Tidigare hälsningar


 
 

 

<< Tillbaka till aktuell hälsning

 

 

 

Tidigare hälsningar: 2013

Stockholm den 29 december 2013

Gott Nytt År

Ännu ett år tillända gått, min Gud jag tackar dig
för all den nåd och trofasthet, som du har visat mig.
Det är ju inte min förtjänst att alltjämt din jag är.
Det är din ofattbara nåd som dag för dag mig bär.

Text Bengt Hellman

Tack för det gångna året!
Önskar er alla
Ett Gott Nytt 2014!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 22 december 2013

Birgitta

Så har det hänt igen. Tisdagen den 17 december föddes ännu en liten Birgitta. Tio minuter senare hade jag ett mail från en överlycklig Ramu.
- Mum, hon ska heta Birgitta-Little-Mum


Ramu & Asha växte upp på vårt barnhem Bijanapalli. Dom blev förälskade och två år tillbaka var vi på deras oförglömliga bröllop. Lite ovanligt att se höns på estraden och en svart gris bland publiken.

Asha är nu utbildad sjuksköterska medan Ramu arbetar med data-animering.  
Nu har de alltså fått sitt första barn. Babyn förlöstes med kejsarsnitt och får vara kvar 10 dagar på sjukhuset. Självklart är de unga föräldrarna oroliga. Det är dessutom dyrt att ligga på sjukhus i Indien.  

Nödropet kom: - Mum & Dad, please help!  
Skönt att det finns bankmöjligheter att på några minuter förmedla pengar.

I Indien är traditionen att en nybliven mamma bor några månader hos sin mor. Asha har ingen men jag är säker att Asha & Ramu skall klara sig själva.

Vilken vacker kärleks-förklaring att den lilla skall heta Birgitta. Jag tror dock att hon också får ett Indiskt namn.

Jag har lagt den nyfödda i Guds händer.
Tack att också du tänker på den lilla familjen.

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 15 december 2013

Snart Jul

Nu närmar sig julen med snabba steg. Jag ser det överallt. Juldekorationer i affärer och ljus i alla fönster. Det som dominerar är dock julstjärnorna.

Jag fick en hälsning från Suseela barnhem. Där var stjärnan också i centrum.


Jag förmedlar Deras önskan om en God Jul till er alla!

Kram

BirGitta


Söndagen den 8 december 2013

Familjen Undurthi

Några veckor tillbaka kom bilder från pastor Carl i Amalapuram om familjen Undurthis nya hem. Tänkte skriva om detta då men så kom cyklonerna emellan.

Nu vill jag berätta för er att familjen, med den gravt handikappade pappan, äntligen fått sina möbler på plats. Elström är indragen, ja till och med en fläkt är uppsatt i taket. Nu behöver de inte oroa sig även om nya stormar skulle komma.

Den lilla familjen har ett nytt hus av tegel, nya kläder, köksutrustning och möbler.

De båda barnen får stöd genom MMP's familjeprogram.

Tack för all hjälp!
Kram

BirGitta

 

Söndag 1 december första Advent 2013

Advent

Fick i veckan ännu en varning om ny cyklon över Amalapuram. Den missade som väl var sitt mål.
I går skrev pastor Carl och tackade för alla förböner. - "Vi har haft nog av cykloner i höst, skriver han. När jag rest runt och inspekterat förödelsen ser jag att människor förlorat hus och skördar. På barnhemsområdet har många kokospalmer och elledninga fallit. Vi har inte haft ström på fyra dagar. Två av våra kyrkor har mist sina tak.
Fortsätt att komma ihåg oss! Varje finansiell gåva tas emot med öppen famn."

 

Pastor Carl är med och rensar upp efter förödelsen

 

Kära vänner.

Ni får i dagarna MMP's Julbrev. Med brevet följer som vanligt ett inbetalningskort för en Julgåva. Din gåva hjälper oss med extra utgifter, bl.a sjukhuskostnader. Den gör det också möjligt för oss att ge ungdomar studier i universitet och högskolor.

Men, om du känner för att hjälpa våra vänner i förödelsen i Amalapuram, märk då din gåva "Cyklonen".

Tack på förhand!
Med önskan om en skön Adventstid!

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 24 november 2013

Cyklon

- Vi är drabbade av en stor cyklon som just nu härjar över Amalapuram. Träd faller, hus rasar och skörd går förlorad. Snälla, kom ihåg oss i era böner!

De raderna skrev pastor Carl tidigt på fredag morgon. Några timmar senare sände han bilder av förödelsen och var då på väg till andra byar omkring Amalapuram.

- Fortsätt att komma ihåg oss och de drabbade familjerna, hälsar han.

Visst ska vi göra det!
Kram

BirGitta

 

Söndagen den 17 november 2013

Leela Rani

     Leela har vuxit upp på vårt barnhem i Miryalaguda. Hon är en mycket begåvad ung kvinna. I Hyderabad fick hon sin sjuksköterskeutbildning. Hon blev förälskad och gifte sig med en militär och flyttade många mil norrut. Nu har dom en treårig son tillsammans.

Leelas son var lite blyg för oss

Vid vårt besök i Indien i september var också vår revisor Karin Grann med oss en vecka.
Karin har i många år varit Leelas fadder. Jag ville så gärna att de två skulle få träffas.

Fick kontakt med Leela och vi bestämde att vi skulle mötas i Hyderabad.
Tyvärr var det strejker både här och där. Följden blev att Leela Ranis tåg blev inställt så Karin hann flyga hem till Sverige innan de fick träffas.

Swante och jag for till Miryalaguda, bodde över på barnhemmet och nästa morgon fanns Leela där med sin son. Dom hade åkt tåg hela natten för att få möta oss.

Här sitter vi tillsammans jag och Leela i ljuvlig grönska

Det var en glädje att se henne känna sig så hemma. Hon försvann in i köket och hjälpte till med maten. Det är kanske inte så märkligt då Miryalaguda varit hennes hem sedan barnaår.

Det känns fint att Leela och Karin nu har kontakt via Internet.
Tänk vad världen blivit liten!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 10 november 2013

Gorrela Krupakar

I juli 2011 fick MMP en förfrågan, från pastor Carl i Amalapuram,
om vi kunde hjälpa familjen Krupakar. Deras lilla grabb Gorrela hade
på grund av polio missbildade fötter och ben. 

Han skulle behöva genomgå många dyra operationer.  Vi ställde givetvis upp.

Redan 7 augusti 2011  kunde vi visa bilder från första ingreppet.

                      Så jobbigt för både Gorrela och mamma Venkata Lakshmi

Det har gått ett par år, och nu har Gorrela opererats på nytt.  
Tufft för en liten treåring. Det känns dock så bra att se bilderna av Gorrela.

Vilka framsteg.


Jag gläder mej att få träffa hela familjen Krupakar i february.

