Tidigare hälsningar


 
 

 

<< Tillbaka till aktuell hälsning

 

 

 

Tidigare hälsningar: 2014

Stockholm den 11 januari 2015

Snö

   Så var den här, snöyran vi väntade oss till Jul.

Jobbigt för trafiken, många utan ström men så mysigt mitt i allt.

  Igår när jag gick min promenad i helvit kappa, träffade jag en liten påpälsad fyraårig flicka. Hon tittade storögt på mej.

  - Mojmoj,  titta så fin, sa hon, å pekade på mej.

Hon tittade en stund till, å så utropade hon: -Men mojmoj hon har ju inga byxoj.

   Idag kom långbyxorna på. Kjolen får vänta till varmare dagar. Nu är planeringen i full gång för vår resa till Indien i slutet av månaden.  Många bitar att få på plats.

   Det blir verkligen ingen semesterresa.  Besök på fyra barnhem, ett bröllop utanför Hyderabad. Sedan flyg till Rajamundry och vidare till Amalapuram. Där blir det många "by-besök" och så vännerna på New Life Center, sjukhuset, träffa de 5 nya lärarkandinaterna........

   Visst tycker jag det är mysigt med "nysnö", men det blir fantastiskt att än en gång få resa till "vårt India".

Kram

BirGitta

 

Jönköping den 4 januari 2015

GOTT NYTT ÅR!

   Strålande sol, plusgrader, ovanligt vackert för årstiden. Är i Jönköping. Hade förmiddagsmöte kl 10.00 i Allianskyrkan Bottnaryd. En mycket positiv överraskning.

Har aldrig varit där tidigare.

   Trettondagen sjunger vi som traditionen bjuder i Allianskyrkan Sävsjö.
Nu vill jag bara önska er alla en god fortsättning på det nya året.

   Fick en festlig bild från Suseela barnhem.

   Indier kan det här med datorer som du ser.

Stor kram!

BirGitta

 

Stockholm den 28 december 2014           

Greta-Gänget
 

   I February 2011 var en hel grupp MMP-vänner med till Indien. Bland dem härliga Andrea och Reidun från Eksjö.

   Vi besökte våra barnhem, ögonsjukhuset och NLC som står för New Life Center. På området bor ett 50-tal spetälskesjuka som får mat, husrum och sjukvård. Reidun och Andrea fattade en "evig kärlek" till våra obotligt sjuka vänner. De bestämde sej för att hjälpa. MMP har fått många bevis på detta.

   Snart har tre år gått. Greta-Gänget har skapats. En stor grupp damer i
Eksjö samlas, stickar, syr och målar. Allt de tillverkar säljs på auktioner. Behållningen går till NLC.

   Ett bra tag innan Jul kom 6000 kr från Greta-Gänget .Fantastik insats! Underbara människor! Tänk så mycke' vi kan göra då vi hjälps åt.

   Jag blev så rörd då jag fick följande affisch med julbrev från Reidun:

Kram

BirGitta

 

 



Stockholm den 21 december 2014

 

God Jul


Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund,
och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

Barnen på Suseela barnhem gläds åt julen

   Önskar er alla en riktigt skön och fin Julhögtid!

    Kram

    BirGitta

 


Söndagen den 14 december 2014

Födelsedag

   Tänk det har gått 25 år sedan vi kunde köpa tomten till nuvarande Miryalaguda barnhem i Indien. Det var gåvor till min 50-årsdag som gjorde detta möjligt. Det var bara början. Det har blivit flera barnhem ett ögonsjukhus, Lepracentrat NLC och Family Care med ca 600 familjer som får hjälp osv.                                

   25 år är en lång tid. Många barn som kommit till oss är nu vuxna och har en bra utbildning. Men, även om de har ett eget liv så är banden oss emellan mycke' starka.

Det har jag verkligen fått uppleva idag. Min iPhone har plingat hela natten.              

   En av hälsningarna från Indien tog tag i mig. Matt 25. 35-36. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var naken och ni gav mig kläder.               

   Barnen på Suseela barnhem firade mig idag med tårta.

   Själv njöt jag av min 75-årsdag så här!

   Tack alla vänner som hört av er! 

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 7 december 2014

2a Advent

 

Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud.
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.

Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud,
var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

   Kram

BirGitta

 

                                                                                 Söndagen den 30 november 2014

1 a Advent

 

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.

av Stewe Gårdare

 

   Önskar er alla en fin advent!

Kram

BirGitta

 

 

Julhälsning

   Det lackar mot jul och det är nu bara en månad kvar dit.
I veckan som kommer kan ni som är våra faddrar och gåvogivare förvänta er ett julbrev från Make Mission Possible. Där berättar vi något från arbetet i Indien. Vi hoppas att det ska inspirera er att fortsätta stötta arbetet för de utsatta där.

   Brevet har också översatts till engelska för våra supporters i Storbritannien, Australien och USA.

Önskar er en fin vecka.
Kram

BirGitta

Söndagen den 16 november 2014

Vackert folk

   Indien är kontrasternas land. Här finns de rikaste av rika men också de fattigaste bland fattiga. Ett har de dock gemensamt. Indier är vackra, unga som gamla.

   Jag har samlat ett axplock av bilder som ger uttryck för detta.

   Håller du inte med mig?

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 2 november 2014

Presanna och Bhavani

    I början av 2008 kom ett nödrop från pastor Carl i Amalapuram, Indien.

Två systrar, Presanna 11 och Bhavani 8 år, behövde omgående hjälp. Föräldrarna  hade båda dött i Aids. De båda flickorna var HIV smittade.

Bild från 2008

   Barnen bodde i en liten hydda med sin gamla mormor. Båda flickorna hade problem med lungorna och svåra feberattacker.

   Som om inte detta var nog kom senare en svår cyklon som svepte bort deras hydda.

   Självklart att vi skulle hjälpa! Extra bra mat och dyrbar medicin har gett fantastiskt resultat.

   Redan följande år betalade ett företag i Småland ett nytt hus till dem. Nu behöver de inte mera oroa sej för cykloner.

Invigningen 2009 med vår ordförande Maria Wiss

   Vi besöker varje år den vackra byn vid vägens slut, där Presanna, Bhavani och mormor bor. Senast nu i september. Barnen i byn vet att det vankas små gåvor till alla då vi kommer.

