fått in kostnaderna för hotel, flyg, bil och bussresor i Indien och ska sammanställa ett dag för dag program som deltagarna ska få inom någon vecka.

Arbetet i Indien flyter på utan några större problem. Det är ni sponsorer och faddrar som gör detta möjligt.

Stort tack!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 26 september 2010

All världens barn är Juveler

 

Det finns sällsynta, glänsande pärlor som är värda en förmögenhet.
Man måste vårda pärlor och behandla dem varsamt annars kan de skadas och mista sin glans.
Hur mycket viktigare är det inte att vårda världens barn.
I vår värld finns det många barn som far illa.
Barn vars hjärtan brister av sorg och deras glans försvinner.
Så finns det barn som hittas och tas om hand.
All världens barn är glänsande pärlor och värdefulla ädelstenar.

Detta är ett utdrag från avslutningsorden i boken All världens barn är Juveler. En resa i Thailand, av Gittan Zackrisson.

Swante och jag har besökt Thailand några gånger. Jag minns speciellt en stor konferens i Bangkok på 80-talet. Inför detta besök ville vi förstås göra vårt allra bästa och övade in många sånger på det thailändska språket. Missionären Dan Olofson hjälpte oss med uttalet. Allt skrev vi ned fonetiskt. Det gick så bra att vi till och med gjorde en kassettinspelning. Jag önskar att jag hade någon kopia kvar. Alla gick åt under mötena i Bangkok.

Det är en sak att sjunga ett språk efter fonetisk utskrift. Något helt annat är det att tala samma språk. En kvinna kom till mig efter ett av mötena i Thailand. Hon pratade och pratade. Jag fattade ju ingenting! Genom en tolk fick jag veta vad hon sa.
- Du är den underligaste kvinna jag träffat. Du sjunger på perfekt thai, men du kan inte säga ett enda ord.

Varför berättar jag det här?
Jo, vi har en god vän som heter Gittan Zackrisson. Hon har tillsammans med sin man Lars varit i Thailand. Han har fotograferat och hon har skrivit.

Resultatet har blivit en vacker bok om Thailand med titeln " All världens barn är Juveler" en riktigt fin presentbok. Den finns att köpa i bokhandeln till ett pris runt 300 kr.

Boken

På försommaren ringde Gittan och frågade om MMP ville ha 300 böcker.
- Ni kan ju sälja dem i era möten för en hundralapp och så får pengarna gå till ert arbete, sa hon.
Vilken generositet!

Nu finns ett stort lager av böckerna i min källare. Några har vi redan sålt men fler ska säljas framöver.

De allra sista orden ur boken lyder:


- Vi har drömmar och förhoppningar. Vi kan alla göra något för att hjälpa.
Och i Guds ögon är vi glänsande pärlor, gnistrande stenar och värdefulla.

Kram

BirGitta

Stockholm den 12 september 2010

 

 

Vackra Dalsland

Under förra helgen sjöng vi på två små platser i Dalsland, Ärtemark och Gustavsfors. Båda orterna ligger inte långt från Baldersnäs där Swante och jag för många år sedan hade förmånen att leda en direktsänd tv-gudstjänst. Gudstjänsten hölls ute i naturen med kor och hästar i bakgrunden. Många barn hjälpte oss i sången. Det småduggade under hela sändningen så den fina flygeln som forslats till platsen från en kyrka i närheten, fick mycket stryk.

Flera personer kom nu och påminde mig om denna sånggudstjänst på 80-talet. Jag minns med glädje den disiga söndagsmorgon.

Swante har ju sina rötter i Dalsland så nu fick jag ytterligare ingående historiska och geografiska lektioner om denna fantastiska bygd :-).

Jag medger att det är väldigt vackert här och vi hade ett ljuvligt sensommarväder denna helg. Ärtemarks kyrka där lördagskvällens möte hölls, ligger naturskönt ute på en udde vid sjön Ärtingen.

Kyrkan

Ärtemarks kyrka


Fon

Söndag kväll besökte vi Gustavsfors, en liten by norr om Bengtsfors. Numera är orten befolkad av många tyskar och norrmän. Billiga huspriser har gjort att de funnit sig ett sommarboende just här.

Vårt möte hölls i Folkets hus. Kyrkans samlingssal var alldeles för liten.

Det var ekumeniska samlingar och talare var Tommy Dahlman. Han är alltid intressant att lyssna till. Hans tema för helgen var: GÖR SOM HAVET, VÅGA!

Då passade det bra för oss att sjunga Swantes sång:

Våga tro, du har inget att förlora.
Våga tro i det lilla, i det stora.
Sluta aldrig att önska.
Sluta aldrig att be.
Sluta aldrig att hoppas,
för än kan under ske.
Våga tro mitt i vardagens bekymmer.
Våga tro, din själ kan finna ro.

 

Sol

Vi bodde i Bengtsfors och hade denna fantastiska utsikt över sjön Lelången som utgör en del av Dalslands kanal.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 29 augusti 2010

Du ger mig vingar!

Besökte i veckan en plats där jag vid husets garageinfart upptäckte ett svalbo med fem ungar. Fåglarna verkade så tama. De låg där i sitt bo byggt på en vattenledning knappt två meter ovanför golvet. Det var enkelt att fota dem. Ett par dagar senare gick jag dit igen men då var dom borta. Utflugna!

Sval

Två av de fem svalungarna

Fick ett email från pastor Carl i Amalapuram angående en liten flicka som inte kunde flyga. Hon heter Ilakoti Urmailla och finns under MMP's familjeomsorg.