En stor röd brandbil till Gorrela och en docka till lilla-syster blir bra.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 3 november 2013

Lepra-Kära vänner

    Varje gång vi kommer till Amalapuram i Indien, besöker vi New Life Center, en plats där män och kvinnor som drabbats av lepra, (spetälska) får vård, boende, mat och omsorg. Här har vi de senaste 20 åren underhållit 50-60 patienter. Lepra är en hemsk sjukdom. Jag har en pärm med uppgifter på 54 lepravänner som dött under de här åren, men det har kommit nya hela tiden.

   Läste filen om Uppaluri Sita Ratnam. Hon kom till NLC för elva år sedan, 38 år gammal. Sita har en tuff bakgrund. Hon gifte sej som 18-åring, fick en son och en dotter. Tio år gammal drabbades dottern av en febersjukdom och dog. Sita hade redan då upptäckt ett fult sår på sitt ena benet. Det visade sej vara lepra. Hon fick bromsmedicin, men den var dyr så hon tog den inte. Sex år senare omkom hennes man i en bilolycka. 

   Vid den tiden hade sjukdomen spridit sej över hela hennes kropp. Hon sökte hjälp vid NLC. Sita togs in som patient. Medicineringen hjälpte och hon blev snart bättre.

Men, en gång spetälsk, alltid spetälsk.

På NLC finns också Subba Rao. Han har varit här i fjorton år.
Redan som 20-åring upptäckte man att Subba hade spetälska. Hans familj, föräldrar, tre bröder å fyra systrar, försköt honom. Han levde ensam till dess sjukdomen blev för svår. Han hade hört talas om NLC och sökte hjälp. Nu ärSubba 54 år gammal.

Några år tillbaka drabbades Sita å Subba av den stora kärleken. Det blev bröllop på NLC. Vilken lycka! Tänk att kärleken kan blomma även på en lepra-kolloni. Sita å Subba lyser av lycka. Det är kanske därför vi kallar dem "Lepra-Kära" vänner.

Kram 

BirGitta

 

Stockholm den 27 oktober 2013

Hussain

Hussain är en föräldralös grabb som vuxit upp på barnhemmet i Bijnapalli.

År 2007, då 17 år gammal, var han med om en motorcykel-olycka. Ena benet blev svårt skadat och en stålskena måste opereras in .

Några veckor tillbaka ramlade Hussein på kyrktrappan.
Stålskenan stack då ut ur benet och med svåra smärtor fördes han tillsjukhus. Skenan opererades bort.  

Allt såg bra ut men så blev det infektion i såret. Det blev ännu en tid på sjukhus.

Nu är Hussein äntligen hemma hos sin fru Jayamma å lilla babyn Birgitta Joy.


Kanske minns du dubbel-bröllopet ( se hälsningen 26 feb.2012 )

Hussain bad oss om hjälp med sjukhuskostnaderna.

Jag frågar mig; - vad hade han gjort om vi sagt nej?
Vad gör dom som inte har någon att fråga? I Indien är dom många.

Vi kan inte hjälpa alla, men är så tacksamma för att kunna hjälpa några.

Tack för att du hjälper oss hjälpa!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 20 oktober 2013

Tre nyutexaminerade lärare                         

Så gick det mot seneftermiddag onsdagen den 18 september i Amalapuram.
Tre strålande unga kvinnor kom till vårt gästhus för att tacka för ekonomisk hjälp till lärarutbildningen. Alla tre har svåra bakgrunder under uppväxttiden.


Här sitter faktiskt fyra utbildade lärare!

Kanaka Durga till vänster på bilden, nu 24 år, förlorade sin mamma som sjuåring. Mamman dog i hjärtinfarkt. Några år senare avled även pappan.

Divya nu 23, förlorade sin far, även han i en hjärtinfarkt. Mamman arbetar nu som diskerska. Det blir inte många rupees per dag. Ofta är familjen utan mat.

Jayanthi nu 24 år fick se pappan lämna familjen då hon var liten. Mamman och hennes två bröder arbetar nu på risfälten. De bor i en liten lerhydda och är alla analfabeter.

Trots motgångar och enkla förhållanden har de med hjälp av MMP nu tagit lärarexamen.

Som ett minne fick de tre ett litet hängsmycke, en pärla från mitt eget halsband. Ville att de skulle känna att de är en del av mig. Dom lyste av lycka och ville inte sluta kramas.

Att alla tre fått tjänst som lärare känns bara så bra.

 

Snörena runt presenterna blev mysiga pannband. Så underbart att tänka på att nu Kanaka Durga, Dinya och Jayanthi har en tryggad framtid. Att vara flicka i den åldern och ogift berättar att man inte haft pengar till hemgiften. Detta är ett faktum i Indien. Svårt att förstå för oss men så fungerar den Indiska kulturen.  

Kram

BirGitta

Söndagen den 13 oktober 2013

Ännu en dag i Amalapuram

Nu till familjen Undurthi. Jag har skrivit om dem förut. Senast då vi invigde deras nya hus, ( se hälsningar 17 mars 2013 ). Nu ville jag se dem igen och visa MMP's revisor Karin Grann den fina familjen.

De bor långt ut på landet i en avlägsen by. Farfar som gav dom tomten hade nyligen dött. Familjen Urdurthi är oerhört fattig. Nytt fint hus men allt nödvändigt bohag fattades. Detta tog vi tag i redan dagen därpå.

Nu är det dags att glädjas med dem och alla barnen i den lilla byn. Vi hade massor av mjukisar med oss.


Den lilla flickan blev rädd för den blonda damen

Nästa dag kom familjen den långa vägen in till Amalapuram.
Oj vad vi skulle handla.

Vi for med pastor Carl till en stor affär. Där tog han hand om den gravt handikappade pappan som smidigt och snabbt som en vessla försvann uppför trappan till andra våningen. Karin och jag såg till att mamman och barnen kom till rätt avdelning.

Efter ett par timmar var vi klara. Nu hade de fått flera omgångar kläder, skor, sängkläder mm. Det var en trött men oerhört lycklig familj som rullade hemåt i skymningen.

Trötta var också vi men överlyckliga att fått vara med och hjälpa!
Kram

BirGitta

 

Stockholm den 6 oktober 2013

18 september                 

Fick problem med Internet så jag kunde inte hålla mitt löfte om daglig rapportering från Amalapuram. Tisdagen klar, se tidigare ...    

Så kom onsdag med strålande sol å mycket hög luftfuktighet. Oh så varmt, över 30 hela tiden.

Vi började kl 10 med besök hos våra Hiv-flickor Prasanna och Bhavani.

Bhavani, mormor Carl Presanna och jag

Alltid lika fint att komma till den lilla byn långt utanför Amalapuram. Vägen blir bara smalare och smalare och snart kör vi mellan gröna risfält innan vägen tar slut och vi är framme. Byns alla barn är på plats, alltid lika förväntansfulla å glada. Våra två flickor Presanna och Bhavani ser ut att må riktigt bra. Skönt!  Prasanna har beslutat sig för att avbryta sin skolgång. Hon lär sej nu i stället att sy. Vi har lovat henne en enkel symaskin då hon är klar med sin utbildning. Det blir bra för då blir hon den enda sömmerskan i byn och kan öppna en liten butik.                