Grabbarna kallar mig Mum. En av dem har till och med tatuerat in mitt namn på armen

   Presanna och Bhavani är nu 17 och 14 år gamla. Presanna orkar inte studera längre. Hon vill vara hemma och hjälpa mormor.

Bhavani cyklar glatt till skolan varje dag

   Två vackra flickor med en så tragisk uppväxt.
Vad framtiden ger vet ingen, men vi ska hjälpa dem så länge vi kan.

Tack att ni är med oss i det arbetet!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 26 oktober 2914

Vad det är synd om oss!

   Oj oj vad det är synd om oss! Vem ska ta hand om oss när vi blir gamla? Vi har ju bara tre flickor. Ingen son. Mamma Gubbala klagade högljutt.

   Ja, så går tankegångarna i en Indisk familj.

Mor, jag och tre döttrar

   År 2006 fick familjen Gubbala ett nytt hus.( se gärna veckobrevet 21 september 2008) En fantastisk fadder i Sverige betalade.

   Familjen Gubbala består av pappa Suryanarayana, mamma Satyavathi nu 15 åriga tvillingarna Rama Devi och Vinilla samt 13 åriga Vimala.

Vi ville se hur det gått för dem. Familjen strålade av glädje och tacksamhet.

   Föräldrarna arbetar på risfälten. Det är ju ett säsongarbete och det är svårt att få pengarna att räcka till.

   När mamma och pappa arbetar hjälper farmor till i hemmet. Risfälten kan ligga långt borta så det är bra för Rama Devi och Vimala, som går i byskolan, att det alltid finns någon som tar hand om dem. Vinilla studerar i Amalapuram, så hon får bo hos mormor.

Tvillingarna Rama Davi och Vinilla

  Jag tror inte föräldrarna behöver oroa sig för sin ålderdom. Att ha tre välutbildade döttrar i Indien är verkligen en rikedom.

  Vi blev dekorerade med blomkransar, de obligatoriska kokosnötterna med sugrör, serverades. Frukt och kex hör till.

  Vi fick med  oss massor av bananer. På vägen hem delade vi med oss till några hungriga apor

   Ibland känner jag mig själv som en liten apa då hela byns innevånare står och ser på när jag äter.

Kram

BirGitta

 

Söndagen den 19 oktober 2014

Familjen Undurthi igen

    Besöken hos familjen Undurthi har blivit många de senaste åren. Alltid lika svårt att hitta till den lilla byn långt utanför Amalapuram. Vägarna går åt många håll och är som ett spindelnät, dessutom otroligt dåliga.                                       
                                                              
Väl framme förundrades jag och gladdes över förändringen från vårt första besök.

Den förlamade Undurthi med familj framför gamla hyddan

Gamla hyddan är riven

    Nu har familjen eget nytt hus och allt det nödvändigaste de behöver. Alla grannar får hämta vatten från deras nya pump. Familjen som inte hade någonting kan nu förse byn med det så livsviktiga rena vattnet.
       
                                                  

   Några grabbar kommer förbi, på väg till skolan. Dom får varsin liten present. Benen går som trumpinnar då dom springer lyckliga iväg. Det dröjer bara några minuter så dyker en hel förväntansfull skolklass upp. Tur att väskan är full av småsaker.

                

    Strax innan vi skulle lämna familjen smög sonen Pandu sin hand i min. Han  tog mig med in i sovrummet. Vi hade  haft med ett par tunna duntäcken som jag lagt på deras sängar. Jag förstod inte vad han sa men ögonen lyste av lycka då han kramade täcket. Lillasyster var överlycklig för sina rosa " Foppa-tofflor ".                 

                                                      

    Vi lämnade familjen Undurthi och såg den lyckliga familjen sitta på trappan till sitt eget hus. Va skönt! Nu har dom det bra och kan också hjälpa andra.

                           

                                                    
Kram

BirGitta

 

Stockholm den 12 oktober 2014

Miryalaguda                                    

    Skönt att vägarna blivit så mycket bättre. Förr kunde det ta oss en halv dag att färdas till Miryalaguda från Hyderabad. Nu klarar vi det på drygt två timmar.

Alltid så roligt att svänga in på det vackra barnhemsområdet.                             

                                                 

     Det hade ju varit bröllop några veckor tillbaka, så alla var klädda i sina nya underbart vackra kläder.                                   

                  

                                          Lille John fick en lastbil                                      

    Vi fick tre otroligt varma timmar tillsammans. Mat, presenter, dans och sång.       
Jag förstår inte att de kan dansa så i denna värme.

                  

                                         Några av de äldre grabbarna är riktiga artister

   Trötta men glada och tacksamma var vi på väg tillbaka mot Hyderabad. Swante försökte få chauffören att förklara varför han körde mer än 120km/tim på den första krokiga, hårt trafikerade vägen, men bara 80-90km/tim på den fyrfiliga nästan tomma motorvägen som går runt Hyderabad.

                          

    Förklaringen var att det ett par år tillbaka skett en svår olycka på motorvägen. Chauffören hade lovat sin fru att aldrig köra mer än 100km/tim på den vägen.

Det löftet höll han med råge!

Kram

BirGitta

 


 

Stockholm den 5 oktober 2014

New Life Center

    Det var otroligt varmt. Vi hade ont om tid på grund av inställt flyg, men ett besök på New Life Center missar vi aldrig.
                            
Vi möttes som alltid med blomblad och blomsterkransar.  Svårt sargade händer, men fulla med blommor.



    Vår vän Vuggirala Jogayya, som inte för så länge sedan fick sitt ena ben amputerat, var så glad. Han hoppas på en protes och tror att han då ska kunna gå igen.

 

    Glädjen och kärleken fullständigt lyser i ögonen på våra vänner.
                  

    Jag hade parfymflaskor med mig till alla damer förra gången. Nu påminde mig männen om att de väntade på sin tur.  Oj, har du en herrparfym som bara står där, snälla, skicka den till mig! Jag behöver 30 stycken.

Jag längtar redan till februari 2015 då jag får möta våra vänner igen.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 28 september 2014

Komala

    Vill man förflytta sig tillbaka i tiden så är ett besök i Komalas by utanför Amalapuram helt rätt. Just nu är det regnperiod och allt är så grönt och vackert. Vi var där i veckan och stillheten och friden var påtaglig. Underbart!

 

Söta Komala tog glädjestrålande emot oss.