Hon hade ramlat ned från taket på familjens bostad. Kanske trodde hon att hon likt svalorna kunde flyga. Vad vet jag? Hon bröt i alla fall båda handlederna i fallet och familjen bad nu om hjälp med sjukhusomkostnaderna. Urmailla behövde inte opereras men blir tvungen att gå gipsad ett par månader. Kostnaden är stor för den fattiga familjen men liten för MMP. Det är självklart att vi hjälper dem.

Iak

Ilakoti Urmailla med sina brutna handleder

Jag kan inte flyga men jag kan göra så mycket annat. Jag är tacksam att få vara en del i arbetet för att hjälpa sjuka och fattiga barn i världen.

Tack för att Du är med mig i det arbetet.
Du ger mig vingar!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 22 augusti 2010

Oväder och skolstart

Det har varit många katastrofer den sista tiden. Enorma regn i Pakistan, översvämningar i Kina och som kontrast värme i Ryssland med många bränder som följd. Tusentals människor har mist sina liv och miljontals har förlorat sina hem. I Indien har monsunregnen ännu inte vållat några större skador. Vi hoppas och tror att våra vänner där ska förskonas och att hjälparbetet i de drabbade länderna ger resultat.

Här i Sverige har skolorna just börjat. Många är de småttingar som i veckan gick sin första skoldag. I Indien börjar man terminen redan i juni-juli och vi fick några bilder från utdelningen nya skolböcker.

Boc

Stort lager av inköpta böcker

Carl

Det blir mycket att läsa den närmaste tiden

Mas

Massor av barn och skolböcker

Vi håller nära kontakt med arbetet i Indien och följer upp det som händer.
Det kommer mera om en vecka. Till dess ha det så bra!

Kram

BirGitta


 

Stockholm den 15 augusti 2010

Doma Ganga Bhavani

Den 4 augusti i år fick vi ett mail från pastor Carl i Amalapuram. Han vädjar om hjälp för en liten flicka som finns i MMP's fadderregister. Flickan som heter Doma Ganga blev som liten illa bränd vid en eldsvåda. Hon har nu besökt ett sjukhus i Kakinada och läkaren där rekommenderar operationer på hennes händer och ben. I Indien kostar detta pengar. Den fattiga familjen önskar hjälp med sjukhuskostnader, operation och medicin som i första skedet uppgår till ca 6000 sek. Det kan bli mer vid nästa ingrepp.

Självklart svarade vi genast ja till att hjälpa lilla Doma!

Doma

Redan igår den 14 augusti kom bilderna på den nyopererade Doma.
Det händer saker när vi tar snabba beslut!

 

 

Nu har Dorma genomgått sina första ingrepp. Hon ska snart få komma hem men nya operationer väntar inom 6 månader.

Doma2

Visst känns det underbart att vi kan hjälpa våra fattiga vänner i Indien.
Jag är genom lycklig!

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 8 augusti 2010

Skön sommar

Visst har vi haft en fin sommar! Här i Stockholmstrakten har solen strålat och värmen pendlat runt 30 grader i veckor. Någon dag har jag faktiskt tyckt att det varit för varmt!

Nu är vi tillbaka till mer normala temperaturer och ett mera svenskt väder med växlande molnighet och regnskurar.

I går såg jag ett flyttfågel streck! Jag blev nästan nedstämd. Det betyder ju att sommaren går mot sitt slut. Allt har sin tid och vi kan inte göra något för att förändra naturens lagar.

Hoppas ni har haft det skönt i sommar! Tror kanske inte att den är över ännu. Augusti och september kan ju faktiskt bjuda på vackert väder.

Fast jag inte har rapporterat från Indien på en månad har vi i MMP haft nästan daglig kontakt med vårt arbete där. Nu är barnen tillbaka i skolorna och omsorgen för de sjuka och fattiga har aldrig upphört.

Swante och jag har gjort ett par konserter för MMP under Juli månad i Kisa och Bolmsö.

Det är så roligt att möta gamla kära vänner igen och jag är så tacksam att krafterna räcker. För ett år sedan hade jag inte orkat. Gud är god!

Vi hade en fantastisk kväll på Café Sommarro strax utanför Kisa.
Visar ett par bilder därifrån.

Somm

Som

Tack för alla sommargåvor som kommit till vår arbete i MMP. Ni är så generösa!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 27 juni 2010

Ramu

Det finns en grabb i Indien som jag känt och känner särskilt för. Så här skrev jag om honom här på hemsidan för exakt två år sedan:

Ramu kom till vårt barnhem i Bjinapalli 1993. Då var han bara 6 år gammal. Hans pappa hade just dött och mamman var fattig.
Vi fann snart ut att Ramu hade polio och år 2000 då Swante och jag var på besök i Indien, tog vi honom och två andra barn med svåra polioskador till Apollo Emergency Hospital i Hyderabad för undersökning och för att kolla upp om det fanns möjlighet till operationer.

Ramu
Ramu som han såg ut för tio år sedan

Det visade sig att endast Ramu kunde opereras och det gjordes samma år. Det var ett smärtsamt ingrepp och grabben var sängliggande med gips i tre månader.

Ramuop


Operationen lyckades och eftersom Ramu är en kämpe kunde han snart gå igen. Nu märks det knappast att han varit så hårt drabbad.


Idag är Ramu 23 år gammal. Vi mötte honom i Hyderabad i februari i år. Han kom för att berätta om sin utbildning i data och visade stolt upp ett pris han fått för bästa tecknade film.