Karin Grann MMP,s revisor hade med sig gåvor till barnen

Pastor Carl med lilla Bhavani

Tjusiga mormor som tar så fint hand om flickorna

Flickorna med var sin ryggsäck

 På promenad på bygatan

På vägen tillbaka till Amalapuram tittade vi på ett kokos-project. Ett lyckat sådant som blivit till tack vare mikrolån från MMP.

Hälsade på hos två kvinnor som fått mikrolån till att bygga sig ett eget hem. En av dem var ensamstående mamman Maria som arbetar i köket hos Carl.

Karin, Marias son, Maria jag och Swante på trappan till huset

 Så en man som köpt sig en taxi med hjälp av mikrolånet. 

               

Då dagen var slut var det gott att krypa till sängs. Många intryck att bearbeta! 

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 29 september 2013

Hemma igen                               

Satt på flygplatsen i Mumbai mitt i natten till i går söndag och väntade på vårt flyg hem, avgångstid 04.40. Började då skriva på denna lilla hälsning.               

Tänkte på våra barn i Bhongir som vi besökte under fredagen. Alla hade fått nya sängar och sköna fleecefiltar.  

Hälften av barnen var iväg för examensarbeten

Flickorna hade skrivit "välkommem" till oss på golvet

Fredag var också Bengt-Stures födelsedag, Swantes storebror i Södertälje. Swante ringde upp honom och barnen i Bhongir sjöng för full hals: Happy Birthday Mr Bengtsson. Det föll tårar både i Sverige och Indien. Bengt-Sture har stöttat vårt arbete så länge det funnits.

Jag kommer så klart att fortsätta berätta från vår resa i Indien. Många härliga minnen.

Så tacksam att Swantes rygg blir bättre å bättre.

Nu är vi hemma men trötta!

Kram

BirGitta

Hyderabad den 22 september 2013

Första dagen i Amalapuram                                     

Att se lilla Beulah komma springande rakt i famnen på mig är oförglömligt .
Att Kishore kan gå ganska bra utan hjälp gör mig ödmjukt tacksam. Hjärtopererade Mahesh största problem, enligt mamman, är att han är så busig.    

                                 

Mahesh till vänster med sin bror

Vi fick följa med å se Krishna Kumar, Lolitha å Vamses blivande hus . Det lyste om de tre föräldralösa barnen.

                        

Så kom före detta "blue babys" Prasanna å Paul. Helt förändrade. Starka å lyckliga.

                          

Ja detta var måndag i Amalapuram. Vi tar tisdag i nästa rapport!                    

Kram

BirGitta

 

Måndagen den 16 september 2013

På resa                                          

   Förlåt att det dröjt med veckans rapport. Blir lite krångligt med lång resa, ca 20 timmar.
Flög Sthlm - Doha - Mumbai- Hyderabad. Kom fram kl 7 på morgonen. Gissa om benen var som spagetti. Sov några timmar. Gladdes över att vår revisor Karin Grann från Ulricehamn också anlänt via New Delhi.                                 

Det var så roligt att än en gång hälsa på "våra barn Srinivas, Peeri och Garnesh" samt deras sjukliga föräldrar.    
      
  

Far och mor                

Det blev som vanligt tårta och annat gott.                         

Sedan blev det God natt!! och 9 timmars sömn. Fotsättning följer.

Kram

BirGitta

Stockholm den 8 september 2013

Sarajoni

     Änglavakt, kallade jag veckohälsningen den 19 maj i år.
Den handlade om Sarajoni, hennes son Karunya och ett brorsbarn som var på väg till Bangalore, en större stad i södra Indien. För att undvika en mötande långtradare höll sonen undan, men såg inte milstolpen i betong vid vägkanten. Bilen voltade fyra gånger. Det blev bara skrot av den men alla klarade sej med bara mindre blessyrer. Det måste ha varit änglavakt!

    Att vara utan bil och bo flera km utanför staden Miryalaguda är nästan otänkbart som föreståndare för ett barnhem med 60 ungdomar. Matvaror ska inhandlas och barnen behöver ibland till både doktor och tandläkare.

Försäkringen betalade en del och MMP kunde betala resten. Vi hade ju dessutom inköpt den förra bilen. Igår kom bilder som visar Sarajoni hämta sin nya bil i Hyderabad.

Det känns tryggt att veta att det finns en bra bil vid barnhemmet och så skönt att kunde hjälpa till.

Tack för er kärlek och omsorg!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 1 september 2013    

Sköna sommar 2013

    Tunna fladdrande sommarklänningar, shorts och lätta skor. Uteserveringar överallt. Svenska folket har antagit pepparkaksfärg. Barns solblekta hår får mig att se dem alla som Bullerbybarn. Vi fick en sommar vi inte ens vågade drömma om. Ännu är den inte slut. Värmen tycks komma tillbaka nästa vecka.        

Våra Indiabarn vill inte alls vara bruna. Dom gör allt för att slippa solbränna. Tänk så olika vi är! Go'a ungen på bilden gör ett tappert försök att se vitare ut. Vi träffar henne om tre veckor.        

       

     I veckan fick vi veta från pastor Carl i Amalapuram att man hittat en perfekt tomt till Krishna Kumar och hennes syskon. (Se hälsningar 18 augusti). Vi gav klartecken till köpet. Ni har varit med att göra detta möjligt genom "Sommargåvan". Pastor Carl räknar med att grunden skall vara klar då vi kommer dit. Vilken glädje!

                             

Det börjar nog bli höst trots allt

Lördag om två veckor reser vi till India. Tack att ni kommer ihåg oss.         

Kram

BirGitta

Stockholm den 25 augusti 2013

Familjen Battula                                           

Minns med fasa hur vi 1999 fick höra att David Battula, pastor i staden Miriyalaguda Indien, dött under mystiska omständigheter. Hustrun Shalini barnen Paul 15 Charles 14 och systern Sharon 13 år lämnades ensamma. Familjen flyttade till Hyderabad. Vi greps djupt av det som hänt. Alla tre barnen fick en fadder i Norge. Allt detta hände nämligen då vi var på en möteskampanj i Kristiansand Norge.

Åren har gått.

Häromdagen fick jag en önskan från Paul att ha kontakt över Facebook. Han är nu 29 år. Paul berättar att allt gått så bra för familjen. Själv är han egen företagare inom databranschen. Han bor i Denver Colorado. Brodern Charles är snart klar med sina universitetsstudier i Kansas Ciy Missouri. Systern Sharon studerar och arbetar i Hyderabad där hon bor kvar med sin mamma.