    För ca fem år sedan var läget annorlunda. Då fick MMP förfrågan om att ge ekonomisk hjälp till operation för den svårt hjulbenta flickan. Vi kunde och vi ville hjälpa.

    Det blev en tuff tid för Komala. Stor operation och gips i tre månader.

    Ärren efter ingreppen är påtagliga men det är inget som stör Komala. Indiska flickor visar sällan benen ofentligt. Nu kan hon röra sig som andra barn.

 

Känslan då vi gick hand i hand längs bygatan blir oförglömlig.

Hjulbentheten är ett minne blott.

Tack alla kära vänner som hjälpte oss hjälpa lilla Komala.

Kram

BirGitta

 

Amalapuram den 21 september 2014

Tillbaka

    Efter sju resor och åtta bedrövelser är vi åter i Amalapuram. Nu tog jag i lite men det kändes så igår då planet till Rajhamundry blev inställt på grund av dåligt väder. Vi fick ut igen genom säkerhetskontrollen för att hämta vårt bagage, köpa nya biljetter nu till Vijayawada, en plats längre bort från Amalapuram, checka in bagaget igen och betala ny övervikt. Så till en annan disk för att få tillbaka priset för ordinarie biljett + pengarna för övervikten. Allt detta tog sådan tid. Som tur var kom vi med planet och då vi landat i Vijayawada blev det tre timmars bilresa hit.

Nog om detta spåntak!

   I dag har vi varit på gudstjänst i Carl Kommanapallis stora kyrka. Jag gav en hälsning och vi sjöng en sång.

   Igår var vi bl.a. hos Krishna Kumari, hennes syskon och morfar. Ett år tillbaka invigde vi ett nytt hus för dem. Här bor nu Krishna och hennes morfar medan syskonen ännu bor på skolan i staden.

Laxmi, Vamsi och Krishna Kumari

   Det vackra huset ligger nämligen en bra bit från skolan. Brodern Vamsi och systern Laxmi kommer hem så ofta de kan. Vi byggde huset åt dem då de hastigt blev föräldralösa för 1 1/2 år sedan.

   Krishna har ett deltidsjobb, går på datatkurs på kvällarna och sköter maten till morfar och sig själv. Vi frågade om hon önskade sig något. Jo, en gasspis. Nu lagas all mat över ett gammalt spritkök.

Det blir en enkel önskan att uppfylla.

Nästa söndag kommer mera från Amalapuram.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 14 september 2014

Valdag 2014                                             

   Strålande vacker dag, sol, ingen blåst och18 grader. Det är stor spänning i luften. Mycket står på spel. Jag skall med glädje gå till vallokalen i kyrkans församlingsgård på Essingen. Ingen som helst tvekan på vem jag lägger min röst.                                          
   Förberedelserna för vår resa till Indien på onsdag är i full gång.         

   En fadder i Norge är outtröttlig. Hon har sänt mig mer än 200 mjukdjur. Om några dagar kommer dessa att kramas av lyckliga barn långt ute i vackra Indiska byar. Att få en egen lite "vän", är en stor lycka.

                           

   Förra veckan berättade jag om vår föreståndare Sudarshan vid Suseela barnhem (se artikeln). Han genomgick i onsdags en mycket komplicerad operation. Allt har gått bra. Han fick resa hem på lördag. Det känns skönt. Jag är säker på att också Suseela-barnen är överlyckliga .              
                         
Den obligatoriska resfebern har infunnit sig.                 
Tack att ni är med oss.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 7 september 2014

Sudashan & Mary                       

   Vårt underbara föreståndarpar Sydarshan & Mary, vid Suseela barnhem i Indien, har fått problem. För tre veckor sedan blev Sudarshan väldigt förkyld. Efter några dagar fick han ont i ena benet och till slut blev smärtan så svår att han var tvungen att akut åka till sjukhuset i Guntur, en storstad på en timmas avstånd. Där fick han kärlvidgande medicin men smärtan tilltog. Benet blev svullet och missfärgat.

Familjen Sudashan Rao

   Röntgentolkning från fyra olika läkare pekade mot operation så snart som möjligt.

Han är mycket orolig, för det blir ett större ingrepp.

Han har fått tid redan nu på tisdag morgon kl 10.00, (5.30 svensk tid).         

   MMP hjälper förstås familjen med kostnaderna för ingreppet, ca 10.000 kr. Mary tar hand om barnen på hemmet och Sudarshans pappa blir med honom under de sex dagar han kommer att vistas på sjukhuset i Guntur. Det känns bra för mat serveras inte som här i vårt land, den får anhöriga själva ordna.                   

Här säger vi adjö till Suseela. Februari 2014

 

   Vi hoppas och tror att allt går väl.
Visst hjälper ni oss att be för Sudarsan och familjen?

Kram  

BirGitta

 

Stockholm den 31 augusti 2014

Renuka & Sudhakar              

    Det blev en fin vecka. Sol å regn. Skönt att slippa vattna varje dag. Tog ett par dagar hos min syster Rut i Alunda. Vi skottade äpplen. Fyllde skottkärror och körde dem till skogs. Aldrig sett så mycke' fallfrukt. Ändå var träden fulla med härliga äpplen.

                                

    På torsdag var det bröllop i Miriyalaguda. Vårt barnhemsbarn Renuka, nu 21 år, sammanvigdes med Sudhakar. Du kan läsa bakgrunden om den föräldralösa flickan i veckoraporten 15 juni.

Redan samma kväll hade jag bilder från bröllopet.

                                                      

   Jag skrev å frågade var de nygifta tänkte bosätta sig. Renuka flyttar in hos Sudhakars föräldrar, som seden är, blev svaret.                                

   Ett bröllop på ett barnhem är en upplevelse . Alla är ju som syskon.       

                                 Suddig bild tagen med mobilkamera                                      

Det ska bli så roligt att träffa dem alla i september.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 24 Augusti 2014

Igång igen!

   Så går ännu en sommar mot sitt slut.
Jag såg första flyttfågelsträcket dra mot syd med höga rop. Jag tror att dom skrek;
    - Tack för en ovanligt varm sommar och vi ses snart igen!

 
 
   Så tacksam till alla er som sänt en sommargåva till MMP. Ni är fantastiska.

Minns du veckorapporten från den 6 juni?  Hälsningen från Steve Spurgeon i Indien.

Om inte så läs den.  