Ramu nu


Vi har gett Ramu möjligheten till denna avancerade datautbildning i Hyderabad. Om ett halvår är han färdig att kliva ut i arbetslivet. Han skrev i ett e-mail härom dagen:


Kära mamma och pappa, han kallar oss så.
Jag har just tagit emot pengarna ni sänt för mina sista studiemånader. Jag är så lycklig.
Er son
Ramu


Vilken tillfredsställelse det ger att se hur fattiga och handikappade barn som Ramu genom MMP fått en chans i livet.
Jag tackar er alla som hjälper oss att ge ungdomar hopp och tro för framtiden.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 20 juni 2010

Vilket veckoslut!

Sitter och funderar på vad jag ska skriva om i min veckorapport. Det mest nära är ju bröllopet med stort B. Kanske har det inte med vårt arbete i Indien att göra men jag kan ändå inte undgå att nämna det. Först något om veckan som gått.

Vi arbetar just nu med att sända ut "Sommarbrevet" till alla våra faddrar och gåvogivare. Hoppas få iväg det inom de närmaste dagarna. Vi har stor hjälp av Swantes syster och svåger "Mariana & Bengt". Utan deras ideella insatser vore det svårt att få stiftelsen MMP att vara så effektiv som den nu är. Det är viktigt med god kommunikation mellan oss och er som stöttar arbetet i Indien.

Hade föresten kontakt med Indien den gångna veckan och där har skolorna just öppnat för en ny termin. Barnen är på plats och har fått nya skoluniformer och böcker. Kanske kan jag visa bilder från detta i nästa vecka. Man är också tacksam för regn och lite svalare temperatur.

I vårt land börjar nu sommarlovet. Jag önskar alla barn en fin tid av avkoppling, sol, värme och bad.

Så till helgens bröllop. Jag älskar vårt kungahus och tycker att de representerar Sverige på ett alldeles utomordentligt sätt. Detta är mina helt personliga tankar och jag respekterar om du har en annan åsikt. Dock tror jag inte att jag står ensam. Vore det så skulle inte en halv miljon människor hyllat bröllopsparet på plats i Stockholm. Tårar av gripenhet över en kärlek som lyste rakt igenom TV-rutan. Glädjetårar, för " Störst av allt är kärleken". Allt var så fantastiskt. Ord blir så fattiga. Jag är stolt att vi har ett kungahus som bekänner sig till den kristna tron och inte skäms att stå för detta.

Publik

Foto: Swante på plats i vimlet.

Bat

Jag önskar kronprinsessan Victoria och prins Daniel all lycka och välgång i livet. Jag ber för dem att de ska få leva under Guds beskydd.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 13 juni 2010

Hjälpen redan framme

I förra veckan berättade jag om den svåra eldsvådan som drabbade 52 familjer i en liten by utanför Amalapuram i Indien. MMP beslutade att genast sända ut medel till den omedelbara hjälp som de drabbade behövde. Inom en vecka har nu pengarna kommit fram och familjerna har fått mat, kokkärl, kläder och det mest nödvändiga för att överleva den närmaste tiden. Pastor Carl berättade i går i ett email att den ansvariga ministern för delstaten Andra Pradesh, tillsammans med andra regeringsmedlemmar, var närvarande då gåvorna överlämnades.

De familjer som förlorade allt i branden och som nu fick hjälpen, hälsar genom pastor Carl och tackar alla som genom MMP gjort insatsen möjlig.

kok

Hjal

Folk

Jag tror vi alla blir glada när vi får en gåva, men glädjen att ge något till riktigt utsatta människor i vår värld, överträffar detta.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 6 juni 2010

Ännu en brand

I fredags skrev pastor Carl ett email från Amalapuram I Indien, där han berättade om en ny brandkatastrof. Denna gång eldhärjades en by utanför staden och 52 familjer blev hemlösa. Alla bodde mitt emot en kyrka som tillhör Manna Ministries. Kyrkan klarade sig och blev en samlingsplats för de hemlösa. Där fick alla mat och husrum för natten.

eld

kata

mynt

mat

Nu ber pastor Carl om hjälp för de drabbade. Man behöver i första hand mat, olja, kokkärl och kläder. I ett senare skede behövs temporära hyddor för familjerna innan bostäderna kan återuppbyggas.

Summan för insatsen uppgår till 30.000 kr och det är precis vad vi fick för 2-3 veckor sedan från vänner i Australien. De önskade att pengarna skulle gå till behövande in Indien.
Gud är god!

MMP sänder ut gåvan kommande vecka och vi har blivit lovade fler bilder och uppföljning av denna insats.

Idag firar vi vår Nationaldag. Jag är oerhört tacksam att få bo i Sverige. Själv är jag invandrarbarn från Finland. Jag tackar Gud för vårt land.

Jag tackar också för alla vänner som gör det möjligt för oss i MMP att hjälpa många som har det sämre i vår värld.

Stort TACK!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 30 maj 2010

Komala

Det var i februari i år som vi hade glädjen att träffa lilla Komala första gången.
Hon var då nyopererad i sina båda ben och låg på sjukhus i Amalapuram.
Benen var gipsade från höft till fot. Trots de stora ingreppen var det en strålande glad Komala vi mötte. Se "Tidigare hälsningar" 31 januari , sjunde och 21 februari 2010.

Talade med pastor Carl igår och han berättade att man nu efter tre månader tagit bort gipsen. Nu väntar en låg rehabilitering för lilla Komala. Hon kan inte ta ett enda steg och måste lära sig att gå igen. Det kommer att ta tid men både Komala och hennes mor, som är änka, är glada och tacksamma och ser fram emot en ljus tid för lilla Komala.

Kom

Lilla Komala med sin mor

Tänk vad 10.000 kr kan betyda för en liten fattig flicka i Indien. Vi är tacksamma för den hjälp vi fick av en fadder som i stället för att själv ta emot 50-årsgåvor, lät sina vänner betala operationen.