Det känns fantastiskt att ha fått vara till hjälp för denna underbara familj. Jag tror att jag kommer att ha mycket och nära kontakt med Paul och familjen Battula i fortsättningen.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 18 augusti 2013

Sensommar

      Det känns som igår då jag skrev att vi tar lite semester. Åtta underbara veckor har susat iväg. Vilken underbar sommar vi haft. Det första flyttfågelsträcket flög dock skrikande iväg över vårt hus i måndags. Att det går mot höst kan jag acceptera men det känns svårt att fåglarna flyr och lämnar oss.  

I Indien är det regnperiod. Ja, där kan man tala om regn.
Några bilder från Suseela barnhem. 

Regn hindrar dock inte att fira födelsedag för två barn

Från Amalapuram har vi fått klart med att bygga ett hus åt föräldralösa Krishna Kumari och hennes syskon Lalitha och Vamsi. (se tidigare hälsning 24 mars)

Lalitha, Vamsi och Krishna Kumari

Man kan inte bygga under regnperioden. Återkommer om bygget senare.

Kurnool barnhem fick stora skador på flera byggnader vid ett våldsamt oväder några veckor tillbaka. (se tidigare hälsning 2 juni) MMP betalade en del av kostnaden för reparationerna. Ett fint tackbrev kom från föreståndare Williams.

Ja, arbetet har inte tagit semester. Skönt att allt går så bra. Önskar dig en härlig sensommar. Nu är vi igång igen.

OBS den nya email adressen och webb-adressen
mmp@crossmail.se och www.makemissionpossible.se

De gamla slutar fungera från 1/1-14

Kram

BirGitta

Stockholm den 8 juli 2013

 

Semester

Nu är det högsommar och solen skiner från en klarblå himmel.

Tror att ni har det bra i era sommarstugor och husvagnar. Vilket land vi bor i.

Igår var Swante och jag i Älvåsa, ett sommarhem utanför Tärnsjö. Vilken kväll vi hade. Det var säkert 28-29 grader varmt och inga mygg. En härlig publik som lyssnade och gav en stor gåva till MMP.

Detta är den första solrosen i min trädgård

Nu tar också jag semester från skrivandet i en månad. Kommer tillbaka i Augusti.

Önskar er alla en skön och varm sommar!

Kram

BirGitta

Stockholm den 30 juni 2013

 

Humlan surrar...

 

Här e' gudagott att vara,
o, vad livet dock e' skönt!
Hör vad fröjd från fåglars skara,
se, vad gräset lyser grönt.

Humlan surrar, fjäril'n prålar,
lärkan slår i skyn sin drill.
Och ur nektarfyllda skålar
dricka oss små blommor till.

 

Under min promenad igår försökte jag fånga några ögonblick med kameran. 


Mina India-elefanter känner sig säkert hemma bland grönskan

Men vart har alla vitsippor, blåsippor och syrener tagit vägen?
Jo, de har vissnat och nya vackra blomster har tagit vid.
Naturen är fantastisk och den förbereder sej redan för nästa vår.

Det är som om Skaparen säger till mig:

- Nu får du ta del av allt detta sköna för att du orkade med den långa kalla vintern.

Här e' gudagott att vara!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 23 juni 2013

Midsommartid

   Slutar aldrig förundras över vårt underbara land Sverige. Nu är det som vackrast och ljusast, nästan ingen natt alls.

   Att försöka förklara detta för mina India-barn är omöjligt. Prövade en gång men fick till svar: - Mamma, det låter som ett bra skämt.


Nu är det ljust nästan dygnet runt här i Stockholm

   Har som vana att gå långpromenad varje dag. Alltid samma runda. Trist tänker du. Nej, det är det som gör promenaden så intressant. På våren då snön smälter tittar de modigaste blommorna upp. Sedan verkar de stå i kö för att visa sin skönhet vecka efter vecka. Igår fångade jag några av blomstren på bild för snart är dom försvunna. Får se vad som följer.

   Under min promenad tar jag alltid en paus i Essinge kyrka. Att tända ett ljus, påminna "Skaparen" om dom som har det jobbigt, tacka för allt gott, sitta en stund å ta in helgedomens tystnad, är vila för själen.

   Ett tag fick jag för mej att jag skulle lyssna på radion under promenaderna. Men o så många "yra fåglars prisande" jag missade.

Esingekyrkans dagisbarn har gjort denna charmiga midsommarstång.

   Några år tillbaka kastade jag lite hundgodis till ett kråkpar. Det är märkligt! Fortfarande väntar de på att jag ska komma förbi. Hoppar framför mej. Har blivit lite väl närgångna. Ett skatpar varnar. Frun är så lätt att känna igen. Något har hänt i hennes hals. Hon låter som en gammal knarrig dörr. Tyvärr har dom upptäckt mina jordgubbar. Jag tror dom älskar dem mer än jag.

Tänk att jag får ha det så bra!

O du o Gud som gör vår jord  
så skön i sommarens stunder...



Kram 

BirGitta

 

Söndagen den 16 juni 2013

Förnyat Pass 

 Jag satt ganska många timmar hos polisen för att få mitt pass förnyat. Många främmande språk surrade högljutt i luften så jag var verkligen inte ensam. En hel värld i ett väntrum. Alla hade samma viktiga önskan om att få ett nytt pass. 

 Jag minns när min familj flyttade från Vasa i Finland till Sandviken i Sverige. Det går inte att beskriva glädjen då vi fick våra svenska pass. En liten identitetsbricka kom med passet som jag bevarar som en dyrgrip. Den är nu ca 65 år gammal och sitter i ett sammetsetui i glasskåpet i köket. Den har inget som helst ekonomiskt värde men känslomässigt är den ovärderlig.

 


 Väntan blev lång.  Jag började bläddra i mitt gamla pass. Att Indien varit mitt mesta resmål de senaste tio åren framgick tydligt. Femton stämplar talar sitt tydliga språk. Varje resa lika fantastisk.


Ett par bilder från min prunkande trädgård


Nu blir det att söka nytt visa för resan i september. Har fått många mail och sms från väntande barn och vuxna. 

Att se framåt är nog en av nycklarna till ett rikt liv.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 9 juni 2013

En underbar försommarvecka

Tänk att vi haft flera vackra dagar i rad nu. Det är vi verkligen inte bortskämda med.

Nu växer det så det knakar i naturen. Mina 100 pelargoner är underbara. Jag har också plockat mina första jordgubbar från två plantor på altanen. Det är en glädje att varje morgon gå runt å se vad som hänt under nattens timmar, då jag sovit. Fontänens guldfiskar trivs bättre sedan jag planterat näckrosor som renar vattnet från alger.

På nationaldagen gjorde jag fint här hemma. Jag satte buketter på borden, blommor från trädgården men också vilda som jag plockade under min dagliga promenad. Bland dem fanns en aquileja. Dikten kom till mig:

Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd
Vill du mig någe', så har du mig här!
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!


Men allt är inte bara skönt å vackert.  Har kontakt med många goa vänner som inte alls mår bra. Önskar så att jag kunna göra mera för att hjälpa dem.

Fick i veckan ett stort paket från Indien med kort på alla våra fadderbarn. De skall sändas med i sommarbrevet. Det är roligt att sortera men mycke' arbete.