   Jag skrev då att jag vid vår sångkväll i Dala Järna den 11 juli skulle fråga om det var någon i publiken, som 25 år tillbaka, sände en påse till Indien med bland annat en penna med fyra färger, gjord i Italien. Till min glädje och förvåning hördes en klar röst:
    - Det var jag och jag sände fyra påsar för de var så billiga.

   Pratade efter mötet med Bengt som hade upphävt sin stämma. Han berättade att han i många år haft kontakt med två bröder i Guntur Indien som fått flera kassetter.

   Nu har han också jättefin kontakt med Steve och hans familj. Bengt har redan beslutat vad han skall sända som Julgåva till familjen Spurgeon.

Jag undrar om det också då blir pennor med fyra färger, gjorda i Italien.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 13 juli 2014

Sommarbrevet

   I veckan får ni som stöttar MMP ett sommarbrev. Här kommer det också elektroniskt.

 

Skön Sommar

önskar
Make Mission Possible

Om Ni visste vad vi är glada att vi har Er, kära Faddrar och Gåvogivare.
År efter år hjälper Ni troget barnen i Indien med mat, kläder och utbildning. 
Det lilla barnet Ni för länge sedan tog ansvar för, är idag förmodligen en glad tonåring.

De tre flickorna, här nedan, får representera 110 ungdomar i Amalapuram, som vi i år ger möjlighet att studera vidare på universitet eller högskola.

Fadderavgiften som Ni betalar och som vi är ytterst tacksamma för, räcker tyvärr inte längre till de dyra skolavgifterna. Små barn - små utgifter, stora barn - större utgifter.

Utan extra gåvor skulle vi inte kunna ge ungdomarna denna möjlighet. Tack att du också i år vill hjälpa oss med en "Sommargåva" till att förverkliga våra ungdomars drömmar i Indien.

Vi önskar Er alla en skön sommar!
Tack för Er värme och generositet.

För MMP.
I Hans tjänst.
BirGitta & Swante

   Nu gör jag ett litet uppehåll i skrivandet och återkommer igen i augusti.

   Kram

   BirGitta

 

Stockholm den 6 juli 2014

 

Steve Spurgeon

    Jag fick en så glad överraskning härom dagen. Steve Spurgeon, ung tvåbarns-pappa från Indien, hade hittat mig på Face-book. Han ville tacka för musikkasetten som följt honom genom livet. Han kan fortfarande alla sånger utantill.



   

   Jag blev nyfiken. Ville veta bakgrunden till att han hade en kassett av Swante och mig. 

    Jo, Steve's pappa hade februari 1988 varit på konferens i Amalapuram där ca 20 000 människor samlats. Vi sjöng. Många bad att få kassetter men vi hade inga med oss. Jag föreslog;  - skriv namn och adress på ett papper och lämna det till mig. Till min förskräckelse fick jag flera hundra adresser. Hur skulle jag lösa detta?

   Vaknade en natt då jag kommit hem och hade en ide'. Jag köpte mjukpåsar, tejpade på adresserna, stoppade i en musikkassett och ett brev som berättade att det var någon i Sverige som sänt gåvan. Namnet på givaren stod som avsändare.

    Andra veckan i Juli 1988 sjöng vi i Frälsningsarmens konferens i Dala-Järna. Jag berättade om min ide och vi sålde påsarna med kassetterna till självkostnadspris. Var och en fick själv gärna lägga i en extra gåva och stå för portot.

   Det har nu gått 25 år!

Steve skriver att påsen dom fick hade kassett, ett brev och en penna med fyra färger, tillverkad i Italien.

   Steve är i dag dataingenjör men också intresserad av hjälparbete. Han har jobbat i London under flera år men är nu tillbaka i Indien.

   Hans favoritsång är "Fear not tomorrow God is waiting there" (Va inte rädd för i morgon, Gud är redan där).
  

   Nu på fredag den 11 juli sjunger vi på Kämpudden i Dala-Järna. Jag ska fråga  om någon vet med sig att ha sänt pennan med de fyra färgerna, tillverkad i Italien!

   Tack alla underbara vänner som hjälpt mig att förverkliga mina ideer.

Kram

BirGitta

 

 

Stockholm den 29 juni 2014

Kasi

    - Hej, jag hoppas att du och Swante har det bra. Jag har det fint här med mina nära och kära. Nu studerar jag på universitetet i Visakapathnam. Går första året på M.A-linjen, (master of Arts). Undrar när ni kommer till Indien igen och om vi kan träffas?

    Detta email fick jag idag från Kasi Rao. Kanske minns ni honom? Jag har skrivit flera gånger om hans situation, senast i mars 2012 då Swante och jag besökte hans hem på östkusten av Andra Pradesh.

Kasi är gravt handikappad av polio sedan barnsben. Vi har följt honom i många år, sett hur han utvecklats och till och med tog examen som lärare i Amalapuram.

Då vi träffade honom 2012 jobbade han som hjälplärare i den lilla fiskarbyn där han är född. Hans önskan var att komma in på universitetet och läsa vidare för att kunna undervisa som behörig lärare i statliga skolor. Nu är han på gång och jag är så glad för hans skull.

    Tänk att ingenting kan stoppa en människa från att uppfylla sina drömmar, om viljan finns där.

Tack Kasi för den förebild du är för oss alla!

P.S. Klart att vi ska träffas då vi reser till Indien i september. D.S.

Kram

BirGitta

 

 

 

Stockholm den 22 juni 2014

Midsommar        

    Sverige är ett märkligt land. Jag kan verkligen förundras över hur människor förändras då midsommarhelgen kommer. Normalt kryllar det av folk i Stockholm, ja det ser ut som en myrstack här. Nu såg jag bara vilsna, frusna turister som gick gata upp och gata ned för att om möjligt hitta ett öppet kafé eller matställe. Men ack, det mesta var stängt.

I våra turistbroschyrer borde det stå: Varning!  Sverige stängt under midsommarhelgen. Jo, jag vet allt det där om sill å potatis, små grodorna o.s.v. Men jag undrar ändå?

Detta är MMP's ordförande Maria Wiss klädd i midsommarkrans

Hoppas ni alla hade det bra där ni var.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 15 juni 2014

Renuka

    På en busstation i Miryalaguda gick en liten flicka ensam och tiggde.
Detta hände för drygt 15 år sedan. John, då föreståndare för vårt barnhem på platsen, pratade med henne och fick veta att hennes pappa dött och att mamman försvunnit.
Då John erbjöd henne att följa med till barnhemmet hoppade hon av glädje.
   -"Tänk att få lära sig läsa och skriva".