Vi har det så bra i vårt land. Allt fungerar inte perfekt för alla, men till skillnad från "riktigt fattiga" i vår värd, har vi det otroligt bra.

Tack att Ni är med oss i arbetet för de svaga.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 23 maj 2010

Muren

Vilken sommarvecka vi haft i Stockholm. Man blir ju lyrisk. Nu verkar dock ryssvärmen försvinna ett tag och vi får mer normala temperaturer för årstiden. I går pingstafton sjöng vi i Skuttunge missionshus. Vi hade en underbar kväll och mötte så många kära vänner.

Extremt väder förekommer numera överallt på vårt jordklot. Jag skrev den 11 oktober 2009 om översvämningarna i Kurnool. Vi var i Indien just då och hindrades att resa till Kurnool barnhem just på grund av vattenmassorna.

Vatt

Så här såg det ut på gatan utanför vår bostad i Hyderabad

Hela barnhemsområdet i Kurnnol stod under vatten sedan en tre meter hög mur gett vika för vattentrycket.

over

Den tre meter höga muren i bakgrunden brast för vattentrycket

Vi besökte Kurnool barnhem i februari i år Swante och jag och lovade då att bekosta uppbyggnaden av den raserade muren. De har haft många problem på grund av hundar, getter, bufflar och andra djur som kommit in på området och stört skolarbetet.

Nu är dock den tre meter höga muren återuppbyggd. Fick bilder i veckan.

Mur

Tack för era gåvor till MMP's arbete. De gör att vi kan hjälpa då oförutsedda kostnader uppstår.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 16 maj 2010

Givande vecka

Så har ännu en vecka förflutit, en givande vecka för MMP.
I torsdags på Kristi Himmelsfärds dag sjöng vi i Åkers kyrka i Småland. Det har blivit en tradition med ett besök här denna dag på året. Jag älskar den helgedom och känner så många underbara människor i denna vackra bygd. Det blir så då man återkommer år efter år. Kyrkan var välfylld och kollekten till MMP blev 9.000 Kr.

Tidigare i veckan kom ett brev från Nord Irland, närmare bestämt från en liten kyrka utanför Belfast. Jag har tidigare berättat om de minsta barnen i denna kyrka. De kallar sig för "örnungarna" och örnar är de verkligen. Flera gånger genom åren har de sänt gåvor för att hjälpa barnen i Indien. Nu kom det ännu ett kort och 3.500 Kr. Fantastiskt!

orn

Så avslutades veckan med ett meddelande från banken att 29.387 kr kommit in på MMP's konto från Australien. Vi har ju turnerat detta stora land åtta gånger och har fått många vänner därnere. Paret som sände gåvan är i 45 års åldern och födda i Australien. Mannen är sjuklig och har inte kunnat arbeta på flera år. De bor i ett litet hus i staten Queensland.

Vi träffade dem för många år sedan på ett möte i deras hemstad. De blev tagna av MMP's arbete bland de svaga i Indien och alltsedan dess hållit sig väl informerade om vårt arbete. Flera gånger har de sänt gåvor. De har bl.a. bekostat en skolbyggnad i Kurnool.

Det är underbart med vänner.
Jag är så glad för alla er trofasta faddrar och gåvogivare.
Det är ni som gör att MMP kan fortsätta insatserna för de utsatta i Indien.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 9 maj 2010

Flickan Sipra

Som jag skrev för ett par veckor sedan har barnen i Indien nu sommarlov. De får ca sex veckors vila från skolarbetet och det är ett skönt avbräck från läxor och långa skoldagar. Jag berättade också att barnen har möjlighet till olika aktiviteter som ordnas för dem. Pastor Carl som chef för Manna Ministries arbete i Amalapuram men också MMP's kontaktman i detta område, berättade i ett email i förrgår om lilla Sipra som var på väg från sitt hem till just en sådan aktivitet.

Nästan framme skulle hon korsa gatan men blev påkörd av en motorcyklist. Olyckan resulterade i ett svårt benbrott strax under höften. Sipra togs till ett sjukhus i Amalapuram där hon opererades och gipsades. Det var ett allvarligt benbrott där benpipan bröt igenom huden.

I Indien har man inte som hos oss fri sjukvård. Där krävs försäkringar. Har man inte rätt försäkring får man stå för kostnaderna själv. Familjen är fattig och pastor Carl gav dem Rs. 25,000 (ca 5000 sek), för att flickan skulle få omedelbar hjälp. Nu frågar han om MMP kan ge ekonomiskt stöd. Självklart vill vi vara med.

Sip

Lilla Sipra här tillsammans med mamma och pappa

I går lördag besökte pastor Carl Sipra. Man hade just gjort om dräneringen och lagt om förbandet och nu väntar ca 3 månaders konvalescens för flickan.

Visst känns det bra att kunna hjälpa till.
Vi ber för lilla Sipra och hennes hennes familj, mamma, pappa och två systrar.

Tack för att ni är med oss i hjälpen för de svaga i Indien.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 1 maj 2010

Välkommen sköna vår

 

Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Hur livligt solen strålar,
hur majestätiskt mild
för dödliga hon målar
odödlighetens bild!

Förskönad står naturen
uti sin högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
på varje vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar,
som skifta tusenfalt!
Allt lever, doftar, blommar
för dig, o mänska, allt.