Så kom ett glädje-sms från Raju & Asha i Hyderabad. Om sex månader blir jag både "farmor" å "mormor". Ramu & Asha växte upp på Bjinapalli barnhem. De har båda alltid kallat mig mamma.

Oj vilken vecka som igår toppades med ett fantastiskt prinsess-bröllop.

Kram

BirGitta 

 

Söndagen den 2 juni 2013

Kurnool

Det var länge sedan jag hade med Kurnool i mitt veckobrev. Kurnool är en stad som ligger 20 mil söder om Hyderabad. Här tog MMP över ett litet barnhem för ca 20 år sedan.

Nu är här ett stort arbete. Hemmet har rum för 60 barn men på området finns också sex skolsalar. Barnen får undervisning, inte bara våra 60 utan ytterligare drygt 200 barn som kommer från byarna runt omkring. Vi har köpt en stor skolbuss som används dagligen.

Då MMP började sitt engagemang i Kurnool fanns bara några få barn här, en sovsal och ett litet krypin för föreståndaren Williams och hans familj.

Vi började vårt engagemang med att bygga pojkarnas hus och en lya för husföräldrarna. Den befintliga salen blev flickornas hus. Mellan dessa salar byggdes 10 toaletter och duschar. Sedan investerade vi i skolan som nu har drivits i många år till stor glädje för bygden. En generator installerades och nu har ett nytt vatten och pumpsystem invigts. Området ligger nära en kanal som då och då svämmar över. Därför byggdes en stenmur som skydd för området. Slutligen har vi uppfört ett bra hus för familjen Williams. Allt detta har kunnat göras tack vare generösa faddrar och gåvogivare.

Satt idag och tittade tillbaka i fadderregistret över Kurnool.
Jag blev så ödmjukt tacksam då jag fann ut att av de 60 faddrar, som vi mest haft för Kurnoolbarnen, fortfarande 50 är aktiva i vårt arbete. Det kallar jag trofasthet!

I Kurnool är det mycket varmt just nu, över 40 grader! Fick ett mail med önskan om hjälp.
I förra veckan drog ett kraftigt åskväder in. En stark hagelstorm slog sönder många av taken som är gjorda av korrigerad cement. Tacksam att inte något barn kom till skada.

Se bilderna!

Staden Kurnool betalade för nytt driksvatten

Nu är det sommar!

Det är klart att vi hjälper till!

Eller hur?

Kram

BirGitta

Stockholm den 26 maj 2013

Nehru Zoological Park

    Redan klockan sex på morgonen den 15 maj lämnade bussen Suseela barnhem.

Alla var spända inför dagen. Barnen skulle få besöka djurparken i Hyderabad. Ingen av 
dem hade varit så långt iväg förut. Efter sex timmars resa var de framme.
Nehru djurpark bjuder på allt man kan önska av exotiska djur men här finns också en lekpark som barnen verkligen tyckte om.

Det blev en lyckans dag som de sent ska glömma. Klockan 12 på natten var de åter hemma. Förstår att de var trötta efter den långa resan för de sov mest i två dygn. De pratade om dagen i Hydearabad och mindes tillbaka.

Sranavati gillade tigrarna och ormarna mest.
Pryanka var imponerad av lejon elefanter och hyenor.
Ashore tyckte bäst om påfåglarna å lekparken. o.s.v.

Sudashan skrev igår lördag  att dom nu har 48 grader varmt. Flera personer i staten Andra Pradesh har dött av värmeslag. Mellan klockan halv 10 och 18 kan ingen vara utomhus. Jag är glad att dom har ett nytt hus med fläktar och AC.

Jag beundrar Marie och Sud. Att alltid ha så många barn i huset måste vara tufft.
Utflykten till Hyderabad var ett välbehövligt avbrott. Vi får hoppas att värmen ger sig.
Från mitten av juni börjar skolan igen.

Nu blommar syrenen

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 19 maj 2013

Änglavakt

Det är ordet som kom till mig då jag såg bilderna av Sarajoni Subhakars bil. Vilket under att ingen blev allvarligt skadad.    

Den 13 maj var Sarajoni, hennes son Karunya och ett brorsbarn 
på väg till Bangalor. Karanya som körde bilen försökte undvika en mötande
långtradare. Han såg inte milstolpen i betong utan körde rakt på den. Bilen voltade
fyra gånger. Det blev bara skrot av den men alla tre klarade sej med bara mindre
blessyrer.

Sarajoni är föreståndarinna för vårt barnhem Miriyalaguda. Detta är ett stort arbete. Här bor 60 barn men 200 kommer ytterligare varje dag från byarna runt omkring för skolgång. Sarajoni är också pastor i den lokala kyrkan. För sju år sedan dog hennes man John i hjärtattack. Hon blev ensam med sina tre pojkar och de 60 barnhemsbarnen.


Sarajoni med sina tre pojkar 

Sarajoni skrev i morse att hon mår bra men näsbenet är brutet så det blir operation i veckan.

Vi tackar Gud att allt gick bra!

Pingst är vårens vackraste tid.

Njut av allt det sköna!

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 12 maj 2013

Kristi himmelsfärdsdag

Så kom den äntligen, ljuva sommar....
För mig är det just nu vackrast. Grönskan är så skir. Naturensfärger så underbara.

Det är inte för varmt under dagen och natten är sval. Vad kan jag mera begära.

Kristi himmelsfärdsdagen sjöng vi traditionsenligt i underbara Åkers kyrka. Mycke' folk, skön stämning och Swantes rygg höll. Det är ju bara ett par veckor sedan operationen.  

En fin liten dam konstaterade:
- Jag längtar hela året till den här dagen.

Jag håller med henne!

Visst är det skönt i naturen. Bild Bengt Hägglund




Igår planterade jag, också traditionsenligt, etthundra pelargonior.
Det blev sååååååå vackert.



Idag är det Mors dag i Indien. Massor av mail å sms från barnen där. Alla kallar mig för mamma så det blir några hundra!

Delar med mig av hälsningarna till er "faddermammor" i MMP.

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 5 maj 2013.

Sommarlov

Vi är redan i maj månad men o vad jag har längtat efter värmen. Den kalla vinden har gjort allt för att hindra solens strålar att värma. Nu har jag sett på väderrapporten att det ska blir bättre. Sköönt!

I Indien är det tvärt om. Våra barn på Suseela barnhem har sommarlov. Att vara ute och leka är inte att tänka på. Temperaturen når uppemot 46 grader.
Tänk att det inte ska finnas något mitt i mellan!

Fick några bilder i veckan från just detta hem.  Barnen verkar njuta av att vara inomhus, se på TV och krama sina mjukdjur. Glad att se dem må så bra.

Jag blev också glad när jag upptäckte den nyinköpta symaskinen. Marie, föreståndare Suds hustru, tänker lära flickorna sy. Fin ide. Bra att det också är en trampmaskin. Strömmen försvinner nämligen flera timmar om dagen.