   I dag är Renuka 21 år. Hon har inte bara lärt sej att läsa å skriva, hon är också utbildad skräddare.

   I fredags kom en ung man med sina föräldrar till vårt barnhem.  Sonen, berättade att
han var förälskad i Renuka och hon i honom. Kunde han få gifta sej med henne?

   Jag fick ett sms från barnhemmet om hjälp och råd. Det är nämligen inte helt gratis att säga "ja" i Indien. Hemgiften, 70.000 Rs (ca 8000 Kr) måste betalas till brudgummens föräldrar. Nu var det upp till MMP.

   Det är självklart att Renuka ska få gifta sig. Bröllopet står snart. Jag återkommer senare med information och foton.

   Vilken lycka att få hjälpa en liten föräldralös tiggande flicka till ett så rikt liv.

   Jag tycker att Du och jag gör det riktigt bra!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 6 juni 2014

 

Nationaldagen

Svenska folk, du borde tacka,
tacka Gud av all din själ,
för det land som han dig givit,
att han vårdat det så väl.
Bed att han det ville hägna
med sin nåd från strand till strand.
Tacka så din Gud för gåvan,
för ett älskat fosterland!

Lewi Pethrus

 

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 1 juni 2014

Kristi himmelsfärdsdag

Så var vi i Åker igen, i den underbart vackra kyrkan. Här har vi sjungit många kalla men vackra trettondagsaftnar. På senare år har traditionen ändrats till Kristi himmelsfärdsdag.

Att få sjunga in sommaren med "Den blomstertid".."En ljuvlig grönskas rika dräkt" och "Änglamark", är oslagbart.

En härlig, varm publik kom denna vackra kväll och några blev nya faddrar. Kollekten till MMP nådde nästan 9000 kr.

I publiken fanns många växlande livsöden. Att kunna bli delaktig gör livet rikt. Får veta att enkla läsarsånger kan vara till hjälp i svåra stunder. Jag är så tacksam att jag fått som livsuppgift att förmedla dessa.

Efter en lång dag kändes det skönt att få plocka ihop ljudanläggningen och dra vidare.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 25 maj 2014

Sommarkänsla                        

   "Stängt mellan hägg å syren", stod det förr på skomakarens dörr. Klokt!
Tänkte på det gamla uttrycket då jag i morse väcktes av underbar fågelsång.
Det är sommarvarmt och har varit i flera dagar. Dock inte så hett som i Indien.
Hade kontakt med föreståndaren för Suseela barnhem och han berättade att där var 46 grader i går. Phust!                                            

Några veckor tillbaka planterade jag ca 30 gamla pelargonieknölar.
Torra fula, utan tillstymmelse till liv. Men naturen är fantastisk. Ny jord, vatten och sol och livet kom tillbaka. Nu är de stora och vackra blommor. De har fått sällskap av 80 nyinköpta. Här är nu så vackert överallt. Träden bjuder på en enorm prakt.  Häggen, syrenen, rönnen, äppelträdet och många många fler, står i skön skrud.

                                                

   Jag gläder mig till Kristi Himmelsfärdsdag. Då sjunger vi som traditionen bjuder i Åkers kyrka kl 18.00  Kyrkan ligger långt ut på landet utanför Skillingaryd. Kom, om du kan!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 18 maj 2014

Goda lärare                                       

    Bra lärare värderas högt i vårt land, så även i Indien. Där är behovet långt större då folkmängden nu är över 1,2 miljarder. I Amalapuram finns en lärarhögskola som drivs av den kristna organisationen Manna Ministries. MMP stöttar detta arbete genom att uppmuntra kristna ungdomar att bli lärare.

   Swante och jag har faktiskt själva betalat lärarutbildning för tio studenter. Sex av dem har fått tjänst i Manna Ministries skolor i Amalapuram. Vi känner starkt för detta arbete då vi själva har arbetat som lärare, om än för länge sedan.
 

     Bilden visar de fyra härliga ungdomarna vi just nu hjälper.               

   Bakom var och en finns en tragisk historia. Sherry, som står framför mig, är nu 23 år gammal och föddes i en familj som redan hade fyra döttrar och tre söner. Sherry var inte välkommen. Hon lämnades till ett av Manna Ministries barnhem. Det gjorde ont att se hennes tårar då pastor Carl berättade för mig om hennes bakgrund.               

   Vi västerlänningar förstår nog inte vad det innebär att födas som flicka i Indien. Många förskjuts av föräldrarna som har svårt att finna en man till dottern. Det finns heller inte pengar att betala den ofta mycket stora hemgiften. Kärleksäktenskap, (love marrige), är mer ovanliga.                               

   Sherrys högsta önskan var att få en lärarutbildning och kunna försörja sig själv. Det får hon nu tillsammans med Kandregula, Suvarchala och Devaki.

   Vill också du hjälpa en student att bli lärare, så hör av dig till oss.
Utbildningen kostar 5000 kr.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 11 maj 2014

Ett nytt liv

    Är så tacksam att vi kunnat ge familjen Undurthi ett helt nytt liv. Allt började för några år sedan då vi tog femårige sonen Pandu som hjärtebarn. När jag läste om deras svåra situation blev jag nyfiken. Familjen, pappan Ismael polioskadad och förlamad, söta lilla frun Rahelu och två barn, sonen Pandu och systern Baby.
       
Vi bad att få åka till den lilla byn där de bodde. Familjen delade  plats med farfar och pappa Ismaels bror. Sju personer i en liten hydda. Endast de kläder de bar, det var allt.

Nu har de fått ett nytt hus, el, husgeråd, möbler och dessutom får båda barnen gå i skola.

    I februari besökte vi dem igen. En strålande lycklig familj. Det fanns bara en önskan, en brunn. Eija och Per Edström, som var med oss, erbjöd sig direkt att stå för kostnaden. Nu i veckan fick vi bilder. Brunnen är borrad och klar.


Det är inte bara familjen Undurthi som får glädje av brunnen. Den är placerad så att alla som bor på byvägen kan använda den.

   Jag blir så lycklig när jag ser den gröna pumpen och den rosa hinken. Det är bara i Indien man finner sådan färgkombination.