-Johan Olof Wallin-

Vit

Foto Bengt Hägglund

Önskar er alla en skön och härlig vår!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 25 april 2010

Lägesrapport

Just nu har barnen i Indien börjat sitt sommarlov och sommar är det verkligen!
Talade med pastor Carl igår. I Amalapuram pendlar temperaturen mellan 35-40 grader. Dessutom är fuktigheten väldigt hög.

Flertalet barn är hemma med sina familjer under lovet men de föräldralösa bor kvar på internatet och barnhemmen. Där ordnar man med utflykter och andra aktiviteter.

New Life Center är renoveringen färdig och leprapatienterna mår efter omständigheterna bra.

Sjukhuset har en lite lugnare period sommarmånaderna april-maj. Man gör färre ögonoperationer på grund av den extrema hettan.

Äntligen har staten givit klartecken med återuppbyggnaden av de hus som brann ned för snart ett år sedan, läs "tidigare hälsning" 17 maj 2009. De drabbade får viss ekonomisk hjälp men får själva stå för en stor insats. MMP har lovat att ge 13 familjer mikrolån. Vi har provat denna metod i över ett år nu och ser hur fler och fler får del av den insats vi då gjorde. Detta är en mycket effektiv hjälp till självhjälp.

Under sommarlovet görs också reparationer och målningsarbeten på barnhemmen i Miryalaguda och Kurnool. Jag återkommer med rapport från dessa arbeten om någon månad.

Ind

Från vårt besök i Indien under februari 2010

Nu gläds vi åt att få hälsa våren välkommen till vårt land. Jag längtar efter sommar och sol. Det är nog ingen risk att vi får 35-40 grader men det är ju bara skönt.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 18 april 2010

Salig

Jag har nog inte riktigt fattat, förrän nyligen, hur mycket en starroperation betyder för den berörde. Jag har en väninna som genomgick en sådan på ena ögat för inte så länge sedan.

-Då jag kom hem efter ingreppet dansade jag runt i min lägenhet fullkomligt salig, berättade hon. Jag såg saker jag inte sett på länge. Nu väntar jag på att också få det andra ögat fixat.

I fredags då jag var på promenad med min hund King kom en grannfru småspringande ifatt oss. Hon strålade av glädje och jag förekom henne med att säga:

-Visst är det skönt att våren är på väg och att gator och gångbanor äntligen är rena från grus och sand.

-Det är inte därför jag är glad sa hon. Jag opererades för starr i förrgår. Jag är så lycklig att jag måste få berätta det för någon. Nu ser jag knopparna på träd och buskar. Ja jag känner mig faktiskt pånyttfödd!

På "vårt" sjukhus i Amalapuram Indien görs ca 100 starroperationer i veckan. Det innebär att flera tusen fattiga människor under några år fått uppleva lyckan att kunna se klart igen.

sjuk

Sjukhuset i Amalapuram som MMP ger support

pa

Tänk att du och jag får vara med i ett sådant arbete.
Det är ju så att man blir salig!

Kram

BirGitta


 

 

Stockholm den 11 april 2010

Martha

I veckan som gått har jag haft flera kontakter med Indien. Vi har sänt ut dryga 420.000 kr som kvartalsbetalning till MMP's arbete. Fantastiskt! Jag är så tacksam och glad för alla trogna faddrar och gåvogivare. Ännu har vi aldrig genom åren behövt skära ned på stödet på grund av brist i kassan.

Jag har också fått små trevliga sms från en flicka som heter Martha. Vi har sett henne växa upp på barnhemmet i Miryalaguda. Martha är i 20 års åldern och studerar nu i Hyderabad men reser ofta till barnhemmet på lediga dagar. Hon räknar det som sitt hem. Martha är en riktig Martha om ni förstår min liknelse från bibeln. Hon hjälper och stöttar hemmet på alla sätt.

Martha

Vi har och har haft en nära kontakt hon och jag. I det senaste meddelandet på mobilen skrev hon:

- Snälla mamma. Jag önskar så få höra din goa röst. Kan du ringa mig?

Det är klart att jag ringde.

Jag är också glad att det ordnat sig med fadder till änkan med de små barnen Rajiv och Tabitha (läs tidigare hälsning 14 mars). Vi ska göra allt för att familjen ska få sitt nedbrända hem uppbyggt igen.

Familj

Mormor och mamma med Rajiv och Tabitha

Tack alla vänner för er generositet och trofasthet!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 28 mars 2010

Besök på "vårt" ögonsjukhus

Vi är väldigt glada för sjukhuset i Amalapuram. Vi besökte det i februari och det är en fröjd att se hur väl det fungerar. Hela anläggningen är nu nymålad både ut och invändigt. Detta hjälpte ni oss med förra året.

Från att ha varit ett allmänsjukhus är det sedan ett par år tillbaka ett utpräglat ögonsjukhus. I dagsläget finns här en ögonkirurg, en ögontekniker, fyra sjuksköterskor tre underhållsarbetare och en chaufför.
Ansvaret för deras löner har MMP. Tack alla som hjälper oss med den utgiften.

Pati

Här görs ca 100 operationer varje vecka. Ingreppen är i huvudsak mot grå starr som är väldigt vanlig bland äldre personer i Indien. Man kommer hit från ett stort upptagningsområde och det är de fattiga som får hjälp. Patienterna stannar I allmänhet kvar en till två dagar efter operation.

Glas

Jag hade med mig ett stort antal läsglasögon som några av mina väninnor samlat ihop. Teknikern I.Prabhakar tog emot dem med stor glädje.

Under

Själv hade jag ont i ett inflammerat öga och fick chansen att bli undersökt av Prabhakar. Han gjorde en grundlig undersökning och gav mig sedan ögondroppar. Jag frågade hur mycket jag blev skyldig. Personalen skrattade gott.