Nu ska jag inte klaga mer över den kalla våren. Vi har det bra här i norden. Luften är frisk och skön att andas. Sommaren är snart här. Nu ska jag njuta av explosionen i naturen. Det är egentligen väldigt skönt att leva!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 28 april 2013

Två eller tre

Så här säger Jesus: Allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det ska de få av min himmelske fader. (Matt 18-19 )

    Visst är det fint med förbön. Såg TV gudstjänsten från Rydaholm i förmiddags.
Där ställde Christina en fråga som tog tag i mig: " Kan man ge bort något till en medmänniska som är större, vackrare och mer kraftfullt, än en förbön"? Kan man det?

    Swante har haft ischias i över 15 månader. I torsdags den 25 april opererades han i ryggen. Vänner här hemma och i många länder har hört av sig och berättat att de ber för honom.

    Pastor Carl i Amalapuram Indien, skriver att hans församling med över 3000
medlemmar har fastat å bett för "Big-Daddy" som dom kallar Swante.

Det känns så tryggt och jag är såå tacksam. Det vet jag att också Swante är.

Jag har funderat….

    Bland våra vänner i Indien är det inte många som har råd att söka läkarhjälp.
Man förlitar sej på bön. Man delar med sej av sin oro och ber varann om hjälp i förbön. Man blir delaktig i varandras svårigheter men också i varandras glädje. 

Jag kan faktiskt ana vilken tacksamhet våra fattiga vänner känner då dom fått vara med att be för "Big-Daddy". Vi kommer varann så nära.

    Det står ju också i bibeln: "Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag".
Jag tror att vi borde lära oss att mera våga be varann om hjälp då det är besvärligt.

Bara känslan att få "bära" någon man tycker om, stärker.

Är så tacksam att allt gått bra. Om knappt två veckor, Kristi Himmelsfärdsdag sjunger Swante och jag i Åkers kyrka, Småland.

Gläder mig redan.

 Våren är här

Kram

BirGitta

 

Söndag 21 april 2013.

Fest

Vi har gjort det till tradition att varje år träffas och äta lunch, Swante, jag och några av "våra" vuxna barn i Hyderabad. Så skedde också vid årets besök i januari. De är alla barnhemsbarn men nu vuxna stolta ungdomar.

Lördagen den andra februari kom Ramu till vårt hotell med sin fru Asha. Han, utbildad inom data, hon sjuksköterska. Så kom Raju, gravt handikappad. Han blir färdig med sin datautbildning i september. Praveen Kumar, egen företagare i taxibranschen kom med sin fästmö. De gifter sig inom kort. Alla växte upp på Bijanapalli barnhem.

Asha o Sumatie

Raju och jag

Praveen med sin fästmö

Från Miriyalaguda barnhem kom Martha. Nu är hon lärare för lärare
i engelska. Från samma plats kom Naga Lakshmi som nu går en bank-tjänstemannautbildning. På Miryalaguda växte också Ratnam upp. Han är egen företagare inom hälsovården. Han kom med sin fru Kavitha och barnen Birgitta och Swante.

Martha och Naga Laksmi

Mini BirGitta o Swante

Syskonen Peeri, Srinivas och Garnesh växte upp på Manchirevula barnhem. Alla tre studerar nu vidare. Srinivas arbetar vid sidan om för att försörja familjen.

Dessa ungdomar är bara några av "våra barn" som vi har och har haft nära kontakt med under nästan tjugo års tid.

Jag är så gränslöst tacksam att jag fått följa deras utveckling. De har nu en större självkänsla, en glädje i livet och en stolthet som syns lång väg.

Min glädje är också er.
Tack att ni stått vid vår sida under lång tid och tack att ni fortsätter att vara
trogna MMP's arbete i framtiden.

PS. Ännu en vårblomma! DS

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 14 april 2013

Kishore igen

Skrev ett mail till pastor Carl igår. Kände såå att jag ville höra hur det går för den
nioårige grabben Kishore. Jag har ju berättat om honom tidigare. Se gärna hälsning från 23 september och 11 november 2012 samt 10 februari 2013.
Jag fick omgående ett svar från Carl med ett nytaget foto av Kishore.

Kishore har kunnat börja skolan. Tänk så skönt för hans ensamstående mamma att han nu får undervisning och kan fungera tillsammans med andra barn. Han rör sej mycket bättre men har fortfarande ont i sitt vänstra knä. Det är ju bara fem månader sedan Kishore opererades i båda benen. Innan operationen kunde han inte gå utan att hålla sig i en vägg eller i sin mamma. Nu klarar han sig bättre.

Han är under uppsikt av läkare och vi ska följa Kishore och låta er veta hur det går för den lille tuffe grabben.

Våren kommer närmre och närmre.
Här är ännu en vårblomma!


Tack att ni är med oss!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 7 april 2013

Ge inte upp!

Så var också denna påskhelg över. Strålande sol varje dag, men o så kallt.
Ännu är det långt till vår..... I morse snöade det faktiskt utanför fönstret. Det är kanske mer nederbörd som ska till för att väcka våren. Nåväl, den är nog på gång. Se bilden längst ned på sidan. Tog den igår, så ge inte upp!

Våra Suseela-barn har också haft en solig helg men med temperaturer på mellan 35-40 grader. Förstår inte hur dom orkar sjunga och dansa i denna värme. Fick en så fin bild från deras påskfirande. Iförda nya kläder deltar dom i gudstjänsten i den anglikanska kyrkan, där vår barnhemsföreståndare Sudarshans svåger är präst.

Vilken härlig vårbukett

Den här är inte så dum heller

Jag är så glad och tacksam att vi fått faddrar till de båda syskonen Vamsi och Lalitha, läs hälsning från den 24 mars.
Det är fantastiskt hur det här arbetet fungerar.

Stort TACK!

Kram

BirGitta

 

                                       Skön Påskdag

Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i Andens rike.

Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

Grundtvig 1846

Önskar er alla en god fortsättning på påsken!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 24 mars 2013

Krishna Kumari

      Jag fick ett brev från en fadder i Norge. Hon ville veta hur det gick för Krishna Kumari, hennes fadderbarn i Amalapuram Indien. Jag förmedlade brevet till pastor Carl och han åkte direkt för att besöka familjen. Krishna Kumari har en syster Lalitha och en bror Vamsi.

- Det var så tragiskt, skriver pastor Carl, barnens mamma Laxmi var döende i TBC. Pappan gick bort för 10 år sedan.


Krishna Kumari mamma Laxmi och systern Lalitha 13 år


Lillebror Vamsi 11 år

    Bara för några dagar sedan fick vi veta att mamma Laxmi dött. Storasyster Krishna Kumari gick då till pastor Carl och bad om hjälp. Kanske kunde hennes två syskon få flytta till barnhemmet? Själv skulle hon arbeta för att betala av ett lån på Rs.20000 som mamman tagit, samt en skuld för läkarvård Rs.25000. Allt som allt blir detta ca 6500 i svenska kronor.