Tack till alla som hjälpt oss att hjälpa familjen Undurthi.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 4 maj 2014

Härliga ögonblick

    Under våra resor i Indien händer många saker som aldrig blir berättade.
Denna vecka visar jag några ögonblicksbilder från en liten by utanför Amalapuram under februari månad 2014.

Här försöker jag mig på armbrytning med en man jag tycker så mycket om. Vi träffas varje år. Han är lam från midjan och ner, men stark som en björn i överkroppen. Behöver inte tala om vem som vann!

Tänk att sitta hela dagen och tälja fram stickor från en trädbit. Sedan binda ihop dem till en bur utan en enda spik. Detta är hans jobb. En färdig bur, som används under transporter, kostar ca 10 kr.

En färdig bur

Med kycklingar

Jag älskade denna lilla påskkyckling även om det bara var februari månad

Oj vilken härlig cykel. Den skulle jag vilja ha i trädgården full av blomster

Vi hörs om en vecka!
Kram

BirGitta

 

                                                   Stockholm den 27 april 2014

Mr Sivaji

    Fick den 11 april ett mail från pastor Carl där han ber om hjälp.
Mr Sivaji, föreståndare för ett av Amalapurams barnhem, hade fått ett tungt besked. Läkarna hade konstaterat att Mr Sivaji har en tumör på hjärnan. Han behövde omedelbar operation. Ett stort och kostsamt ingrepp.

    Man räknade med 300 000 rupees, ca 30 000 kr. Det är enorma pengar för en familj i Indien. Mr Sivaja har under 12 år varit föreståndare på barnhemmet. Hans hustru är lärare sedan 8 år på en av våra skolor. Familjen har två små barn.



    Även för MMP är 30.000 kr mycket pengar. Vi önskade så att vi kunnat skriva:

- detta betalar vi. Tyvärr räcker inte våra medel till allt och alla men vi kunde ändå vara med på en del av kostnaden.

Pastor Carl var tacksam för de 10.000 kronorna som MMP sände. Han förstår vår situation med ytterligare 110 FCA-barn som nu börjar högre utbildning med dyra skolavgifter.

Detta är tufft för MMP, för fadderavgiften räcker inte till. Men vi ska klara det med er hjälp.

     I går lördag, kom en hälsning från pastor Carl.
Mr Sivaja opererades på påskdagen i Hyderabad. Allt har gått bra.

Man tror att han snart skall få åka hem. 

Glädjen är säkert stor i den lilla familjen.

Jag gläds med dem!
Kram

BirGitta 

 


Stockholm den 20 april 2014

Vilken underbar påskhelg!

 

Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

 

Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

Snart alla ängar stå i skrud
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.

 

Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1846

Kram

BirGitta             

 


Stockholm den 13 april 2014

Oj! en platt-Tv

    Det var det första vi såg då vi besökte familjen. Detta hände i februari i år.
I en ovanlig tältliknande hydda bor här sex personer. Familjen är indiska zigenare. De får sin inkomst genom att gå från marknad till marknad och sälja småting.

Pappan Appanna, svårt skadad av elchock då han arbetade som elektriker, var tillsammans med sonen just nu iväg på en sådan. Hemma var mamma Numamma och de tre vackra flickorna.

                                         

         Familjen har bott så här i sju år. Två av flickorna är FCA-barn genom MMP

.
Äldsta flickan har slutat skolan för att i stället hjälpa mormor. Hennes egen önskan.                       
Mamman försöker också tjäna några rupees genom att vandra runt som försäljare. Hon visade stolt upp sin "affär".  Lite "hår-pynt" uppsatta på en pappskiva.                                              
                                                     

    Jag var så imponerad av hur mamma, Numamma, försökt pynta sitt hem. Taket i hyddan, gjort av palmblad, hade täckts med tyg som fästs med färgglada rosetter. Allt var prydligt och välgjort. Hönan under bordet kände sig säkert också hemma.                                  

 

   Detta är en annan värld. Här bor sex personer på en yta stor som mitt badrum.
Platt-Tv'n var hemmets stolthet.

Jag beundrar deras kämpar-glöd!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 6 april 2014

Gorrela Krupakar

    Redan 17 juli 2011 skrev jag den första rapporten om den svårt polioskadade lilla grabben Gorrela. Hans båda fötter var inåtvända.

Om han inte skulle få hjälp fort så fanns risk för att han aldrig skulle kunna gå.

Han genomgick flera smärtsamma ingrepp.

Vid vårt senaste besök i Amalapuram i februari, ville jag  träffa Gorrela.  Pappa Krupakar kom stolt bärande på sin gosse. Han måste, ännu ett par år, bära stödskenor tills
benen är starka nog.

Det var en av de mest gripande upplevelser jag haft, när pastor Carl satte ner grabben och Gorrela småsprang för att snabbt komma upp i pappas trygga famn. Önskar du kunde se den lilla video som jag har i mobilen. För mig var det större än en månpromenad.

Foto Per Edström

- Ge Gorrela några år till, säger läkarna, och han är helt ok.

Jag tackar Gud att vi vågade säga ja till att hjälpa!

Kram

BirGitta

 


Stockholm den 30 mars 2014

Vår

    Att vara blomma i Sverige måste vara tufft. Förra söndag köpte jag flera och gjorde altanen vårfin.            

Var1
     

Det var så vackert.... en hel dag.
Så kom stormen å snön. Allt det sköna låg plötsligt i ett hörn. Vått, kallt, och jord överallt.                         

                           Var2                                                      

Men, varken blommorna eller jag gav upp. Det var bara att börja om igen.
                           Lite stukade men vi reser oss.                                  

Var3                                                        

   Det är ett under att varje vår se hur allt plötsligt får liv. En smutsgrå kulle blir plötsligt täckt av blå Skilla.  

Skilla                                                     

    Nu njuter inte bara jag utan många av solen och värmen. Idag var Kungsträdgården här i Stockholm fylld av folk som bara väntar på att träden ska slå ut i blom. I väntan på detta får vi nöja oss med knoppar och solsökande människor.