Trots att vi har många trogna gåvogivare som hjälper oss med omkostnaderna för denna del av vårt arbete, får vi inte ekonomien att gå ihop. För år 2009 mottog vi 129.000 kr i gåvor men hade 177.000 kr i utgifter.

Som ni förstår behöver vi fler gåvogivare, gärna flera som ger regelbundet. Kanske kan du avvara 100, 150 eller 200 kr i månaden och på så sätt hjälpa oss att hålla sjukhuset igång.

Tack igen alla ni som troget stöttar detta arbete och tack till er som vill bli nya gåvogivare till sjukhuset i Amalapuram. Du kan använda vårt plusgiro 110 44 74-0 och skriva "Sjukhuset" på talongen. STORT TACK!

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 21 mars 2010

Polio

Polio eller barnförlamning är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av virus och angriper nervcellerna i ryggraden. Polio sprids via infekterat vatten och avlopp och drabbar oftare barn än vuxna, därav namnet barnförlamning.

I Sverige är viruset utrotat sedan 1963, sju år efter att man började vaccinera mot sjukdomen. Polio finns fortfarande i andra delar av världen. Indien är ett sådant land men också här är sjukdomen på tillbakagång tack vare vaccinet.

Vi har träffat många indiska barn och ungdomar som drabbats och som MMP kunnat hjälpa. Några har blivit opererade, andra har fått hjälpmedel av olika slag.

Då vi nyligen besökte den eldhärjade byn, (se förra veckas hälsning), föll mina ögon på en flicka i orange klänning. Hon satt ensam på en jordhög. Senare kom hennes mor fram bärande på flickan.

pol

Det visade sig att 7-åringen var förlamad av polio. Hon hade tvingats sluta skolan eftersom mamman inte längre orkade bära henne den långa vägen dit.

Pol

Nästa dag fick vi fatt på en rullstol och kunde överlämna den till mor och dotter.

En liten men ack så betydelsefull handling. Nu har flickan möjlighet att återuppta sin skolgång.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 14 mars 2010

Dom förlorade det mesta

För drygt två veckor sedan besökte vi området där en eldsvåda härjat och förstört flera hus och hyddor i utkanten av Amalapuram i Indien. Jag skrev om olyckan den 7 februari (se tidigare hälsningar).

De berättade nu för oss att branden blev explosionsartad då en stor gasbehållare fattade eld i ett av husen. Elden spred sig till grannhusen. Tretton familjer förlorade allt de ägde. Nu bor de i temporära skjul eller hos släkt och vänner i väntan på att staten ska ge dem hjälp att komma igång med återuppbyggnaden. Detta kan ta månader, ja till och med år. MMP kunde snabbt ge dem katastrofhjälp såsom mat, kläder och husgeråd.

Sj

Familjen Areti som ingår i vårt familjeprogram bor nu i ett skjul

Ut

Detta är allt som finns kvar av familjens bohag

Kv

Det var hos denna lilla tvåbarnsmamma som branden började. Hon står nu ensam och utfattig. Endast några veckor före branden omkom hennes man i en trafikolycka. Vi har lovat involvera henne och barnen i familjeprogrammet så att de får hjälp med mat kläder och framtida skolgång.

Jag beundrar människor som orkar ta sig igenom svåra situationer som denna. Vilken förmån att vi tillsammans kan vara med och hjälpa.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 7 mars 2010

Vasalopp eller cricket

Så är vi hemma igen, tillbaka i snön och kylan men visst, det är vackert då solen skiner och så fick vi ju följa Vasaloppet på tv i dag. Vi missade hela OS. Tror att få Indier är intresserade av vintersport. De flesta har nog aldrig sett ett par skidor. Den enda sport som går hem och har status i detta land är cricket, något som vi svenskar inte har ett hum om. Inte jag i alla fall!

Nåväl, vi hade fått pengar av några faddrar för inköp av idrottsredskap till våra barn. På frågan vad barnen helst ville ha kom svaret snabbt från grabbarna, volleyboll och cricket-utrustning. Flickorna ville ha hopp rep och badminton rakets. Det blev massor av allt. Priserna är låga och vi fick mycket för pengarna. Barnen var överförtjusta och vi gladdes med dem.

Sp

Några av barnen i Bhongir med de nya redskapen

Ba

Här i Bjinapalli är det full aktivitet

Nu vet vi att våra barn kan ha riktigt roligt på fritiden. Det är viktigt att de har den möjligheten.

Tack alla vänner som stöttar oss.

Kram

BirGitta

 

 

Hyderbad den 28 februari 2010

Biblar

Så är vi inne på vår sista dag i Indien för den här gången. I natt klockan 2 flyger vi hem till kylan och snön. Här är det dryga 30 grader och man fruktar en mycket het sommar. Vi får väl hoppas att också Sverige får del av värmen.

I måndags hade vi glädjen att få dela ut drygt 500 biblar till "våra" barn i Amalapuram. Några gåvogivare i Sverige hade en önskan om detta och sände oss pengar för inköpen. Ger er några bilder från utdelningen där barnen bär sina nya skoluniformer.

Ut

Fl

Bi

Kram

BirGitta

 

 

Amalapuram i Indien den 21 februari 2010

Ännu en vecka

Så har ytterligare en vecka förflutit sedan jag skrev en hälsning. Tiden går så otroligt snabbt, särskilt som intrycken och upplevelserna är många. Jag får senare berätta mera i detalj från besöken på de olika barnhemmen.