Pastor Carl bad oss om hjälp.  Vi har beslutat att alla tre barnen ska få bo tillsammans. Vi har också bett Krishna Kumari återgå till sina studier. MMP betalar skulderna.


                          Lalitha, pastor Carl, Vamsi och Krishna Kumari

Det är dock en sak vi behöver: Fadderföräldrar till Lalitha och Vamsi.
Du som vill hjälpa oss, hör av dej till mej.
Tel 0709-844035 eller mail : birgitta.e@crossmail.se

Stort Tack!
Kram

BirGitta

Stockholm den 17 mars 2013

Familjen Undurthi

   Lilla Deevena fick en docka och storebror Pandu en nalle. Bäst av allt var ändå att familjen Undurthi fick ett nytt hem. Allt detta hände den 25 januari i år.

Sonen Pandu i pappa Ismaels knä. Dottern Deevena i mamma Rahelas famn

   I min veckohälsning den 25 april 2012 berättade jag om familjen Undurthi.
Pappa Ismael är svårt drabbad av polio. Förlamad i båda benen. För att tjäna lite pengar reparerar han cyklar. Mamma Rahela arbetar på risfälten. Familjen sökte hjälp hos pastor Carl. Lilla Deevena var kraftigt undernärd och mycket svag.

    Nu får både Deevena och Pandu hjälp genom MMP's familjeprogram FCA (Family Care Amalapuram). Totalt hjälper vi 470 barn och familjer här. Barnen får nu skolgång, hälsovård, mat och kläder.

Familjen Undurthis bostad var tidigare en enkel hydda som dom delade med Ismaels bror och familj, samt farfar Undurthi.


Sonen Pandu räcker fram saxen som snart ska användas

Madeleine Simonsson inviger hemmet genom att klippa bandet

   Som alltid när det händer något är byns alla barn på plats. Jag kom plötsligt på att jag hade en stor plastpåse med kramdjur i bilen. Ibland undrar jag hur det går till. Jag hade ingen aning om hur många barn som fanns där. Inte visste jag heller antalet mjukdjur i påsen.



Men tänk, det räckte till alla! Såå glada barnen blev! Å så blev jag.

Kram

BirGitta

Stockholm den 10 mars 2013

Dockan

   Jag glömmer aldrig min första docka. Hon hade långa armar, långa ben å var mager som en sticka. Håret var flätat av gult garn. Hon var "hemgjord". Vi älskade varann från första stund.

   "Hemgjord" var inte dockan som lilla Deevena fick.
Den kunde till ock med blunda. Att se Deevenas lite skräckblandade glädje går inte att beskriva med ord. Se själv!

 

Det är mormor som håller Deevena

Lilla Deevena å hennes bror Pandu är båda FCA-barn. Pappa Israel är svårt polioskadad, se hälsning från 28 oktober 2012. MMP byggde ett nytt hus till familjen i höstas. Vi hade glädjen att inviga det den 25 januari i år. Det var då Deevena fick sin docka.

Jag tror att hon blev lika lycklig som jag blev för min docka.

Kram

BirGitta

Söndagen den 3 mars 2013

Miriyamma

    De första snödropparna har tittat fram ur den kalla jorden. De ger bud om att våren är på väg. Tänk att en så liten vit blomma kan sprida så mycke' värme, förväntan å glädje.

    Söndagen den 21 oktober 2012, berättade jag om Miriyamma. När hon födde sin fjärde flicka lämnade pappan familjen.  Hade i stället en pojke fötts så hade pappan troligen varit kvar. Mamma Miriyamma har slitit hårt. Nu är döttrarna tonåringar, duktiga och vackra.

    Under oktober 2012 drabbades familjen svårt. Deras hem brann ner till grunden.

MMP lovade  att bygga dem ett nytt hus. Fredagen den 25 januari i år invigde vi familjens nya hem, enkelt men vackert.

                               

Ciola klipper bandet och med detta invigs hemmet

Swante och jag tillsammans med mamma och fyra döttrar

Här bjuds vi på kokos-mjölk å frukt


Jag önskar såå att ni alla kunde varit med en dag som denna.
Tack att ni gjort det möjligt för oss att hjälpa.

Kram

BirGitta

Stockholm den 24 februari 2013

Svår utmaning

Vårt härliga föreståndarpar Sudarshan & Marie har ingen lätt uppgift med Suseela barnhem. Skönt att de har Maries bror Ravi och hans fru Rathna till sin hjälp. Tretton års erfarenhet vid Bijanapalli barnhem är också en bra grund.

Övre raden: Swante, jag, Mary, Ravi, Rathna och Sudarshan.
Nedre raden: Egna barnen Samuel, Paul Billy och Svante.

De 23 Suseelabarn består av 1 femåring, 3 sexåringar, 5 sjuåringar, 10 åttaåringar, 1 nioåring, 2 tioåringar och 1 tolvåring.

Dom flesta barnen är föräldralösa och kommer från hemska förhållanden.
Föräldrar som dött i cancer, aids, tuberkulos, drunkningsolycka, brand, tyfus, självmord.... Såren hos barnen är säkert många och djupa.

Sudarshan & Marys hem är byggt för att passa Suseelabarnen.
Här bor deras" nya" föräldrar och här samlas alla varje morgon och kväll för
att vara tillsammans och bl.a. läsa läxor. Uteplatsen fungerar som lekplats.





Nu har barnen det bra. De får all den hjälp de behöver och massor av kärlek. Men det ska bli såå skönt när vi kan bygga ut själva barnhemsbyggnaden. Nu sover barnen på mattor på golvet och det är väldigt trångt. Större sovsalar med sängar och madrasser är vår första och viktigaste målsättning.

Sudashan & Marie har en lång lista över barn som behöver hjälp.

MMP's beslut är dock att först bygga ut innan flera barn kan tas in.
Som du förstår behöver vi hjälp.

Tack för din insats!

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 17 februari 2013

Invigning

Vi lämnade hotellet i Vijaywarda redan vid 6 tiden på morgonen den 29 januari. Vår rosa buss tog oss genom städer och byar mot det nya barnhemmet Suseela. Efter mer än fyra timmars färd var vi framme.

Som tur var hade vi föreståndaren för hemmet Sudarshan Rao med oss. Han kom kvällen innan till Vijaywarda för att guida oss till sin lilla by. Det var tur det för vi hade aldrig hittat själva.

Väl framme möttes vi av spelande musiker och förväntansfulla barn.
Vi leddes mot huset som visade sig heta "BirGitta House". Det blev att klippa band igen.

Så gjordes också en öppning av själva barnhemmet "Suseela".

Sudarshan Rao och svågern Ravi Kumar som förestår hemmet. Maria invigde.

Alla bjöds vi sedan på frukost som dukades upp på långbord i det nya huset. Det var nog mera lunch med kyckling ägg och massa frukt.

Jag har så många bilder och så mycket att berätta om från detta nya hem så jag måste få återkomma.