Kungan

Kram

BirGitta                                        

 

Stockholm den 23 mars 2014

Elisha

   Vår föreståndare Sudarshan, vid barnhemmet Suseela, fick förra hösten ett samtal från en god vän och pastor i Hyderabad. En liten nioårig grabb, Elisha, hade "flyttat in" i dennes kyrka. Elishas pappa hade lämnat familjen och mamman klarade inte av att försörja mer än tre barn så hon tyckte att Elisha var stor nog att klara sej själv. Det var bara för honom att lämna hemmet. Han gick till närmaste kyrka.      

Sudarshan åkte genast den fem-sex timmar långa vägen och hämtade grabben. Vid vårt besök i februari i år träffade jag lille Elisha. Till min stora förvåning och glädje talade han en väldigt fin engelska.

Det finns många böcker på det språket i Sudarshans bokhylla och Elisha hade redan läst flera av dem. Han trivs så bra på barnhemmet.

Det ska bli roligt att följa Elisha. Han är redan bäst i skolan, en liten hyperbegåvad grabb.

Då jag kommer ut nästa gång ska jag fråga honom var han lärt sig så fin engelska!

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 15 mars 2014

Panthala Rama Rao

    Fram till tio år tillbaka fanns, i Amalapuram en statsägd klinik för leprasjuka. Där kunde de drabbade få sina svåra sår tillsedda och den medicin de behövde.
Tyvärr har nu kliniken stängts. De stackars sjuka lämnades åt sitt öde.
    En av dem var Panhala Rama Rao.

 

   Rama var en gång en lyckligt gift man som fick en son. Tyvärr dog barnet bara ett år gammalt. Sedan konstaterades att Rama hade lepra . När hustrun fick veta detta lämnade hon honom. Som om inte lepran var tillräckligt så fick han också svår diabetes.

Fina grannar hjälpte honom i början men lepran tog snart hans fötter och händer.  Rama gick och tiggde på marknadsplatser och längs vägarna.

En chaufför som kände till NLC, utanför Amalapuram, tyckte synd om honom och tog honom dit.

Här, där MMP är huvudsponsor, har han nu ett eget litet hem, mat, kläder, vård och medicin.

Första gången jag såg Rama var i september förra året. Hans strålande ögon gjorde att jag nästan glömde bort hans sargade händer.

Hur klarar han de mest dagliga sysslorna? Hur orkar Rama?

Vad jag har mycket som jag tar för givet. 

Tack Rama att du påminner mig om allt jag bör vara tacksam för.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 2 mars 2014

Imponerad                                  

   Bordet var dukat. Blommor, brutna servetter och höga glas. Jag har aldrig tidigare sett ett så fint middagsbord i Indien. Våra underbara vänner bland personalen på hotellet i Hyderabad visade verkligen sin bästa sidan.

Det var en upplevelse att den 9 februari få träffa några ungdomar som tidigare vuxit upp på våra barnhem. En del kom nu med sina familjer, 22 vuxna och 5 barnbarn. Jag är Imponerad.

                
            

Barnbarnens namn är lätta att komma ihåg. En Svante å fyra Birgittor.           

Asha och två månader gamla Birgitta

Ramulu å Stellas härliga Birgitta-Precious

Hussein å Jayammas strålande Birgitta

Ratnam och Kavitha har ju både en Svante å en Birgitta. Här är jag med Birgitta-Joyce

Dessutom har de adopterat ett hittebarn, lilla Rut. 

Tänk om alla av våra nu gifta "fadderbarn" kunde göra detsamma.                                              

Det blev en underbar dag att minnas. Alla fyra Birgittorna fick sig ett litet guldhjärta runt halsen. Klänningarna var en gåva från vårt förra möte.

Stolta föräldrar, härliga kämpande ungdomar.

Alla fick berätta om sitt liv efter barnhemsvistelsen.

Canserforskaren Ramulu imponerade på alla.  Vi gladdes.

Jag är så stolt över alla våra barn. Vad hade blivit av dem om ni inte hjälpt oss att hjälpa. Jag är ödmjukt tacksam.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 23 februari 2014

Parfym                                               

      Ett par dagar innan vår senaste Indien-resa fick jag en påse med parfym att ta med. Påsen kom från en mycket svårt sjuk kvinna som ville göra en god gärning innan det var för sent. Hon hade samlat ihop alla sina parfymer och bad min vän att förmedla dem till mig. Jag tänkte direkt på våra kära lepra-vänner. Jag kompletterade med några från min samling så att alla damer på lepra-centret skulle få.       

Väl i Amalapuram bad vi att en grupp duktiga skolbarn skulle vara med på New Life Center och underhålla med dans.             

Det blev en jätte fin dag. Vi är så "goa" vänner och sjukdomen glömdes en stund.

Eija Edström och jag välkomnas av en lepravän

Per och Eija Edström som var med oss en vecka

Barnen dansade bättre än någonsin. Jag satt bland damerna och såg underhållningen. Undrade vad de kände innerst inne. Önskar så att jag kunde språket.

Vi gjorde ett lotteri av parfymerna. Det blev så lyckat. Alla skrattade gott då en dam fick en parfymflaska i form av en giraff.

 

Lovade att männen skulle få något som luktar gott när vi kommer nästa gång.  Hjälp!

 

Lepran är en hemsk sjukdom   

 
 Lilla Eva, dotter till ett leprapar


När jag kom hem i torsdags läste jag en tidningsartikel om damen som gav mig parfymen. Hon har sjukdomen kol. En syrgasapparat med långa slangar är kopplad till hennes ansikte, dygnet runt.

  -Tänk dig att ha en klädnypa för näsan och försök andas genom två sugrör.

Så är det att ha kol, hela tiden, säger hon.         

Jag önskar så att hon kunnat känna den glädje våra lepra-vänner upplevde av hennes gåva som ju varar länge. Jag kan bara säga Tack!  

Det blev "Jul-afton" på New Life Center.                                         

Kram

BirGitta

 

Hyderabad den 16 februari 2014

Invigning

       Jag tror du minns de tre föräldralösa syskonen Krishna Kumar, Lolitha å Vamse. Om inte, se "Tidigare hälsnigar" från 24 mars och 18 augusti 2013.

Igår 15 februari kunde vi, på Indiskt vis, inviga deras nya hem.  Flickorna grät av glädje å tacksamhet. Det gjorde också vi.  Barnens gamle morfar flyttar med från sin hydda till det vackra vita huset. Det känns tryggt. Huset är nog det bästa MMP någonsin byggt.