I onsdags flög vi österut och befinner oss nu i Amalapuram.
I fredags gjorde vi besök hos några familjer som ingår i MMP's familjeprogram här nere. Det är så fint att få följa upp de barn som stöttas av faddrar. Vi uppsökte de familjer som nyligen förlorade sina hem i en brand. MMP gav dem ju katastrofhjälp och vi kommer att följa upp deras situation.

Fredagens höjdpunkt var besöket hos Komala. Vi var inte hemma hos henne men träffade henne på det sjukhus där hon opererats och där hon kommer att få vistas en tid framöver. Komala är en förtjusande liten flicka och jag har berättat om henne ett par gånger tidigare. Jag hade med den fina dockan som en vän bad mig överlämna. Komala gav henne genast namnet Siri.

Ko

En fadder hemma i Sverige firade nyligen sin 50-års fest. Han avsade sig presenter men bad sina vänner om pengar till MMP's verksamhet i Indien. Han skrev härom dagen att han satt in 10.000 kr på MMP,s konto och det var ju vad Komalas operation kostade. Han var glad att få hjälpa flickan med sina födelsedagspengar.

Vi är så tacksamma för alla vänner som hjälper MMP på olika sätt. Det gör det möjligt för oss att kunna göra extra hjälpinsatser.

Hoppas ni inte försvinner i snön därhemma! Här är det över 30 grader varmt, men vi är tillbaka i snöovädret om en dryg vecka. Vilken vinter!

Kram

BirGitta

 

 

Hyderabad den 14 februari 2010

Åter i Miryalaguda

Då är vi tillbaka i Indien. I fredags morse reste vi den långa vägen till Miryalaguda för att besöka barnhemmet där. Vi hade planerat att stanna över natten men politiska demonstrationer på lördagen gjorde det omöjligt att färdas på vägarna.

Talangana är en region i delstaten Andra Pradesh. Det finns en separatistisk opinion i Talangana som vill bilda en egen delstat. Man tar till vilda strejker och olovliga demonstrationer. Man blockerar vägar och kastar sten på dem som vågar sig ut.

Nåväl, vi fick en lång och fin fredag på Miryalaguda. Barnen är så underbara. Här finns ju många småttingar och jag hade en hel väska med kläder till dem som jag fått från goda vänner. Swante tog en av lärarna med sig ner till staden och köpte massor av idrottsredskap. Pojkarna spelade sedan volleyboll tills mörkret stoppade dem.

Jag hade länge grubblat över vad att ge de stora flickorna på Miryalaguda. Plötsligt en morgon hemma på Essingen vaknade jag med en ljus ide. Genom åren har jag samlat på mig många vackra Punjabis, klädesplagg som används bl.a i Indien. Jag fick ihop 11 stycken som jag slog in i paket, tog med mig och nu lottade ut till flickorna. Många var alldeles för stora, men det finns skräddare här som justerar för en billig penning. Vi skrattade så tårarna rann. Lyckan var stor. Se på bilden så så förstår ni.

Gi

Det var midnatt innan vi var tillbaka i Hyderabad. På lördagen var vi alldeles utmattade.

I dag söndag ska vi träffa barnen från Manchrivula och besöka en familj som MMP ger ekonomisk hjälp.

Kram

BirGitta

 

 


Stockholm den 7 februari 2010

Snart på väg

Om ett par dagar reser vi till Indien. Väskorna är i stort sett färdigpackade.
Har fått en hel del gåvor som ska delas ut till barnen. Kommer att se till att alla får något. Har haft kontakt med pastor Carl i veckan. Han berättade att ännu en brand har drabbat 13 familjer i en liten by utanför Amalapuram. En av familjerna ingår i MMP's familje-projekt FCA. Vi kommer att besöka området och ge den akuthjälp som behövs, mat, kläder, husgeråd och temporärt boende. Jag kommer att återkomma med information om detta då vi besökt byn.

FCA

Flickan Areti Satya och hennes familj. Hemmet är totalförstört.

Fick också en bild på den nyopererade flickan Komala Mallavarapu, som jag skrev om i förra veckan. Vi ska givetvis besöka henne på sjukhuset. Det kom en jätte fin docka med posten i veckan. Den ska hon få!

Op

Komala, nyopererad

Vi hörs nästa helg från Indien.
Kom gärna ihåg oss då du ber.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 31 januari 2010

Korkmatta

Då jag föddes blev jag nummer fem i syskonskaran. Jag var liten och rund precis så som min syster Ruth önskat sig, så mullig att det uppstod gropar på min kropp då man tog i mig. Jag föddes i december och redan vid midsommar följande år kunde jag gå. Fyra syskon älskade mig, lekte med mig och tränade mig. Underbart tänker du, men all denna kärlek hade ett pris. Ett barns skelett är ju väldigt mjukt. Ganska snart var jag oroväckande hjul-bent. Så har det berättats för mig. Min mamma blev bekymrad och uppsökte en läkare som bodde i vårt grannskap. Han gav dock inte min mor något större hopp.

-Det finns nog inte mycket som kan göras, lär han ha sagt.

Mamma slogs dock inte ned av läkarens prognos. Väl hemma, skar hon till två bitar korkmatta och rullade dem hårt runt mina små ben. Hon upprepade proceduren varje dag under ett halvår och lät mig bara sitta eller ligga. Sex månader senare var mina ben raka och fina. Vilken klok mor jag hade!

Jag känner inte till lilla Komala Mallavarapu's hela barndomshistoria. Vet bara att hon vid sex års ålder började utveckla krokiga ben. Nu är hon nio. Bilden här nedan visar tydligt hennes problem.