Tack att ni gjort det möjligt för MMP att bygga "Seseela".

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 10 februari 2013

Glädjedag!

Det var lördag i Amalapuram den 26 januari. Inte vilken lördag som helst. Man firade Republikens dag och vi bjöds på stor underhållning under tre timmar. Solen flödade och ingen skugga fanns att uppbringa. Återkommer senare med bilder från detta firande.

Det jag vill skriva om idag är tre barn vi haft glädjen att få hjälpa.
Ni kommer säkert ihåg Kishore som jag skrev om den 23 september och 11 november 2012. Han kunde inte gå och ni minns säkert hur han var tvungen att hålla sig i en vägg för att över huvud taget kunna stå upp. Se bilden.


Det var gripande att se honom denna lördag eftermiddag. Jag tror inget öga var torrt då han gick där på gården hand i hand med pastor Carl. Han behöver fler ingrepp och vi kommer att se till att han blir riktigt bra.

Lilla Sanjana kom med sin mor. Jag berättade om hennes lyckade operation den 2 december. Tänk att MMP fick rädda denna lilla flickas liv. Tack att ni hjälpte oss med medel.

Så kom också Daya Paul denna lördag. Han har varit döende i svårt hjärtfel. Läs hälsningar från 9 september 2012.
Nu såg han riktigt pigg ut. O så glad han blev över den färgglada jackan.

Det känns så skönt att visa er resultaten av ert trogna givande.
Tack att ni fortsätter att hjälpa oss hjälpa!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 5 februari 2013

Internet strul

Som ni säkert förstått har jag haft problem med Internet. Har inte kunnat logga in från Indien. Nu tror jag att allt ska fungera igen.

Vi är nu tillbaka i Sverige. Allt har gått bra, ingen i gruppen har varit sjuk.
Det tar nog ett tag att smälta alla intryck men från kommande söndag ska jag försöka att regelbundet skriva en hälsning. Det finns så mycket att berätta. Återkommer på söndag!

Kram

BirGitta


Amalapuram den 27 januari 2013

Värdighet

Denna veckas hälsning tar jag från min vän Marias blog paradismaten.blogspot.se Jag har fått lov så allt är under kontroll. Gå gärna in och läs denna blog regelbundet. Maria har har så bra tankar.

Så här skriver hon denna vecka:

Just nu läser jag själavård på skolan ett ämne som fängslar på många sätt. Varje människas rätt är att bli bemött på ett värdigt och respektfullt sätt. I boken jag läser finns en viktig berättelse som får oss att förstå.

En religionspedagog berättar om sin mammas dagliga möte med en man som heter John. Han gick i trasiga kläder och såg tärd ut. Han ägde sin egen lilla täppa men förmådde inte försörja sig själv. John råkade alltid passera mammans hem alldeles vid lunchtid nästan varje dag och var skyndsamt på väg "någon annanstans".

Hans mamma sa då alltid " Jag ber om ursäkt John" som om hon hindrade honom i hans förehavanden, och fortsatte sedan: "Jag lagade för mycket mat idag igen och jag vill inte att den skall bli förstörd. Snälla kom in och ät". Johns standardsvar brukade vara "Jag har redan ätit, men jag tycker också illa om att mat förfars". Sedan gick han in och åt.

Mamman tackade sedan John för tjänsten och var dessutom tacksam för alla nyheter John förmedlade från byn. Spelet var mycket trovärdigt men båda visste att den andre visste. En dag frågade pedagogen sin mamma varför hon inte helt enkelt sa "John nu är maten klar kom in och ät"? Han fick ett svar från sin mor som han aldrig glömt. "John skulle bli sårad om jag sa så. Och jag skulle kunna få för mig att han var skyldig mig någonting. De fattiga är tvärtom en gåva till oss och vi står i skuld till dem".

Kram

BirGitta


Delhi den 21 januari 2013

Åter i Indien

Termometern visade på -20 grader på lördagsmorgonen vid Arlanda flygplats.
Vi hade bestämt att träffas här på morginen alla 14 som skulle med till Indien.
Det visade sig vara en brokig skara av vänner i åldrar från 20 till 80. Underbart!

Vi flög med Qatar Airways och mellanlandade i Doha. Kan rekommendera detta flygbolag. Nästan alltid på tid, bra mat och god service. Vi var framme i Delhi vid 3 tiden på morgonen.

Swante med Sumatie och Rebecca
Swante här med syskonen Sumatie och Rebecca

Efter två timmars sömn var det dags att se gamla och nya Delhi. I gamla Delhi åkte vi cykel-rickshor. Trånga gränder men väldigt intressant.

Cykel

I dag måndag har vi varit till Agra. Tio timmar med buss tur och retur. Målet var Taj Mahal.
Vilken fantastisk byggnad. Tänk att 20.000 man arbetade i 23 år för att få detta mausoleum färdigt, men så är det också ett av världens mäktiga underverk helt i vit marmot.

Maria och Gittan

Förlovning mellan Sumatie och SamuelSumatie och Samuel passade på att förlova sig just här!

Grattis!

I morgon flyger vi till Varanasi. Återkommer med fler rapporter.

 

Stockholm den 13 januari 2013

Att man varit så ung

Råkade titta på youtube och fann en video där Swante och jag sjunger tillsammans med Aril Edvardsen på cirkus i Sochi Ryssland. Jag blir riktigt rörd. Året är 1994 just det år vi bildade stiftelsen MMP. Mycket hände på 90-talet och mycket har hänt fram tills i dag. Arbetet i Indien går fint och vi reser dit nästa lördag. En grupp vänner följer med och det ska bli så roligt att få visa hjälparbetet för dem.

Nästa veckas hälsning kommer följaktligen från Delhi.

TV 1

Gå gärna in och titta på vår sång från cirkus i Sochi 1994. Jag hoppas du gillar vad du ser. Klicka här, eller sök på YouTube: Birgitta & Swante

 

 

Jönköping den 6 januari 2013

"Greta gänget"

Så har vi firat trettonhelg i Småland igen. I går lördag sjöng vi i Pingstkyrkan Hok. Genom reklamen som Jönköpingsposten bjöd oss hade vi nästan fullsatt kyrka.

I kväll trettondagen var vi som traditionen bjuder i Allianskyrkan Sävsjö . Visst kan man kalla det tradition då vi nästan varje år besökt denna församling sedan 30 år tillbaka.

Vi hade glädjen att ha med "Greta gänget" från Eksjö i mötet. De är ett-20 tal damer som bestämt sig för att hjälpa MMP's arbete bland leprasjuka vid New Life Center i Amalapuram. Två av dem, Reidun Fuhs Weigner och Andrea Tindholm var 2011 med oss på en resa till Indien. Nu brinner de verkligen för MMP's arbete.

Greta 22
Här står jag tillsammans med 7 av Greta-gänget

Vi hade en fin samling i Sävsjö och helgen har givit minst 25.000 kr till arbetet i Indien.

Jag är så tacksam.
Kram

BirGitta