 

Det nya hemmet ligger en bra bit från barnens skolor. Det konstaterade vi då vi tjuvtittade på huset dagen innan invigningen. Tre cyklar skulle lösa det problemet.

- De betalar vi sa Eija å Per Edström, som var med på resan. Pastor Carl ringde ett samtal och tre jättefina cyklar fanns på plats som "grädden på  moset" vid invigningen .

Ännu en gång ett innerligt TACK till alla MMP's vänner.

Kram

BirGitta

 

Hyderabad den 10 februari 2014

Miryalaguda

    Klockan är nu sex på morgonen här i Hyderabad, halv två på natten hos er i Sverige.
Mina tankar är hos barnen på Miryalaguda barnhem. Vi var hos dem i veckan som gick. Här bor barnen som i en prunkande oas. När vi köpte marken för snart 25 år sedan fanns bara risfält så långt ögat kunde nå.

Första gången jag ser en bananblomma

   Vi möttes i tisdags av ett 60-tal lyckliga barn som öste blomblad över oss. Några av de små låg i sängen med vattkoppor i den 33 gradiga värmen.

Karen har vuxit och blivit stora damen

    Vi fick avnjuta ett jättefint sång och dansprogram från barnen. En av grabbarna visade sig ha stor talang som koreograf. Han är en riktig kämpe. Föräldralös lämnades han till hemmet för 14 år sedan. Föreståndarinnan Sarajoni berättar att vadhelst den grabben gör så kämpar han tills han är bäst. Ja kämpa får Indiabarnen verkligen göra. Att se deras läxläsning och böcker är imponerande.

   Själva barnhemsbyggnaden börjar bli sliten. Här finns mycket att göra, men allt kostar!

Tidigare fanns bara en liten väg förbi barnhemmet. Nu dånar det och väsnas då tung trafik passerar. Att sova var otänkbart. "Please Horn" står det bak på alla långtradare å den uppmaningen åtlyds till 100%.

Fortsättning följer
Kram

BirGitta

 

Måndagen den 3 februari 2014

Ännu en gång i Indien

Skrev i fredags till mina vänner på Facebook att jag förvånade mig över att det alltid blir snöstorm dagen innan mina India-resor. Vi lämnade Sverige, Swante och jag i ett yrväder på lördag morgon. Ganska trötta kom vi till Hyderabad 24 timmar senare. I dag är det måndag och Indien bjuder på solsken och 31 graders värme.

Så här såg det ut på lördagsmorgonen

Framme i värmen

   I morgon åker vi med bil till Miryalaguda barnhem för två dagars besök. Därefter vidare till Suseela. Tillbaka i Hyderabad igen på lördag. Läs gärna nästa veckas rapport från våra utflykter.

Kram

BirGitta

 

 

 

Bill Gates

    Såg i fredags tv-programmet "Skavlan". En av gästerna var den amerikanska datapionjären, multimiljardären och välgörenhetsgiganten Bill Gates. Han har hittintills skänkt bort ca 650 miljarder kronor, framför allt till hälsobistånd i fattiga länder.

Foto från Internet

Fantastiskt!

  - Det kan stämma i rent ekonomiska termer, säger Bill Gates och fortsätter, men jag har inte offrat min tid eller mitt eget ekonomiska välstånd som många mer anonyma fantastiska människor gör. De är världens bästa filantroper!

Bill Gates berömde Skandinaverna för deras givmildhet.

   - Dina tittare förtjänar en eloge för sin tilltro och generositet, sa han till programledaren Fredrik Skavlan, å rev ner stora applåder.

Jag instämmer!


Jag har verkligen fått uppleva tilltro och generositet.
Detta är MMP ett enda stort bevis för.

Jag är ödmjukt tacksam till er alla, faddrar och gåvogivare.

Kram

BirGitta 

Stockholm den 19 januari 2014

Försvunna

Fick för några dagar sedan ett förfärligt besked.
Treåriga Beulah å hennes dövstumma mamma Tota Span är försvunna.  

Allt dom ägde finns kvar på rummet, så något mycket oroväckande måste skett.

February 2012 såg en pastor Tota Span tigga på stationen. Både mamma å barn var svårt undernärda. Han tog dem med till pastor Carl å sedan dess har de bott på barnhemmet i 
Amalapuram.

Lilla Beulah å jag i september 2013

Tota har hjälpt till med matlagningen på barhemmet. Att Tota Span är dövstum gör allt så mycket svårare..

Sökandet är i full gång. Pastor Carl har bra kontakt med polisen som publicerat efterlysningar i flera tidningar. Hoppas att dessa ger resultat.

Jag är så bekymrad.

Tack att du e med å ber.

Kram

BirGitta

 

Stockholm den 12 januari 2014

Finlandia

   Så kom den till slut, vintern som jag trodde flyttat till USA. Här i Stockholm -8 grader å ett vackert täcke av snö. Prins, min golden retriver, upptäckte i morse att vattnet i skålen på altan blivit glass.


Jag såg nyss den fina Gudstjänsten från Smyrnakyrkan Göteborg. Skön atmosfär. Solisterna "gick genom rutan". 

Bland sångerna var en text satt till Sibelius verk "Finlandia". Jag fryser å får tungt att andas varje gång jag hör melodin. Den väcker så svåra minnen.

Krigs-vintern 1944. Jag var 5 år gammal. Bodde i Vasa Finland. Det var krig. Pappa vid fronten. Mina syskon Rut å Daniel var "krigs-barn" i Borlänge i Sverige. David hos moster Hilma i Pörtom.

Jag å min äldsta bror Enoch (14 år) med mamma i Vasa. Vi sov ofta med kläderna på. När sirenerna tjöt var det att fort, på sparkstötting, åka till ett tryggare ställe.

Det var fruktansvärt kallt.  En natt föll en bomb väldigt nära vårt hus. Alla fönster utblåsta. Klockan på köksväggen började slå några minuter fel. Det gör den än, 70 år senare.
Varje kväll avslutades dagen med nyhet-sändning i radion. Därefter spelades alltid "Finlandia".

Vad ett barn upplever sätter outsägligt djupa spår. Jag tänker på alla flyktingbarn idag.

Jag tänker på våra India-barn.

Gud hjälp mig så jag kan sätta djupa varma spår i deras hjärtan!

Det du gör när du hjälper oss hjälpa kan betyda livsförändring å ha evighets-värde.

Tack!  

Kram

BirGitta