Kompala

Lilla Komala här tillsammans med sin mor

En vänlig själ tog henne nyligen till ett sjukhus där det konstaterades att hon behöver kirurgiska ingrepp. Hennes mor är änka och mycket fattig. Familjen har inga försäkringar. Pastor Carl i Amalapuram vädjade i veckan om ekonomisk hjälp till familjen. Ingreppen kommer att kosta 10 - 11.000 kronor.
Jag vet inte om mina och Komala's benproblem går att jämföra. Kanske den Indiska flickan har en bäckenskada. För oss i MMP är det ändå självklart att ge Komala en chans till ett normalt liv.

Vi ska följa upp hur det går för flickan. Kanske får vi träffa henne och hennes mor vid vårt besök i Indien i februari.

Tack att du är med och stöttar MMP i arbetet för de svaga i Indien.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 24 januari 2010

Livet måste gå vidare

Nyheterna den gångna veckan har dominerats av kaos lidande och död.
Bilderna från jordbävningen i Haiti har skakat oss och etsat sig fast i vårt minne. Det är smärtsamt då en enda människa lämnar oss. I dag talar man om 150.000 döda och över  tre miljoner drabbade. Det är för stort för att förstå.

Det som är positivt, om man kan använda det språket, är det stora engagemanget bland folk och nationer för att hjälpa. Jag är imponerad av det uppbåd av läkare och hjälppersonal som nu finns i Haiti och som gör en enorm insats. Du och jag som inte kan resa dit har ändå möjlighet att ge av vårt överflöd. MMP arbetar ju inte i Haiti men det finns gott om hjälporganisationer som är där och som har stort förtroende. Tänk att vi får vara med på ett hörn du och jag. Många bäckar små....

Sorg är det också i Indien. Berättade den 21 november 2009 om lilla Liesel som då var dödssjuk i cancer. Förra lördagen var det begravning för åttaåringen.
Jag har ringt hennes mor ett par gånger och hon är givetvis förtvivlad. Lilla Liesel älskade sång och musik. Hon hade bestämt att tillsammans med sin bror Noah bli en ny BirGitta och Swante. Vi tröstade varandra med att Liesel nu sjunger i himlens änglakör.

Liesel

Familjen Yesuratnam, Noha och Liesel tillsammans med pappa och mamma

Hade i veckan också telefonkontakt med Doree´n, en vän sedan sent 70-tal. Hon bor i Birmingham och blev änka under hösten 2009. Hon hade just kommit in från trädgården. Trädgårdsarbete är hennes stora passion. Hon berättade att det inte på 60 år har varit så mycket snö i England som denna vinter. Nu hade dock snön försvunnit.

- Snödropparna är uppe och Krokusen visar sina knoppar, berättade hon. Livet går vidare.

Ja, livet går på något sätt vidare trots katastrofer och lidanden. Det måste gå vidare!

Så länge det finns liv finns det hopp. Bed för Haitis befolkning och för lilla Liesels familj.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 17 januari 2010

Ammaji

Hon kommer från en mycket fattig familj och blev bortgift redan vid 13 års ålder.
Då hon var sexton dog hennes man Satyanarayana. Ensam mamma till en dotter och en sex månaders son blev hon avvisad av sina egna föräldrar såväl som svärföräldrar och annan släkt. Ammaji var djupt deprimerad och tänkte ta sitt liv men valde att leva för barnens skull.

- Då blev jag av min granne presenterad för Miiriam Children's Barnhem i Amalapuram, berättar hon. Pastor Carl Komanapalli såg min hopplöshet och gav mig bostad och arbete som kokerska. Mina barn fick utbildning och är nu vuxna. Min dotter är lyckligt gift och min son studerar teologi i staden Bangalore.

Ammaji Ammaji här fotograferad av Josh Komanapalli

Jag ser så fram emot att få träffa denna underbara 42-åringa kvinna igen. Hon kommer att möta oss med en öppen famn då vi anländer till Amalapuram i februari. Hon är liten rund och stark och kramas så man nästan faller omkull. Hon kommer att skina som solen tills den dag då vi åter måste skiljas åt. Då vet jag att tårarna kommer att rulla tungt längs hennes kinder. Ammaji är helt enkelt en underbar tjänarinna fylld av Guds kärlek.

Då det såg som mest hopplöst ut, desperat och övergiven av sina närmaste, fann hon kärlek och tröst hos kristna vänner i Amalapuram.

Önskar er alla en riktig Ammaji-Kram.

 

BirGitta

 

Stockholm den 10 januari 2010

Nytt år och nya möjligheter

Nu är helgerna över och vi är några dagar in på det nya året. Det är kallt så det förslår i hela landet. Swante och jag har besökt några kyrkor i Småland och där mött många varma och givmilda människor. Glad att ni finns och är med oss i arbetet för de svaga i Indien.

Pastor Carl i Amalapuram har sänt oss bilder och berättat om det julfirande man haft. Alla barn och studenter samlades för en dag av gemenskap. Man åt god mat och ungdomarna fick nya kläder. Han ordnade också en julfest för våra lepra-patienter, sjukhusets anställda och många änkor som tillhör församlingen.

Carl

Pastor Carl tillsammans med några av de 500 barn och ungdomar MMP stöttar i Amalapuram

Kor

Änkor och lepra-patienter har just fått nya kläder

Pastor Carl framför sitt tack till er faddrar och gåvogivare för er generositet och trofasthet.

Om en månad reser vi ut till Indien än en gång. Vill du sända med en liten gåva eller en hälsning till "ditt" barn, får du gärna göra det. Jag måste då ha den senast den första februari. Min adress är; BirGitta Edström, Essingeringen 49, 112 64 Stockholm.

Önskar er alla ett Gott Nytt År med nya möjligheter.

 

Kram

BirGitta